Ångest har många ansikten.

Man skär sig inte utan anledning. Eller vissa gör det bara för att testa eller för uppmärksamhetens skull.. Men jag tycker personligen att det bara är patetisk och grymt onödigt.
Om man har skurit sig så sätter det sig som ett beroende och det svåraste är att lägga ner med skiten, för varje gång man blir deprimerad så tycker man själv att det är *okej* att dra rakbladet över skinnet.
Jag vet själv eftersom jag har haft det problemet under snart 2 års tid.
Det började ju när jag satt på behandlingshemmet och även ett år efter jag kommit därifrån så fortsatte jag göra illa mig själv.
När man satt där ensam i rummet på golvet så tyckte man att alla andra som gjorde det var sjuka, men när man själv gjorde det så var det en helt annan sak.
ÄVEN IDAG så får jag tankar om att göra det igen, MEN jag vet innerst inne att det inte hjälper mig.. bara att det kommer bli fula ärr som jag kommer att få leva med i resten av mitt liv.
För vem är jag med Rakbladet? - En nobody.
Alla har det jobbigt någongång men att bara välja rakbladen som sin sista utväg är livsfarligt och det mest dumma man kan göra.
När jag blir deprimerad så försöker jag hitta på annat som får mig på bättre tankar.. Kanske någon man gillar, eller ett minne som får dig att bli glad?
Om det inte hjälper så gå ut, träffa kompisar, spring lyssna på hög musik. Gör någonting.
Det är lättare sagt än gjort men man ska ALDRIG sluta kämpa vad man än gör.
Jag hade fullt med ärr på foten och armen.. och på övriga ställen.. som har försvunnit bort lyckligvis!
Mina ärr som man ser på armen har bleknat och det är jag mer än glad över!