Örebro ftw.
Igår så kom jag och bästavän hit och vi blev mötta utav min pojkvän och Simon.
Jag gick direkt och la mig Medans Simon och jawa drack sprit.
Kokade bokstavligen, hade sån hög feber.. Idag mår jag dock lite bättre, febern har gått ner till 38,3 från 39,2 på en natt.
Min underbaring tog hand om mig igår. Love you. <3
Idag ska vi ut på stan och äta, mysigt.
Ska på samma gång sluta röka, första dagen idag! ;)
Hörs senare.
Måndag.
Imorgon ska jag hämta ut en remiss till blodprovet, är så jävla nervös över det.
HATAR NÅLAR!
Efter det så ska jag till vårdcentralen då och be någon ta proverna.
Lär väl vara lagom svimfärdig haha!
senare ska jag träffa Sandra i stan och kolla efter lite kläder, MYSIGT :)
Men ah.. Lite uppdate innan läggdags!
hörs imorgon.
Flytta?
Är så nära bristningsgränsen att jag väljer att flytta bort härifrån.
Klarar inte av att aldrig veta vart jag ska ta vägen.
Men samtidigt.. Jag har alla vänner här, jag känner knappt någon i Örebro.. Förrutom två tjejer som jag bodde på behandlingshem med.
Inte ofta vi umgås heller.
Visst, sen är jag väl bekant med några av min pojkväns vänner, lite bättre kontakt har jag väl med en av dem.
Men sen då?
Börja leta nytt umgänge är ju inte det enklaste.
InTe direkt något jag skulle göra heller.
kan ju inte hänga på killen dag in och ut hela tiden.
Åh. Vet inte vad jag ska göra.
Grattis Steven!
Åh så sötAaaa :3
I Stockholm igen.
Då var man tillbaka igen.
blev en cider och en öl innan "hemdags".
Mår bättre.
Jag har inte gjort något.
mår bättre än igår, tack och lov.
Skulle bara säga det.
Självmord
Ångest ångest ångest.
Mitt liv och denna äckliga ångest
21:36 - känns som att jag lever ett liv utan liv.
Jag vill bara skrika men jag kan knappt andas.
Händerna darrar och jag tror att jag snart kommer dö.
Det är tungt att andas. Känns som tusen slag i magen, hugg med knivar.
Jag vill inte. Pressar bort tårarna, kan inte gråta nu.
Tankar om att ta livet av sig äter upp mig innefrån.
Dessa tankar gör mig knäsvag, hatar känslan, hatar hur jag inte kan sluta tänka på det.
Hatar att om jesper skulle se mig i ögonen och förstå att det är något, att jag medvetet skulle avvisa honom fast jag skulle vilja ha honom bredvid mig.
Han tål inte att höra mig prata ut om tyngre saker som exempelvis att jag inte vill leva.
Därför är jag avvisande.
Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Ingen svarar när jag ringer, känner mig totalt ovärd. Fast jag vet att folk är upptagna. Mina känslor bubblar bara upp och jag blir frustrerad.
Här sitter jag och drömmer om att försvinna.
Och ingen kan se eller förstå.
Funderar på att sticka utan att säga till, försvinna.
Låsa in mig någonstans, se till att ingen vet vart eller varför, skära upp handleden, få blodförlust, bli medvetslös, bli hittad lagom 2-3 veckor senare, DÖD.
Värdelöst. Så jävla hemskt att man överväger självmord för att man inte orkar eller kan hantera ångesten.
Pallar inte.
Ångest.
Önskar att jag hade någon att prata med just nu.
ångest, jävla ångest.
Om inte annat så känner jag mig otroligt ensam atm.
Iofs.
Är med Jesper och hans polare men dem spelar och då vill inte jag störa.
Jag vill inte vara flickvännen som alltid måste få prata ut, eller som alltid har ångest.
är så ledsen.
så jävla ledsen.
vill bara gråta ut.
Men nej.
Hardwell Spaceman.
Är sådär lagom taggad.
Till den där gränsen att jag nästan spricker.
Min bästavän kommer till Öre och vi ska rocka fett, bokstavligen.
Krogbesök och just go with the flow.
Vi ska eventuellt till Noice också, kan ju bli rätt kul ändå?
Min baby. :3
21:32
Nu mår jag bättre.
Ska snart kolla på film med min älskade.
Blir lite chips och dip. Mysigt som fan.
Hörs lite senare!
Dö dö dö.
OK.
Skakar nästan av ilska.. på någon minut så blev allt förjävligt igen.
Ett samtal förändrade allt.
Fick avslag från soc angående försörjningsstöd.
DÖ.
Löjligt, jag veeeet.
Känner på mig att jag håller på att tappa kontrollen, jag tål inte det här.
Inte fan får jag några anti utskrivna heller.
"Du går ju på en beroende mottagning" så varför skulle jag skriva ut anti som dessutom är beroende framkallande till dig?"
Kände mig hånad.
Är så rutten på att ingen kan förstå hur jag känner, alla bara bokstavligen skiter i att förstå.
Vill så gärna hitta någon som känner och är som jag.
Umgås med någon som vet vad jag pratar om, sitta med en cigg, dricka stark öl, lyssna på dö hög musik,bara snacka skit.
Det är vad jag vill ha.
Orkar inte.
Cigg dags känner jag.
Professor Green.
Han måste vara den snyggaste som finns.
synd att han är så jäkla "okänd".. knappt någon känner till hans musik.
JAG HOPPAS HAN KOMMER TILL SVERIGE!
Vart han än i Sverige spelar så räkna med att jag är där!
Godnatt.
Ska krypa ner i sängen och mysa med killen.
Hörs imorgon.
.
Hur har mitt liv sett ut i yngre dagar?
Jag har haft en förjävla äcklig uppväxt helt enkelt.
Inte helt förjävlig så.. har ju haft bra tider också men.. ja.
Kanske något folk kommer att känna igen sig själva i, vad vet jag.
Bråken hemma.. våldet, alkoholen som följt mig sen hela livet.
Att bli behandlad som skit.
Psykiskt misshandlad nästan varje dag.
Blivit vräkta 1000000000 om.
Blivit sexuellt utnyttjad som barn och även våldtagen av min dåvarande.
Suttit på ungdomshem och behandlingshem.
Fick flytta hem igen.
Fick aldrig berätta sanningen.
Var en trasa.
Skolan gick åt helvete, hoppade av gymnasiet.
Började skära mig för att känna mig levande. 6 år sedan.
Ständiga panikångest attacker.
Ätstörningar.
Mängder med alkohol.
Ständiga utbrott.
Kände tillslut att jag inte visste vem jag själv var längre.
Upplever psykoser då och då.
Försökte ta livet av mig.
Självmordsbenägen.
Gått på BUP.
Remittiserad till vuxen psykriatrin.
Fick diagnosen borderline.
Påbörjade DBT behandlingen och fick börja på Mini Maria /beroende mottagning för mitt missbruk.
Blev utslängd från där jag bodde.
Blev hemlös.
Är hemlös.
Ingen hjälp av soc.
Klarar inte av vardagen.
Nu är jag hos min pojkvän.
Så ligger mitt liv till i nuläget.
HEJ OCH VÄLKOMMEN TILL MITT UNDERBARA LIV.
Jag försöker trotts detta överleva. Orka leva. Försöka hålla leendet uppe för dem som älskar mig.
Svårt.. så jävla svårt.
MUSIK TOPPLISTA.
Här är några av mina favoriter.
Tisdag.
Idag känns det bättre till skillnad från igår, lite mer gladare, lugnare och definitivt mycket härligare!
Ångrar ju att jag gjorde så mot mig själv men ibland blir ångesten outhärdlig verkligen..
Men har skärpt mig.
Haha igår var jag med om något mindre trevligt.. Är super allergisk mot hasselnötter, jag och Jesper skulle käka lite innan vi skulle lägga oss och jag tog yoghurt med start müsli ni vet?
Orkade inte ens kolla vad det innehöll utan fick för mig att det var äpple och kanel.
När jag har ätit upp allt slog nig tanken att det inte smakade något speciellt, springer ur i köket.. Och det var hasselnötter.. Såååklart.
Så jag springer in på toaletten och kör ner tandborsten i halsen och börjar hastigt att spy tills magen var tom. Efter det drack jag mängder med vatten och körde en omgång till för säkerhetsskull. Men då forsade det ut mängder med blod, helt galet.
Har inte ätit sen dess men ska få ner lite mat nu snart eftersom vi ska åka och köpa skor till Jesper idag. :3
Jag älskar dig.
2013-02-17
Är på jätte bra humör nu äntligen.
har snackat med min älskade bästa jawa. Saknar ihjäl mig efter henne!
Är med älskade jesper nu också.. som typ är på toa atm. Tråkigt, men vad fan.. haha.. vad som händer sen.. let's see. I don't know.
Film mys maybe?
Åh vilka tunga dagar.
Dessa dagar har varit tuffa för mig.
Nästan för mycket.
Jag tröstade mig själv genom att säga att jag inte skulle göra illa mig själv igen ett tag efter "olyckan".
Jag misslyckades. Höll mig inte skadefri.
Grattis, jag är hopplös. Och lite till.
Jävla ångest.
Jävla mig själv.
Orkar snart inte mer.
Jag är nog den mest deprimerade människan som existerar.
Kan inte umgås med min pojkvän, det går inte. Är som en berg och dalbana hela tiden. Ångest, gråta, arg, nedstämd osvosv.
Palla.
Örebro. Älskade stad.
Är så trött på Stockholm och alla problem "Hemma"..
I Örebro känner jag mig någorlunda hemma, här finns inte lika mycket hat och lika tung ångest.
eller ah. Inte samma press iallafall.. Om ni förstår?
ja ni, jag tror soc försöker dra in ett lvu på mig, litar inte på myndigheter alls.
Har varit för mycket snack om att jag inte klarar av att gå på öppenvård på mini maria.
Mycket snack om att behandlingshem skulle vara det bästa för mig.
jag, tjejen med den mest outhärdliga ångesten, jag med borderline, skulle jag klara av behandlingshem?
Jag skulle hellre hänga mig.
därför börjar jag undra.. Är det värt att lämna mitt liv därborta? Bara sticka. Börja om. Här. I Örebro. Fly bort.
Jag vet inte, för mycket babbel Från min sida nu.
Hörs när jag är bättre.
Silence.
Det är så tyst och dött i rummet, vad jag önskar just nu är att Jesper kunde ta bort sin fot som han pressar över mig.
Vill nästan gråta.
frustrerad. Varför ringer inte soc mig när dem ska?
kan inte gå på min behandling fastän jag behöver det. Skulle så gärna vilja prata ut. Men nej. Inte ens det.
jag kan nog inte bli mer låg än såhär.
hjälp mig med boende. Innan jag avlider.
Stalkad.
Finns jobbiga människor som jag vet stalkar bloggen. När jag säger stalkar så menar jag verkligen förföljer.
Folk som vill mig illa, sprider det jag skriver här och förvrider sanningen lite.
Ska inte vara så jätte öppen nu hedanefter.
Nu menar jag inte Sune 18 år eller Lisa 15. Äldre och stördare.
Fuck you!
Morgon dagens planer.
Jag ska åka in till ** sjukhus och besöka en person som står mig nära, h*n ligger inlagd på en låst psykratisk avledning efter en sak som hänt.
-
Vill inte att det ska gå illa för människor i min närhet. Allvarligt, jag vill inte.
Vill inte att det ska gå illa för människor i min närhet. Allvarligt, jag vill inte.
Hursomhelst så har jag haft det någorlunda bra i helgen, eller rättare sagt.. Har haft det jätte mysigt ihop med min bästis. Skönt att komma på andra tankar ett tag.
Det var nog därför jag bröt ihop när jag kom "hem". Har haft det "för bra" och mitt psyke blir som det blir.
Vet inte hur jag ska göra med Mini Maria imorgon heller.. Ta blodprovet eller inte.. Jag är ju extremt nålrädd, skulle lätt kunna svimma. Sen vet jag inte om det visar drogpositivt heller. Usch orkar inte.
Nej jag knarkar inte. Men jag har rökt. Sitter tydligen i blodet rätt länge.
Ska ringa upp soc imorgon också så jag hoppas verkligen dem ringer tillbaka.
-
en text jag skrev förut.
-
"Upprörd och ledsen tjej"
Jag kämpar för att orka leva livet dag för dag.
Känns ibland som att jag går behandlingen helt i onödan.
Blir oftast nertryckt på något sätt av någon. Som att dem inte vill mitt bästa. Jag är trött på att ingen frågar mig hur det går för mig på alla möten, att ingen frågar hur läget ens är när personer vet hur jag mår.
Nu är det här den hundra elfte gången i mitt liv som jag inte har någonstans att bo och så har man lite borderline och depression på det som moset på grädden.
Får man hjälp? Svar NEJ.
Jag är en 18 årig tjej som inte har ett riktigt boende, enligt myndigheterna så klarar jag mig själv för att dem tycker att jag ser självständig ut?
Jag ska alltså hitta en lägenhet själv.
Hur ska jag kunna fixa lägenhet om jag inte har jobb? Och hur ska jag kunna jobba när jag inte har ett riktigt boende?
För andras misstag så får jag också ta del av skitkakan, hur mycket jag än önskar att folk kunde se den fina sidan av mig.. Och förstå att jag inte har med saken att göra.
Tårarna har fastnat, jag är helt enkelt för svag för att gråta just nu.
Gud vad livet är SEGT just nu.. Vet inte hur man ska göra för att inte ge upp, bristningsgränsen för att ge upp är väldigt stor.
Såhär kan man inte leva!
Skulle vilja ta den enkla lösningen som vanligt, ta fram min "gamla vän" och trycka till, hårt.
Eller kanske dricka mängder med alkohol och strunta i allt annat?
Inte gå på varken behandlingen, afm, beroende mottagningen eller soc.
Men vad gör jag?
Jo.. Jag går på alla dessa möten fast jag alltid har klumpen i magen om vad som ska hända i mitt liv härnäst. Vart jag ska ta vägen, försöka kontrollera alla ångestattacker, försöker vara en bra vän.. överleva.
Jag kämpar för mig själv, men det är så jävla svårt ibland.
Tack vare mina närmaste så står jag fortfarande här. Jag lever för er. Hade ni inte funnits så hade inte jag levt idag.
Jag hade aldrig orkat andas och leva dag efter dag om ni inte hade funnits.
Jag har alltid tänkt ensam stark. Men allvarligt, alla år av dess ensamhet och tystnad så bryts man ner inombords. Så tack mina underbara för stödet, för hjälpen, för att ni finns för mig.
Jag behöver all sorts mänskligt stöd just nu i denna otroligt pressande situation.
Jag behövde skriva av mig. OK.
Skrika och gråta!
Tuffaste tiden i mitt liv.
Nu kommer alla känslor.
gråter som aldrig förr. Gråter gråter och gråter..
Helgen fortsätter!!
I torsdags var jag ute och firade min bästis, fyfan vad kul vi hade!
tur att vi tog taxi hem! Haha.
Igår var vi sjukt sega och Alicia var väl lite mer bakfull än vad jag var. så det blev film, kebab och chips igår.
Idag ska vi eventuellt på gayklubb med två andra gaybrudar. Hmpgff ;3
vi fåR se!
DBT!
Hmm.. Soc mötet blev som det blev. Utredningen har iallafall kommit igång. Kan bara hoppas på det bästa nu?
- sitter på pendeltåget nu och ska åka mot sjukhuset eftersom jag ska på DBT:N om en halvtimme.
Känner inte för att prata idag, så det ska jag vara noga med att säga.
Men hursom.. på måndag slipper jag inte blodprovet. Åh vad jag INTE vill.. Men nu är det tydligen ett krav.
fuck.
Uppdaterar mer senare.
Soc nästa!
Wish me luck!
Stökrum hos mormor.. Har fortfarande saker att hämta.
IDAG SKA JAG FIRA MIN BÄSTIS!
Damn.
Tiden har veeeerkligen sprungit iväg!
Kan inte fatta att min älskade Alicia just idag ska sitta med mig och ta sin första lagliga öl!
Åhhh!
grattis igen min fina!
Hej hopp.
Var ute med Amanda i fem hela timmar, vi gick runt i stan. Senare kom Steven in och vi tog en fika.
Fett mysigt.
Fett mysigt.
4 februari.
Ligger och vilar hos Jawa, har varit här nästan hela tiden.
I fredags var jag ute med Steven Akner Sandra Aksel och några random brudar som jag och Jawa började prata lite med innan hon drog hem.
blev rätt full och var tvungen att sova hos steven under den natten, och eftersom det blev rätt sent så beställde vi taxi (den som typ dök upp efter 50 minuter) SEGT. När vi kom upp sov jag på madrassen på golvet och på morgonen åkte jag till Jawa.
Helgen här har sätt ut som alla andra, vi tog ett bad ihop och skålade med en grogg, som blev till en jävla massa.
Jävligt mysigt.. Men har egentligen massa att göra..
Struntade exempelvis att gå till beroende mottagningen idag. Skulle ha tagit blodprover, men är så nålrädd.. Tror att jag hade svimmat isåfall..
Ligger och lyssnar på musik och har det lite halvt sådär.. Smygande ångest som alltid. Vill bli fri från det här, så himla kämpigt. Orkar inte göra sånt jag borde..
Blir snart "bostadslös" igen, har magknip, Tårarna klämmer. Snälla.. Take me away from this hell..
3 februari.
Mår skapligt bra psykiskt idag, känner mig starkare inombords på något vis.
Har ju varit glad dessa dagar iofs, NiCE.
Ligger och dagdrömmer lite, tankarna flyger iväg ibland ni vet?
Positiva tankar också. Glad tjej.
;3
Tant röd är på besök.
Jag har sån mensvärk så jag nästan avlider, gör så förbannat ont. Kvider och drar ihop mig för att försöka trycka bort smärtan.
Lyckas inte direkt.
Ligger helt stel i sängen och väntar på bättre tider kan man säga.
Ska snart upp och äta frukost men knappt så jag kan gå känns det som..
Aja.. Solen skiner, härligt! Något positivt iallafall?
En fylla jag aldrig glömmer!
Den kan nästan ses som vilken som helst men den var ändå speciell. :D
Aja hursomhelst!
Orka
Jag pallar inte just nu.
Jag vill liksom bara ge upp ibland.
Dö. Hejdå.
