Ångest har många ansikten.

Haha inte för att ni bryr er speciellt mycket så whatever. Kom hem för en stund sen och som tur var så hade mamma varit nere och köpt pizza så jag käkade och nu ska jag straxt slänga mig i duschen.

VILKEN NATT/KVÄLL..

Jag började med att vara hemma , jag skulle möta upp Freja med Malcolm och två andra killkompisar.. Fast sen när vi träffas så är vi plötsligt tolv stycken. Vi skulle ha åkt till Jordbro till Brandon men han var full och hade däckat i sin källare så vi gick runt på stan i säkert tre timmar och det fanns knappast mycket att göra klockan halv två på natten vid T-centralen.

Vi försökte komma på något och vi planerade att dra till Handen men jag kände knappast för det. 

Vid runt halv ett så skulle jag slå en pingeling till J och när jag gjorde det så svarade han inte, så vi gick vidare.

När vi står vid Tc och väntar på tåget (tror vi skulle mot rådmansgatan) så ringer J och jag fick något liknande adrenalinkick och fick för mig att jag skulle åka till honom eftersom han frågade om jag kunde göra det.

Freja blev sne och började slita i mig att jag skulle gå på tåget men jag slet mig från hennes grepp och sa åt henne att följa med mig men hon gjorde inte det.

Dörrarna stängs och det är försent ( minns inte ens vilket tåg dem gick på ). Så jag ber J ringa upp igen och det gör han.. fast jag hör på hans röst att han är onykter och trött. Och tro mig jag blev mer och mer nervös, för mitt batteri var på ca 10 % och han mumlar bara i telefon. Jag hann med bussen som gick halv fyra och samtidigt som jag går på bussen så klagar han på att han snart kommer somna och att han vill ses nästa helg, blev bara sjukt irriterad och skrek åt honom att han skulle sluta fitta sig, well när bussen börjar rulla så vill han verkligen sova och jag var så sjukt arg på honom. Sen la han på, och jag blev helt galen.. smsade att han inte skulle somna och jag bad TILL GUD att han inte skulle somna helt, för vad fan skulle jag göra där ute ensam mitt i natten?

Det roliga var att han faktiskt somnade men han vaknade av ett ryck, och jag fick bara vänta ca 5 minuter på honom innan han var framme.

OCH HUR DET KÄNDES ATT TRÄFFA HONOM.. går inte att beskriva för det första så skakade jag nästan av rädsla av att han inte skulle komma, men när han kom så släppte nervösiteten och jag blev sjukt glad. 

Efter tvåååå månader så träffar man personen man verkligen gillar det är bara en typ underbar känsla.

Det roliga var att ingen förväntade sig att vi skulle ses, inte ens jag själv men det gjorde vi.

Vi satt vid buss stationen ett tag och bara pratade, jag kände bara hur mitt hjärta började pumpa på hårdare, men sen drog vi bara till honom och försööööökte titta på film och det gick lite sådär..

Vi bara låg och höll om varandra, och kysstes typ under hela tiden vi var tillsammans. Fast vi slumrade till då och då, och han snarkade. :'p

Så guuuuuulliiiiigt!

När vi vaknade hade jag ont i huvudet och jag hann dra innan hans föräldrar såg mig som tur var, gillar verkligen inte att hälsa på föräldrar om jag ska vara ärlig. 

Eller jag kan, jag är rätt duktig på att ge bra intryck men.. inte just då.

Runt tolv vaknade vi helt tror jag, och sen vid 13 över tog jag bussen, när jag kollar mig i spegeln på bussen så ser jag bara att mitt hår ser ut som ett RÅTTBO. Så det var rätt så jävla bra att jag alltid har med mig borste och smink.

Det fick jag fixa på bussen :p

Stötte också på min tjejkompis inne vid Slussen och hon hade en riktigt stor blåklocka i ansiktet och hennes öga var igentejpat, hon hade blivit misshandlad av hennes kille. Helt sjukt..