Ångest har många ansikten.

Vi har lite saker att lösa så imorgon ska vi träffas!


 Min fina vän. ! <3

Blev bjuden på krök hos oscar men.. dem ska ut på krogen sen så dem kan ta sig i röven ;(

jag måste färga mitt hår.
jag behöver en ny mascara..
jag behöver kläder till nyår.
jag vill vara rik.
ge mig en trisslott på en miljon någon? tack. 

Med min bästa vän!

åjhhhh kommer bli så underbart kul, saknat henne!



jag har inte druckit på länge. jag lär bli full!

.

En person gör slut, beter sig som ett jävla freak mot sin partner som gör allt för att hjälpa, för att sedan fördumma sig ännu mer genom att försöka förklara sig och skriva ut att man saknar sitt ex, fast den personen redan gått vidare för länge sen och för den delen som redan HAR en ny flick/pojkvän!
OCH tar man bort någon på facebook, exempelvis sitt ex.. Så inte fan lägger man till personen igen? Eller ännu värre, smsar?
Desperatvarning..
haha.. man känner väl sig bara ännu mer patetisk när man får DISSEN? Lyckat.
Förstår mig inte på sånt.

Jag hatar sånt. HATAR. Bokstavligt talat. Är det något jag hatar så är det sånt där jävla vidrigt skitsnack.
Jag vet, för det har hänt i tidigare tillfällen i mina tidigare förhållanden/ på G:n.

Tur att jag har en VETTIG pojkvän som inte faller för sånt. Han berättar mycket intressanta saker som jag personligen gottar mig på, inuti ler jag. För jag är den som är vid honom. Så kommer det alltid vara. Jag har ÄNTLIGEN HITTAT en kille som verkligen är guldvärd. Imorgon har vi 3 månader. ♥
Min Jesper. That's it!
Finns inget mer att diskutera i denna punkt.
Den här killen berättar allt, och han är mycket medveten om hur jag fungerar. Får jag reda på något som JAG anser vara.. fel.
Exempelvis .. något ex.. eller en person.. försöker ragga. Då blir det inte roligt, för den personen. Jag kan tända till som in i helvete när det gäller sånt.

Jag litar på honom. Min pojkvän. Min underbara pojkvän. Min Jesper.

Jag vet vad jag ska göra med min framtid. Trotts att jag kan må ruskigt dåligt ibland, göra så otroligt pantade saker så väljer jag inte att sumpa det bästa jag har. Framför.. droger, alkohol och fel umgänge och självdestruktivt beteende.

Visst, jag har problem med både det ena och det andra, men jag har fortfarande kontroll över mig själv.
Jag har blivit riktigt illa behandlad av folk, jag har stött på dem mest falska människor man kan tänka sig. Jag har haft med soc att göra under hela min uppväxt/tonår. Jag har suttit inne bakom bom och lås, jag har blivit mobbad, jag har varit svag. Rädd. Det står jag för.
Jag har varit elak, jag är bäst på att vara elak när jag väl vill vara det. Jag har svårt att kunna dämpa min ångest när jag väl har den, jag kan inte. Jag har anledningar. Jag vill ändå klara mig ur den vidriga klumpen med skit.

Jag är 17 år gammal, tänker hela tiden framåt. 

jag älskar när jag somnar tätt intill jesper, han är romantisk. Säger sånna ord som får mig att le i mörket. Jag älskar killen, det gör jag. Jag älskar hans kyssar, hans famn. Han stöttar mig genom allt, det får mig att orka.
Allt annat som får mig att orka är när han pratar om OSS två, VÅR framtid.

JA HERREGUD säger jag, vilken tur i otur folk kan ha.
Själv har jag det så jävla bra.
För jag har världens bästa kille!
Vi träffades 27 maj första gången, träffades massa gånger efter det och är idag tillsammans. 3 månader. Tiden har gått snabbt.
I jul ska jag fira ihop med honom medans mina föräldrar åker iväg på kryssning.
Jag bryr mig bara om att få vara tillsammans med honom. Min älskling.



den tröjan han har på bilden, har jag. den fick jag låna med mig, har dock typ slarvat bort den. hhihihi, busigt. Nä men den ligger i en kartong, det vet jag.

Igår mådde jag jätte dåligt, mycket som sagt har med min uppväxt att göra och efter jag blev inlåst.. den 6 november för tre år sedan hände det. Visst är det länge sen?
Det sitter ändå i mitt psyke, det var som en trauma upplevelse för mig, jag var 14 år gammal, svag, rädd!
Min tonår. Dem förstörde!

Jag fick också ut det jag gick och bar på, jag pratade med min pojkvän om det. Han var så cool med hela grejen att jag slappnade av. Då vet jag att jag faktiskt kan prata med honom om saker och ting.
Allt känns så bra just nu.

OCH sist men inte minst..

Den här bloggen är som mitt.. allt.
Eller ja, jag skulle aldrig klara av ett liv som jag har utan en blogg. Det är så skönt att skriva av sig, kanske till och med få någon att känna att personen inte är ensam om att tänka/känna som jag.
Men jag älskar er, vem som än sitter där bakom. Ni är underbara. Jag har bara schysta läsare. Tur eller vad?

Dem flesta bilder är bara bilder som an tagit på fyllan.. Hehe. När man väl var nykter så tänkte man bara på att dricka!







:)

bara för att jag kan.

Jag har känt illa mående i flera veckor.. Helt utan anledning?
Och yttligare en sak..
Att röka en morgoncigg är nog det värsta som finns, blir helt yr.

Blä för ciggaretter på morgonen. Är aldrig röksugen på morgonen.. om jag inte blir extremt stressad förstås! 
Höhö idag är det en månad kvar till Julafton förresten, för er som kanske inte tänkt på det
Grymt mysigt, jag älskar julafton. Det är nog en dag på året då jag är glad från det jag vaknar till det jag lägger mig.

Har planer att åka och fira den tillsammans med min pojkvän. Det blir nog något!

Hej alla underbara människor därute!
Jag har inte varit bra på att uppdatera mig men såg att jag har haft lite mer besökare än vanligt idag. Kuligt!
Humöret har svängt som in i baljan om man nu säger så, hade jag varit mer aktiv här hade det nog bara kommit ut massa strunt inlägg som ingen bryr sig om eller orkar läsa.
Jag har haft rejäla humör svängingar och har känt mig allmänt nere, både fysiskt och psykiskt.
Jag vet inte om jag kommer lösenords skydda min blogg hedanefter. Det lär ni nog märka isåfall.
Men som sagt, jag uppdaterar mig lite senare ikväll. Tänkte länka lite musik som jag bara har fallit pladask för, gamla låtar som jag inte hört sen 2004 , något åt det hållet!
 -

Höhö, vi tjaffsade med en uteliggare minns jag! Taskigt men.. han var ju inte speciellt trevlig, så vad fan ska man vara trevlig om man inget får tillbaka?
Whatever :)

Hörs snart!
Love!

Var mycket ledsen igår men nu känns det mycket bättre.

.

Det är allt jag har att säga.

Jag kan fan inte sova. UNDERBART.
Ska gå ut och röka, önskar att Magnus var vaken nu. Behöver stöd. Människan kan få mig lugn ganska snabbt, jag behöver det!
Det där samtalet.

Det är så att jag kan öppna upp mig. Och jag vill bara prata ut. Han vet ALLT om mig. Ingen annan. BARA han.
Men han lär sova & det får han göra.
Så jag går ut och röker, och försöker sova.
Fast jag typ vill bråka med någon, fast jag vill slå sönder allt. Jag vill göra någon riktigt jävla illa. Jag vill se någon jag hatar lida, dö.
Om jag hade chansen.

Jag är en väldigt komplicerad person. Knappt så jag förstår mig på mig själv. Jag har många dåliga sidor och är svår att leva med. Det kan många i min närhet intyga.

Jag överreagerar lätt. Oftast när det gäller små saker. Tex, om min pojkvän. Skulle han skriva till en annan tjej - då blir jag knäpp i huvudet och får för mig att han inte längre vill ha mig. Eller om jag frågar en vän ifall vi kan hitta på något och vännen inte har ork - då känner jag mig som en dålig vän som man inte orkar vara med. Kan dra massor med exempel men jag tror ni förstår var jag vill komma. Det kan räcka med några ord, en gest, och genast drar det igång tusen olika dumma tankar i mitt huvud. Och så här är det alltid. Jag har dock lärt mig att vara tyst om det och inte visa det utåt. Fast det har i och för sig lett till andra utvägar, som piller eller flaskors bottnar.

Jag får ofta för mig saker (som inte alls stämmer) och letar efter fel. Detta leder ju såklart till att jag får ångest och mår dåligt. Men jag är boven i dramat eftersom jag sätter mig själv i den situationen. Har aldrig riktigt förstått varför jag har detta beteendet. Kanske har det blivit en trygghet? Jag har levt i ett deprimerat tillstånd så länge att jag inte vet hur det är att leva i ett annat tillstånd. Är nog därför jag söker efter saker att må dåligt över.

Men jag vill inte vara sån. Jag vill kunna njuta av att må bra! Jag vill sluta upp med att leta fel. Jag vill ju inte leva nere i mörkret. Nu när jag äntligen börjar klättra uppåt, ja då blir jag livrädd och kan inte hantera det. Att må dåligt är enklare att hantera än att må bra. För mår man bra så kan man alltid falla ner igen. Är du redan nere på botten så har du redan nått det miserabla stadiet.

Varför ska det vara så jävla svårt att acceptera att jag faktiskt mår bättre? Hur i helvete ska jag få mig själv att förstå att jag är värd att må bra? Jag förtjänar inte att må dåligt. Inte mer. Det räcker nu!

Finns det fler som är lika "dumma" som jag?

Jag har separationsångest. - Jag har en rädsla för att bli övergiven, men samtidigt så provocerar jag människor till gränsen att dom faktiskt lämnar mig. Detta gör jag oftast omedvetet. Har aldrig förstått varför jag håller på så. Det är nästan som om jag vill att folk ska tycka illa om mig och inte vilja ha något att göra med mig. För att i "min värld" så är jag inte värd annat. Men samtidigt har jag förnuft som säger att jag visst är värd annat. Det låter komplicerat, jag vet.
Jag har jätte svårt för det emotionella. - Jag funkar inte "normalt" när det gäller känslor. Jag ses ofta som manipulativ och komplicerad. Humöret svänger snabbare än vad jag och andra hinner med. Ena minuten kan jag vara glad, andra minuten kan jag ha kraftig ångest och vara deppressiv. Jag har svårt för att känna känslor, men samtidigt så kan jag känna känslor oerhört starkt, nästan till överdrift. Jag har till exempel svårt för att bli kär, men när jag väl blir det så känner jag det intensivt. Jag kan vara kär i en och samma person i flera år, och ändå känna det lika starkt. Jag kan ibland ses som känslokall. Till exempel när ett djur har dött, så visar jag inte en min. Det har fått många att reagera. Det är klart jag blir ledsen, men jag kan inte visa det och få utlopp för det.
Jag är temperamentsfull. - Jag överreagerar väldigt lätt. Blir jag arg, så blir jag verkligen förbannad. Blir jag ledsen, så blir jag innerligt ledsen. Känner jag mig sårad, eller har blivit sårad så tenderar jag till att bli hämndlysten.
Jag är impulsiv. - Agerar först och tänker sen. Detta har lett till många dumma situationer i mitt liv. Men har även gjort mig till en spännande människa.
Jag har en kronisk tomhetskänsla och dålig självkänsla. - Jag känner alltid att jag aldrig räcker till. Jag hittar alltid fel på mig själv och det jag gör.
Jag blir lätt paranoid och glömsk när jag är stressad. - Jag reagerar oftast helt fel när jag blir stressad. Oftast så blir jag apatisk och stänger av delar av mig själv. Som försvar mot stressen och påfrestningarna.

Detta får mig att låta som en svår och hemsk människa. Men jag har oftast kontroll över mig själv. Jag är ingen dålig människa på grund av detta, absolut inte. Jag är bara lite svårare att förstå sig på.

:)
Fint.



VÄRT INLÄGG

Åker hem på söndag så idag blir det lite småkrök.
Marcus och alex kommer till jesper, så blir det vi fyra. Blir jävla chill3.

Kör på typ.. öh.. naturligt, orkar inte fixa mig så värst!
Men ha en toppen kväll allihopa!
puss.

Har inget att uppdatera om, nu ska jag somna tätt intill pojken.
Puss.

Antingen är jag kvar här eller så åker jag hem och då ska jag hem till Gissell, en barndomskompis som därefter verkar vara en riktig party pingla! ;*

Isåfall så ska vi kröka, fett alltså!

saknar henne grymt!!

...