Ångest har många ansikten.

Det fick mig att bli väldigt lycklig.

 

Vi hittade varandra på något som kallades "självmordschatt" för tre år sen.

Yes. Sånt höll jag på med i yngre tonår. 

Blev självklart uppriggad till hundra att ta livet av mig. 

Så kom han. 

Han hade vett i huvudet. Men han mådde lika dåligt som jag. Om inte värre. 

Vi bytte nummer och hade kontakt ett bra tag. 

Sista tiden vi pratade var han väldigt nere och inställd på att göra det, sen bröts kontakten och det var tyst.. Ända tills idag. 

Har tänkt och undrat under dessa är vad som hänt. 

Om han verkligen gjorde det. 

Isåfall hur. 

 

Sen hittar han mig. 

Han lever. 

Vi har pratat.

Jag mår bra. 

Så jävla härligt att höra av honom!! 

Jag mår så jävla bra!! 

 

Det var svart inom mig, men det vita slog över. 

Jag har redan förlorat den bästa. 

jag vill inte förlora fler.