Hur har mitt liv sett ut i yngre dagar?
Jag har haft en förjävla äcklig uppväxt helt enkelt.
Inte helt förjävlig så.. har ju haft bra tider också men.. ja.
Kanske något folk kommer att känna igen sig själva i, vad vet jag.
Bråken hemma.. våldet, alkoholen som följt mig sen hela livet.
Att bli behandlad som skit.
Psykiskt misshandlad nästan varje dag.
Blivit vräkta 1000000000 om.
Blivit sexuellt utnyttjad som barn och även våldtagen av min dåvarande.
Suttit på ungdomshem och behandlingshem.
Fick flytta hem igen.
Fick aldrig berätta sanningen.
Var en trasa.
Skolan gick åt helvete, hoppade av gymnasiet.
Började skära mig för att känna mig levande. 6 år sedan.
Ständiga panikångest attacker.
Ätstörningar.
Mängder med alkohol.
Ständiga utbrott.
Kände tillslut att jag inte visste vem jag själv var längre.
Upplever psykoser då och då.
Försökte ta livet av mig.
Självmordsbenägen.
Gått på BUP.
Remittiserad till vuxen psykriatrin.
Fick diagnosen borderline.
Påbörjade DBT behandlingen och fick börja på Mini Maria /beroende mottagning för mitt missbruk.
Blev utslängd från där jag bodde.
Blev hemlös.
Är hemlös.
Ingen hjälp av soc.
Klarar inte av vardagen.
Nu är jag hos min pojkvän.
Så ligger mitt liv till i nuläget.
HEJ OCH VÄLKOMMEN TILL MITT UNDERBARA LIV.
Jag försöker trotts detta överleva. Orka leva. Försöka hålla leendet uppe för dem som älskar mig.
Svårt.. så jävla svårt.
Kommentarer
Trackback
