Ångest har många ansikten.

Texten är så djup, så sann. Så mig. 

Jag mår bättre nu än förut, jag har kvällsbadat, haft bra sällskap med mina tjejer. Käkat chips, skrattat, lekt med katterna. Ångesten avtog. 

 

Jag känner ibland att jag aldrig vill åka hem, jag mår ändå så himla mycket bättre här än hemma! 

Ser jätte framemot min födelsedag som jag kommer fira här. 19 år, fucking åldersnoja. 

Men när jag är hemma så ska jag ta tag i mitt liv ordentligt.  

Söka jobb bland annat, behöver lite rutiner i mitt liv känner jag. Gå om behandlingen yttliggare ett år, kämpa bort min psykiska ohälsa. Få bort diagnosen. 

 

Träffa folk lite oftare. (Har varit instängd under en lång tid pågrund av mongoångesten och fobier.) 

bryta med folk som jag vet drar ner mig. Börja lära mig att stå på egna ben. 

 

fortsätta behandlingen på mini Maria Osv. Blir bra. 

 

kramis.