Vårkaos
Jag klarar inte av våren, har ont i huvudet, jag är ängslig, har ångest attacker som bara kommer från tomma intet, sitter och gråter hyperventilerar och vet inte vart jag ska ta vägen. Svårt att äta, svårt att prata med någon.
Detta har varit min vardag nu dem senaste två dagarna.
Samma visa hela tiden, varje år, samma tidpunkt. Hur länge ska det vara såhär denna gång då kan man undra.
2017
Jag har inte bloggat på väldigt länge men allt har sina orsaker, hela jag har varit upptagen med tusentals saker tankar och känslor.
Nu när jag äntligen sitter här så känner jag faktiskt hur förbannat mycket jag har saknat att få skriva, bara skriva allt ifrån meningslösa ord som dessa till att skriva i allmänhet offentligt.
Det här inlägget kommer inte att bli långt eller intressant för fem öre men vet ni? Jag tror ta mig fan att detta år ÄR mitt år.
I något inlägg längre fram kommer jag att ta upp dem tyngre bitarna men jag är helt enkelt inte redo för att skriva ut om det ännu, istället vill jag bara meddela hur livet börjar bli fantastiskt.
Vill bara säga god natt.
Snart skiner jag.
Jag jobbar med mig själv varje dag, jag försöker handkas med alla känslor som kommer fram så gott jag kan.
Här är några exemplar på vad jag har förbättrat mig på.
1. Jag har inte skadat mig själv på jag vet inte hur länge nu, jag skulle aldrig avsiktligt skada min kropp för att jag mår dåligt någonsin igen. Det spelar ingen roll hur dåligt eller lågt jag sjunker i livet.
2. Jag dricker inte alkohol på skadliga nivåer, jag har med kort varsel lärt mig att inte dricka varje dag. Lärt mig att kunna dricka MED måtta när jag väl dricker! Ha.. det trodde jag då aldrig att jag skulle lyckas göra. Försöker egentligen att undervika två dagars drickande på sträck eftersom jag lätt då kan känna sug på vardagarna.
3. Drogfri.. det absolut känsligaste jag vet. Jag kan inte beskriva efter alla dessa dagar, månader, år hur jävla lycklig jag är just nu av att inte bruka något längre. Tänkte skriva ett enskilt inlägg av detta längre fram när jag samlat mod, det har kort sagt varit som rysk roulette för mig.
4. Mitt psyke och mående har varit en bergochdalbana så länge jag kan minnas, men nu känns det som om JAG har kontroll över mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Jag kommer alltid vara jag, med mina diagnoser.
Men nu känner jag mig så klar att jag faktiskt vill börja jobba.
--
Jag vill leva igen. Vilket jag ska börja göra.
-
En gammal bild från den bästa resan i mitt liv!
Bäst.
Det BÄSTA som har hänt mig detta år var att jag flyttade till Åkersberga.
Det BÄSTA jag vet nu är att umgås med alla nya vänner jag har här ute.
Det BÄSTA jag vet nu är att leva livet.
Ni här ute förstår verkligen inte vilken förändring ni gjort i mitt liv.
Jag njuter av mitt liv, jag älskar er alla.
Tack för att NI ställer upp och finns där för mig. TACK för att ni vill hjälpa mig på rätt spår.
Fan vad jag älskar er.
Finns inga ord, helt fantastiska.
Kärlek till er och till världens finaste kille man har.
Ord
Denna gång känns allt liksom annourlunda, det känns sant och jag litar på min magkänsla.
Jag blir behandlad rätt för första gången någonsin.
Är faktiskt helt ordlös.
Fredag.
Hej alla vänner och ovänner.
Sitter hos min tjejkompis som förnärvarande tyvärr är på jobbet, kom hit för någon timme sen och kommer vara ensam fram tills på eftermiddagen.
Om ungefär en timme ska jag dock snabbt iväg till en arbetsterapuet som ska kolla på mitt finger, kommer säkert få byta skena igen eftersom att den jag har nu är för stor. Intressant va?
Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om just nu, jag har ett ganska enformigt liv för tillfället
Senaste veckan har jag varit inlagd och då har verkligen inte ett piss hänt, tiden stod stilla och jag visste varken in eller ut men är tillbaka hemma nu efter mycket om och men vilket är fruktansvärt skönt, har verkligen saknat mina vänner.
Har läkartid den 20 september och då blir det säkerligen yttligare höjning på min concerta. Jag mår verkligen bra på den medicinen men jag kan knappt sova på nätterna, har inga imovane kvar nämligen.. tror jag iallaflall måsteförbi apoteket och kolla. Är iallafall full av energi, glädje och har svårt att sitta still.
Är lagom glad också för att det är fredag idag, solen skiner och jag tror det kommer bli en ganska nice dag ändå.
Har nog inte mycket mer att tillägga för denna gång men jag hoppas ni mår bra för det gör jag!
Kram.
Problematik.
Något som stör mig och förstör "lite" av min vardag är min socialafobi som bara blir värre och värre.
Försöker inte göra så mycket väsen av mig, så lite prat som möjligt, jag vill på något sätt försvinna från platsen jag är på genom att dagdrömma eller helt enkelt stänga av/vara berusad för att kunna slappna av någorlunda och våga prata med människor. Är så pass rädd att jag knappt vill vågar svara i telefon längre. Att ringa ut är ännu värre.
Är lite för stressad inombords igen som gör att jag helt enkelt inte fungerar normalt, är ständigt trött och utmattad, illamående och oftast på dåligt humör.
Brottas ständigt med mina känslor därför agerar jag som jag gör, impulsiva beslut och jag är smått deprimerad och manisk samtidigt, jag vill göra något fort vad som helst men orken finns inte och där tittar ångesten in som en kaka på skiten.
Ändå är jag lycklig någonstans, åååååhhh.. Ni förstår mig inte säkert. Allt är en stor bomb av feelings. 
Tänker tillbaka på när jag bara vaknade packade min väska och åkte iväg, värmland, göteborg, örebro, degerfors, finland, västerås. Det kliar i hela kroppen, jag vill till england.
Säg något jag inte vill..
Vill vara perfekt, vill att allt ska vara perfekt men mitt huvud är fucked up. Måste ändra på allt men hur?
Vår.
Jag är tillbaka efter mitt långa uppbrott igen, jag har varken haft lusten orken eller kunnat ha tillgång till dator eller mobiltelefon.
Fuckade helt upp med stödboendet, kunde inte följa deras löjliga regler och mycket vatten under broarna har runnit. Jag har varit med i fruktansvärda svackor med mycket droger och farliga situationer så jag förlorade lägenheten.
Bor hos min pojkvän just nu.
Mår bra men inte i perioder, vill vara duktig men misslyckas. Har haft allt för mycket med polisen att göra.
Erkände narkotikabrott och väntar på vad som händer.
Fuck
Impulsiv.
Jag piercade mig i tungan igen samt mellan tuttarna, gjorde det för att jag verkligen ville.
Har alltid piercat mig hos samma kille, tycker han är super duktig. Roligt att han kände igen mig med tanke på att det var ett tag sedan jag var där.
Hursomhelst så kostade den karusellen mig över tusen kronor, pengar jag inte hade så att säga men ändå gjorde jag det, dels för att det är fint, dels för smärtan.
Känner mig dock döende just nu. Vill bestraffa mig själv.. jävla känslor.
Orlar inte med mig själv.
ADD
Jag fick diagnosen idag, två år senare.
Jag var tydligen svår att utreda.
Fortsätter äta lyrica och ska testa concerta/ritalin längre fram.
Känns bra, just nu sitter jag med mina kp:s - ska äta thaimat straxt.
Är i en halv krasslig period.. mår bra ena stunden sen kraschar jag, är super impulsiv men har enormt mycket stöd runt omkring mig så jag överlever.
Ska fixa mitt veckoschema nu sen hem och fixa mig, blir eventuellt bio ikväll om allt går som det ska.
Vinter.
Saker rullar på. Vet inte vart jag ska börja riktigt men har haft två extra frivilliga stödsamtal i veckan som jag tackat nej till.. har inte varit hemma alls dessa dagar utan varit mes världens finaste kille, är skapligt lugn med allt men ändå händer allt omkring mig.
Imorgon ska jag till beroende igen, ta blodprover, prata lite, ta antabus och sen är jag "free" veckan ut.
Måste dock fixa tvättid, flyttkartonger.. allt det där tråkiga.
På måndag ska jag till öppen psykiatrin och prata med min nya psykoterapuet igen, kommer ha honom i några veckor framöver tills läkaren bestämt hur min vårdplan ska se ut. Kommer eventuellt få påbörja DBT terapi eller fortsatt psykodynamisk terapi igen efter två års uppehåll & när det kommer till missbruksproblematiken så kommer jag fortsätta gå på mini maria för fortsatt antabus behandling och sedan ett lite större möte med en annan behandlare för att hitta en annan form av behandling för mig för att jag tillslut ska kunna sluta ta antabus och ändå kunna vara nykter, ska börja med något som kallas för återfallsprevektion.
Sen ska jag möta upp min social sekreterare inne i stan också och ha ett möte tillsammans med någon som hon pratat med angående mitt stödboende.
Har jag tur och allt känns bra så kommer jag få en egen lägenheten inom väldigt kort.. istället för ett rum i en korridor så att säga som det var planerat men hon tänkte om och tänkte helt rätt.. Alltså.. mitt egna space!!
Kommer få tillgång till hjälp gällande precis allt på plats.. två kontaktpersoner var av att en kommer varje dag, schema lägger mina dagar, fortsatt drog/nykterhet,
Hade jag fortsatt dricka och missbruka överlag så hade jag stått idag utan någon som helst hjälp, för ca en månad sedan och innan det så söp jag nästan varje dag och många månader innan det minns jag inte ett smack av.
Fucking benzo. Vidriga pills.
Känns främmande hela situationen fortfarande, försöker vara så positiv som möjligt. Kommer bli tufft att stå på två egna ben men jag har mer eller mindre gjort det hela tiden bara det att mitt liv faktiskt börjar nu.
Känns inte värt att förstöra hela min chans, hela mitt liv bara för att få uppleva ett jävla rus.
Det där är rena självmordet.
Vad hände med den rädda, sönder nedsupna nathalie som ständigt stoppade huvudet i sanden såfort hinder kom? Vart tog den osäkra tjejen vägen som knappt vågade sig ut? Var kommer självförtroendet ifrån? Vart kommer denna enorma stryka ifrån?
Är jag förändrad eller påväg att bli knäpp och manisk? haha.
Uh aja förlåt. orkar inte. Ville bara skriva ur mig.
Min dag och ord.
Har sovit dåligt inatt, trots det så gjorde jag det som krävdes av mig utan att klaga.
Har fladdrat från mini maria till banken och soc för att lämna in blanketter.
Jag var nära på att bryta ihop tidigare idag men känslan blev mer härdlig efter två timmar.
Gillar inte att prata med främmande människor om mina problem, speciellt inte om mina missbruk. Inte för läkare iallafall. Suget blir ju intensivt när man sitter i samtal om olika berusningsmedel.
Hursomhelst så var jag ärlig iallafall, för att ljuga för dessa personer kommer bara innebära problem för mig själv. Känner mig dock lite övervakad, nästintill paranoid fast jag inte gjort något fel när det kommer till soc och öppenvården..känslan är svår att beskriva i ord.
Kommer iallafall inte behöva lämna urinprov sa dem, i rent förtroende såklart.. men jag kommer få ta två blodprov denna månad och nästa vad jag vet än sålänge för att kolla hur mina lever värden ser ut efter allt krökande och pillerintag.
Så två gånger i veckan till beroende för vidare antabus behandling och snart eventuellt en behandlingsplan. Sjuksköterskan jag ska börja träffa verkar iallafall jordnära och duktig på det hon gör. Är ändå glad över dem små små steg jag tar..
Och det som faktiskt gjorde mig ännu gladare är att jag äntligen har fått en remiss till öppenpsyk, ska få träffa en helt ny behandlare som jag inte känner till sen tidigare redan på måndag!
Ska eventuellt få påbörja dialektisk betendee terapi igen också efter två års uppehåll, försöker tills dess hålla huvudet högt nu dessa dagar för jag är ganska ledsen idag utan att veta riktigt varför.
Det är iallafall många bollar i luften nu, kommer få flytta snart.. är lite panikslagen över det, är stressad också eftersom det är grejer överallt i hela lägenheten och jag inte har några flyttkartonger eller liknande så jag kan börja packa.
Mitt liv börjar snart.. hoppas jag.
Saker är lite blurriga och osäkra och när jag inte riktigt har kontroll över situationer sp kan jag lätt brista inombords men jag försöker hålla mig stark.
Nu ska jag dricka upp mina energi drickor och försöka ta mig till duschen, hygien prio ett mjaaa.
Shine.
Hej livet.
Hej känslor.
Igår och idag träffade jag min socialsekreterare, intervjun är klar. Jag valde att berätta sanningen om precis allt idag, om mitt liv från barndom fram till dagen idag.
Hon är så fruktansvärt bra, hon säger att hon ser en glöd inom mig.
På måndag ska jag dit igen och så får vi se vad hon tycker om mina nya ideer.
Jag bryr mig inte om vad som händer längre, jag tänker inte motarbeta. Den taktiken fungerar inte. Om det fortgår som det gjort det sista året så är jag redan halvvägs ned i graven (vilket jag redan fått höra x antal gånger).
Om en till två månader har jag ett eget boende till mig och min katt förhoppningsvis. Jag ska kämpa in i döden för det.
Förhoppningen angående att få hjälp är skyhöga nu. Allt jag har kvar är mig själv.
Jag, Nathalie. Den personen jag alltid vill lyckas fly ifrån.
Det är slut på det nu.
Jag tänker aldrig mer ta ett preparat i berusningssyfte någonsin igen. Jag är trött på att människor i min omgivning gråter av rädsla, jag är trött på att inte veta vad jag håller på med, jag är trött på att leka med döden.
Vad hände egentligen? Att jag alltid har druckit är väl illa nog men droger?
Jag har aldrig hållt på med sånt tidigare, det bara hände. Sen blev det tyngre grejer och nu är det game over.
Jag fick se, uppleva hur det kan sluta och det var mitt wake up call.
Vill ha mitt liv tillbaka, jag vill ha mina vänner tillbaka, jag ska sträva efter ett stabilt liv. Jag är vuxen med en skadad själ som måste heala.
Jag vill ha mitt eget space, börja sörja dem fina som lämnat denna plats, jag vill studera. Sluta rymma.
Jag skiner idag, för jag har fått tillbaka tron på att livet faktiskt kan bli bättre. Jag lyssnar endast till mitt inre och det är det som känns absolut rättast.
Ikväll ska jag vara med världens bästa Naru, jag skakar.. så mycket har jag saknat henne. Jag ska sova ute i Vaxholm, bara glömma "världens bekymmer" och bara njuta på riktigt.
Nog snackat, nu blir det dejt med duschen.
Levande.
Jag är utskriven sedan några dagar tillbaka som dem flesta vet.. Orkar inte blogga om vad som hänt under dessa dagar men sköter mina möten med soc, ska dit imorgon igen.
Passade på att shoppa lite efter jag käkade buffe så ikväll blir det ensamtid med att måla, spela lite spel och unnade mig även en flaska alkoholfritt.
Yeah.. Hoppas ni har en bra kväll för det ska jag försöka ha! ☺️
Min dag.
Turbulent morgon med många tankar, funderingar & känslor kan man säga.
Men träffade Malin som var här några timmar, käkade någon snuskig indiskmat till lunch, fick en liten present, min mamma som kom med cigg och ett glatt humör.
Kvällen har jag mer eller mindre spenderat i telefon, ett samtal som väckte många känslor inom mig.
Ett samtal som förändrade mig på något sätt.. Vad kan jag inte sätta fingret på.
Det känns iallafall som om sen situationen på något sätt blev mildare.
Kort inlägg då jag skriver från en helt sönder trashad iphone.
:>
Snusk lunchen.
Miss osminkad.
