Ångest har många ansikten.

Har alltid piercat mig hos samma kille, tycker han är super duktig. Roligt att han kände igen mig med tanke på att det var ett tag sedan jag var där.

Hursomhelst så kostade den karusellen mig över tusen kronor, pengar jag inte hade så att säga men ändå gjorde jag det, dels för att det är fint, dels för smärtan.

Känner mig dock döende just nu. Vill bestraffa mig själv.. jävla känslor. 

Orlar inte med mig själv.

Jag fick diagnosen idag, två år senare.

Jag var tydligen svår att utreda.

Fortsätter äta lyrica och ska testa concerta/ritalin längre fram. 

 

Känns bra, just nu sitter jag med mina kp:s - ska äta thaimat straxt. 

Är i en halv krasslig period.. mår bra ena stunden sen kraschar jag, är super impulsiv men har enormt mycket stöd runt omkring mig så jag överlever. 

 

Ska fixa mitt veckoschema nu sen hem och fixa mig, blir eventuellt bio ikväll om allt går som det ska.