Ångest har många ansikten.

Allt känns bara helt totalt värdelöst just nu, vet inte vad det är med mig riktigt, jag har varit stabil länge och sen helt plötsligt så kommer det. Är sjukt förvirrad.

Ångesten drar ner mig. Hårt.

 

Skulle vilja träffa mamma och bara gråta. Men det går inte till så. Jag kan inte. Farsan skiter väl i mig han med, som alltid. 

Känner mig återigen ensam. 

 

Göra illa sig eller inte är det som går runt i mitt huvud, men varför. Varför ska jag skada mig själv för att jag mår dåligt? Det är inte mitt fel att jag mår som jag mår idag.

 

Jag vill prata ut, men vem ska jag ringa? Alla sover. Jag känner mig helt total körd..

Behöver en cigg och sen försöka sova. 

Men att sova och må såhär.. lycka till Nathalie.

 

Vill bara dö. 

Jag vill bara påbörja min behandling någongång, men det kommer ta år och dagar.