OKEJ!
Mitt hjärta bultar snabbare än snabbast.
Jag lever, det gör jag.
Med ett sovande huvud på mitt knä.
Jag gillar tystnaden, jag gillar andetagen.
Jag gillar närvaron.
Är så trött men pallar helt ärligt inte sova.
Jag är allting just nu.
Blandat, idag var det 2 år sen min morfar gick bort. Tänker mycket på sånt.
Tänker oehört mycket överlag.
Men han, den där ja.
Han är mitt lyckorus, han är anledningen till min ork, men det vet inte han om såklart.
Och läser han detta vill jag att han ska förstå hur förbannat glad i honom jag är.
Jag tänker sluta skriva innan jag spyr, haha.
❤❤❤
“I'm so good at beginnings, but in the end I always seem to destroy everything, including myself.
Jag orkar knappt andas.
Ångest från helvetet.
Jag har panik ändå orkar jag inte visa något, jag mår bara fruktansvärt jävla dåligt just nu.
Vill bara gråta i flera timmar känns det som.
Jag vill dö.
Så är det.
han är bra.
finns inget bättre än att vakna upp brevid honom.
han är fantastisk.
feelings, so much feelz.
man vill säga så mycket men man vill inte förstöra det man har.
inte för att jag tror att lite fina glada ord och sånt förstör men det kanske blir för mycket.
help
Ren 10 dagar!
Som dem flest vet så har jag varit i Trollhättan dessa dagar och kom nyss till förståelse att jag har hållt mig ren i tio dagar nu.
Kan ju bara säga att jag höll på att gå under hemma väldigt kortfattat, mycket ångest vilket ledde till att jag började sno mediciner från mina egna, oftast narkotikaklassade smärtstillande som jag helt ärligt vågade ta ihop med jävligt stora mängder Imovane.
Var alltid helt väck i huvudet, vet inte vad jag höll på med alls överhuvudtaget och gjorde bort mig själv, mindes inte vad jag hade gjort på dagarna.
Förstörde typ min fot på köpet samtidigt som det ända jag gjorde var att sov i en oändlighet och var hög.
Jag ville bara bort från mig själv antar jag.
Var fan det värsta jag gjort mot mig själv.
Suget blev enormt, jag älskade själva ruset.
Jag älskade att känna mig döende fast jag inte var det.
Nu har jag kommit tillbaka igen och trots svänigt humör så har jag nog ändå aldrig känt mig så levande förut som nu..
Är rädd att jag fuckar upp saker igen men jag hoppas att jag kan sköta mig..
Ge mig styrka, ork och mod life.
Okej.
Det är mycket blandade känslor inom mig kära läsare.
Men den här gången kanske inte det bara är negativa sådana..
Jag är ok.
Ikväll - inatt.
Jag mår faktiskt bra just nu.
Men jag är lite vilsen, vet inte riktigt vart jag..
Äsch.. Allt blir som det blir helt enkelt.
Dålig.
Damn vad mitt humör bara svänger. Går från woooohoooooo till.. Fuck me typ.
Jag orkar inte med mig själv.
Mellanläge.
Jag har tagit mig ur min senaste depression utan några större skador, lite bortom molnen var jag allt några veckor vissa dagar tyngre andra lättare men jag är tillbaka återigen.
Med andra ord så ligger jag inte och dreglar ner min säng och gråter ständigt, jag åker till Göteborg idag..
Det ironiska är att jag knappt orkar mig upp ur sängen eller ens har sug att gå ut men ändå köpte jag en tågbiljett igår.
Jag har mycket blandade känslor och är rädd för att jag är bland dem första dagarna utan medicin, jag är både hypomanisk och vilsen känns det som, not à good sign tho.
Vem vet hur detta slutar, alla mina andra resor blir allltid kaotiska och jobbiga men med lite tur så fixar jag detta, jag börjar ju må bättre.. Eller är det bara false alarm?
Jag har ingen aning mer än att jag inte sovit inatt, är spänd, orolig och fruktansvärt otaggad på själva resan, jag hatar och resa.. Speciellt ensam.
Men jag kommer nog ha det bra, jag träffar en av dem viktigaste människorna i mitt liv idag, samt att jag åker vidare till en goding.
Glad, nervös, borderlinebroke, jag känner allt helt enkelt!
