.

HAHA, kunde inte låta bli att lägga upp bilden på facebook ^^



diskutionen fortsätter..

Blev medlem igen efter 2 år.
Efter fem minuter har jag 10 nya meddelanden, 8 stycken vill träffa mig.

Lol :)

Jag sa att jag aldrig skulle ge upp hoppet om dig. Jag bryr mig inte om den där skiten som hände då, jag strycker det och vill bara träffa dig, stötta dig och ha det som förut.
Du anar inte hur glad jag blev när vi snackade i telefon i förrgår.
Tråkigt att du sitter på behandlingshem igen, men jag kommer att hälsa på om jag får. Och när du kommer hem igen så tar jag tåget direkt till Örebro, ställa till med världens fest för att du är hemma igen eller bara ha vääärldens jävla pusskalas.

Du är så jävla underbar, galen. SNYGG. Haha åh, min lilla babygirl!
♥

Bubbeltrubbel är på level 25 nu.
Måste arbeta bort min ilska, jag vet inte varför den kommer. Jag är inte mig själv längre, definitivt inte.
Känner mig rätt osäker.
Får ta djupa andetag, tappa inte kontrollen över dig själv nu.
Hjärtat slår snabbare och snabbare, jag känner mig så ensam igen.
Vill inte bli ledsen eller få utbrott ikväll. Inte ikväll, har redan fått det tidigare idag.
Herregud, jag måste hitta ett sätt att få ett lugn inom mig. Hur? Hur ska jag hitta det?
Jag är förlorad.
Vart ska jag ta vägen ifall det bryter löst igen?

Just nu har jag tråkigt.

Är fortfarande vaken.
Jag är glad, jag har inte varit glad pålänge.
Jag återfick kontakten med Merita igår och inte nog med det så hörde min bror av sig.
Jag är glad, blev så chockad. Glad, glädjetårar nästan. Har känt mig så ensam på sista tiden men det kanske blir ändring på det?

Jag är inte ensam. Jag har folk som bryr sig om mig, jag är tacksam.
Jag älskar er.

Dygnat i flera dagar nu, svårt att vända tillbaka på dygnet.
Ska röka, men först måste jag kissa, har varit pissnödig i snart 3 timmar haha! :(

Jag fick nog av hur jag betett mig, jag har mått psykiskt dålig i flera dagar. Har fått flera vredes utbrott och gjort illa mig själv & haft självmordstankar. Gick helt under, eller har rättare sagt.
Jag skrev ett jävligt långt mejl om mitt mående, lite om vad jag gått igenom, hur jag beter mig och att jag ville ha hjälp.
Den ena hörde inte av sig förrän efter två dagar via ett mejl medans psykoterapeuten hörde av sig efter knappt bara en timme efter genom att be mig ringa honom dagen efter.
Tro mig, jag var så himla nervös.
Men ja, han ringde upp mig nu och vi pratade ett tag. Han var trevlig och det kändes som att han förstod precis varje ord jag sa.
Han har hjälpt många under flera år och han är inte chockad över hur jag är idag efter det han läste.
Det fanns också höga misstankar om att jag kunde ha bland annat ADHD,genetisk borderline/Psykologisk borderline. Han bad mig att söka hjälp, att jag inte skulle klara detta själv, eftersom han jobbar i Göteborg och inte i Stockholm. Han sa dock att han hade en plan, men att han inte ville säga vad det var just nu. Han skulle höra av sig.
Jag blir nervös av tanken.

Psykologen som svarade mejlade mig idag, ville att jag skulle söka mig till BUP, som bedriver ett team, DBT. Läs nedan.



Sålänge bad mig terapeuten att ladda ner en gratis bok som jag ska läsa, försöka träna upp mig på vissa saker tills han hört av sig.
Nu ska jag bara berätta det här för mamma sen, gud vet hur hon kommer ta detta. Men jag vet att folk är här för att stötta mig.
Nu börjar det. Jag måste. Jag har inget val.

Sitter och lyssnar på Gyllene Tider, Tuffa tider (För en DRÖMMARE)
Inte hört den på minst tre år, så härlig låt.. tänker på sommaren. Vill ha sommar igen!
Fast vem vill INTE ha sommar?
Grilla och dricka gott.

Jag och min bästa vän på Zakynthos i somras. Har ni varit utomlands och vart isåfall? :)