VÄCK INTE EN BJÖRN SOM SOVER.
Jag är spyfärdig på efterblivna människor som tror att man ligger på deras nivå.
Hatar dubbelmoralitet.
Mest av allt mytomaner.
Du har trampat mig på tårna ett x antal gånger och nästa gång.. Nej.. Det finns inget nästa gång för dig..
För nästa gång är det min tur.
Och den turen kommer när du minst anar det.
Dra långt åt helvete nu när du har chansen, fittäckel. :)
Dagarna nu.
Sitter hemma till största dels av dagarna och spelar bort min tid.
Jag vill nästan säga att det har blivit ett litet utbyte för att hålla mig nykter tills nyårsafton och en flykt från mina egna känslor.
Jag fokuserar på det och kan fastna i flera timmar på sträck utan att ens gå ut och röka.
Idag hämtade jag ut mitt hår och väntar spänt på mina andra leksaker som snart kommer, HEHE.
På nyårsafton firar jag med min bästavän och flickvän, can't be better.
Well.. nu?
Ska prata med flickvännen min och spela efteråt.
Dessutom njuta lagom mycket utav mina energidrickor.
Jag mår helt okej och hoppas innerligt att ni gör det också.
Pussan.
Det känns som att jag är ständigt påverkad av en drog jag inte tagit.
En ond cirkel cirkulerar återigen utan att jag kan ta mig ur den.
Det är en vanlig kombination av stark outhärdlig ångest, paranoia och overklighetskänslor.
Mycket kan beror på min insomnia.
Hjärtat slår i hundra tio samtidigt som jag spänner vartenda muskel i kroppen för att försöka skaka av mig den jobbiga känslan utan att lyckas.
Känslan utav att inte ha kontrollen tränger sig in.
Har upplevt 3 deja-vu inom loppet på 2 timmar.
Apatisk är jag nästan hela tiden, det tillståndet börjades märkas av på mig redan när jag gick på dagis.
En blandning av apati och socialfobi gör att jag oftast inte pratar med folk jag inte känner.
Det kommer dock, men tar tid.
Jag lider utav en typ av dissociativ störning, vilket är vanligt vid borderline personlighetsstörning.
DSM räknar dessutom depersonalisationsstörning som en form av dissociativ störning.
Kortfattat så innebär det:
Man upplever långvariga och plågsamma overklighetsskänslor.
Extrem trötthet.
Akut stress/trauma.
Kan uppfatta att allt går i slowmotion.
Att intrycken av verkligheten bleknar bort.
Upplever kroppen eller personligheten som om de är främmande.
Kännetäcknen på tillståndet:
Stirrar ut i det tomma.
Glömska, (glömmer exempelsiv bort att man nyligen varit på toalatten/gjort mat etc.
Jag kan få overklighetskänslor ofta när jag dricker, då stänger jag av, struntar i det som händer runt om mig och är i min egna värld.
Men just i denna sekund så är allt som om jag bor i min egna bubbla, jag känner inget förrutom ångest.
Jag orkar inte prata med någon.
Imorse kändes det som om min"själ" åkte ut ur min kropp och jag blev svimfärdig. Men jag tänker alltid "Det är inte verkligt" det är ångest relaterat osv.
Ibland kan jag se skepnader och ibland höra en röst, oftast vid extrema ångest attacker/panikslag.
Musiken är inte ens kul att lyssna på.
Åh vad jag är trött på att uppleva sådant skit.
Låt mig få leva.
Känner bara såhär atm..
Hjärtstick?
Under flera år har jag till och från lidit utav något sorts "hjärtstick".
Det kommer från ingenstans och sen sticker det i närheten av hjärtat, kan beskriva smärtan som elstötar/stick och desto djupare andetag jag tar desto mer ont gör det.
Har läst runt lite och vissa säger att det beror på ångest/stess/panikångest.. Kanske make some sence där?
Jag blir så nojig haha..
Julafton.
Jag ska försöka må bra, hålla ut, inte tänka så mycket.
Imorgon får jag träffa min brorsa igen.
Det luktar julmat överallt.
Men har ingen julkänsla.
Så efter vi har ätit och dem åker härifrån så sticker jag nog till min bästavän och firar med henne.
Jag hoppas jag får skjuts.
Lite ångest, lite oro, lite allt dåligt, ändå är det så tomt.
Menmen..
Rubrik fast ändå inte.
Mått dåligt sen klockan sex imorse.
Känner bara mig så äcklig och ångesten har krypit i kroppen, som vanligt är allt "bra" när någon undrar.
Jag vill inte vara ensam idag.
Känner sug efter att göra illa mig.
Vill inte behöva känna såhär.
Ska det alltid kännas?
Jag är så deprimerad.
Orkar inte leva när det är så orättvist. Orkar inte kämpa när jag ändå dras ner.
Vill inte.
Inga ord.
Please someone, kill me.
Just fucking kill me.
Lev.
Jag var påväg att spilla en tår.
Sen hör jag en fågel sjunga.
Nu står jag här.
Godmorgon!
Nu har jag försökt någotlunda att vända tillbaka på dygnet!
Vaknade igår runt elva och höll mig vaken tills sex imorse, försökte sova en stund och vaknade runt nio.
Har internetshoppat lite nu på morgonen och köpt löshår som jag ska ha på nyårsafton, vad jag än gör så har jag bestämt mig för att se perfekt ut!
Snart är det julafton också.. men jag undrar vart min julkänsla är.
Ser nog inte så mycket fram emot det om jag ska vara helt ärlig.
Men har iallafall redan fått mina julklappar i förtid.
Min Ipad från Apple.
Skydd till.
Hörlurar.
Pyjamas.
Söta strumpor till.
Löshåret blir som en julklapp till mig själv, haha.
Av farsan lär jag få pengar hoppas jag..
Julafton blir bara tråkigare och tråkigare för varje år..
blä. dksbfjaesdgbgrb. FRUKOST TIME!
Ciao.
Svar till K.
Hej!
Jag blev väldigt ledsen av att läsa det du skrivit eftersom ingen egentligen förtjänar att må dåligt.
Tyvärr vet jag inte vad jag ska säga mer än att jag känner igen mönstret som du beskriver henne i.
Hon är i ett stadie och vill inte söka hjälp då rädsla uppstår av att den hon blir bemött av inte ska tro på henne.
Som sagt så är alla personer med borderline olika.
Om jag pratar utifrån mig själv så vet jag inte hur hon kommer må hedanefter om inte hon vågar söka hjälp.
Det är ett allvarligt tillstånd som oftast kräver psykriatrisk vård.
Om hon höjer rösten, skriker eller kallar dig saker så är mitt tips att inte ta det personligt. Man utgår impulsivt efter sina känslor och då blir allt fel.
Livet för oss kretsar av kriser som vi oftast inte hinner återhämta oss från och extrem sårbarhet.
Att hon inte låter dig vara med tjejkompisar/vänner är rädslan av att du kanske ska lämna/glömma bort/lägga henne åt sidan.
Det kan skapa en "trigger".
Med en trigger menas med att hon kanske har växt upp med familj som inte har funnits där och "glömt bort henne" då hon upplever och har levt under otrygga hemma förhållanden. När du då väljer att träffa någon så uppstår den obehagliga känslan av att "bli bortglömd".
Mitt tips.
Försök att inte bli arg på henne, försök tänka att hon inte kan rå för det hon säger/gör.
Sen vore det bra om du kunde sätta dig ner med henne när hon är på bra humör och prata med henne om hjälp, väldigt milt.
Döm henne inte för hur hon agerar.
När du träffar folk så kan du försöka ta med henne och få henne att känna sig trygg.
Stötta så mycket du bara kan och snälla du, försök ditt yttersta att inte ge upp.
Men orkar du inte och väljer att lämna henne så är mitt tips att blockera henne överallt/se till att hon inte kan få tag på dig under några omständigheter. Bryt banden helt.
Det gör ont att bli lämnad av någon man älskar.
Seperationsångest är ett fruktansvärt lidande för en.
Lycka till och ta hand om dig/er!
Allt möjligt
Under många år så har jag känt mig själv som ett hopplöst fall gällande precis allt.
För vad var jag innan jag faktiskt vågade söka hjälp?
En hemsk person.
Jag blev arg för ingenting.
Allt eller inget provocerade mig till gränsen att jag slog sönder saker/vräkte ur mig otroligt nedvärderande saker till människor i min närhet och ofta var med i slagsmål på stan.
Ofta var jag så deprimerad och ångestfylld att jag gick runt med rakblad och skar mig i hela lägenhet och skrek att ingen kunde hjälpa mig från det jag var.
Jag drack sprit i oändliga mängder som gjorde mig ännu mer instabil/störd.
Sexmissbruket. - jag hade sån ångest att jag till och med hade sex med folk jag egentligen inte ens ville veta av.
Om någon exempelsiv inte ville ha med mig att göra så hotade jag med allt för att få min vilja igenom.
Var extremt manipulativ.
Men just den ilskan.. Den fick mig att bli rädd för mig själv.
Krogbesök som alltid slutade med att jag fick blackouts och tack vare det är jag portad lite här och där.
Självsvält och hetsätning.
Ständigt ensam
Paranoid. Rädd för precis allt. - En människa som går på stan och kanske tittar lite för mycket på en, spring.
En person som gick runt nervöst på tunnelbanan, det kunde vara en självmordsbombare. Bara att springa ut ur tåget och GÅ hem.
Panikångest. Kunde inte åka komunalt. Grät ofta och var tvungen att gå av tåget/bussen.
Psykoser. Kunde se saker som inte fanns. Känna sig bortom en annan värld. Uppleva sjuka saker.
Ingen tilit, inga stadiga relationer. Inte kunna ta emot stöd/komplimanger.
Slog ner mitt egna kött och blod.
Hade till och med mage att säga att jag skulle kissa på mina egna föräldrars gravar.
Och ändå menar man inte det man säger..
Slå ihop allt det där med lite känslor som är så starka att man som människa inte är kapabla att hantera.
Det är borderline mina vänner.
Det är det här man lider utav.
En diagnos/ett tillstånd/sjukdom som DU måste arbeta dig igenom helt själv.
Mediciner? - Fine. Du blir lite mer stabil. Men sen då?
Du kan inte bara släppa allt och hoppas på att lite piller ska få dig att orka leva för alltid.
Ständigt arbete med sig själv.
Lite saker jag jobbat med under åren i samband med behandling/möten.
1. Vredesutbrotten finns inte/ Undantag om jag är påverkad. - Men jag blir inte provocerad på samma sätt som förut. Jag kan inte bli arg om det inte är extremt.
2. Jag går inte runt med vassa föremål på mig längre/skär mig inte framför folk.
3. Slåss inte längre.
4. Har inte destruktivt sex med folk. Njuter när jag väl har sex och har det endast med någon jag älskar.
5. Inte manipulativ.
6. Självsvälter/hetsäter inte då jag fick träffa en dietist.
7. Paranoid kan jag vara när jag upplever något väldigt obehagligt.
8. Panikångest kan uppstå om jag tillexempel har ljugit och sanningen kommer fram. Hyperventilerar och får en panikattack, har fortfarande svårt att åka kommunalt.
9. Psykoser är väldigt få gånger. Risken ökar när jag har grov ångest/känslokaos.
10.Tiliten.Ger folk en chans, försöker förlita mig på folk och ta emot stöd från omgivningen.
11. Jag tänker innan jag öppnar käften. Tänker på att folk faktiskt kan bli sårade över mina hårda/ogenomtänka ord.
Ni ser.
Jag skriver ofta att jag mår dåligt, jo.
Jag gör det, jag mår jätte dåligt till och från men ni förstår inte hur många gånger jag faktiskt velat ta livet av mig under dessa år. Att jag skar mig öppet var för att jag var desperat efter hjälp.
Det var så jävla hemskt. Jag ser igenom mitt liv/tänker på det och bara frågar mig själv gång på gång..
"Nathalie, hur kunde du ta dig igenom allt det där?"
Jag förstår inte själv hur jag orkade kämpa och leva vidare under den perioden.
Jag förstår INTE hur jag ORKADE med mig själv.
Jag vågar inte ens fråga mina vänner/familj om vad för bild DEM hade över mig för att jag skäms så otroligt mycket, samtidigt som jag själv vet att det var min problematik som gjorde mig till den personen.
Men ordlös är jag över det hela.
Här sitter jag nu, mår någorlunda som en människa ska.
Efter september månad när jag för första gången på länge gav mig in på att försöka begå självmord så vaknade jag upp.
Kan för första gången säga att jag älskar min partner mer än jag någonsin älskat någon annan tidigare.
Jag kämpar hela tiden för att inte såra henne/vräka ur mig saker/inte dricka alkohol etc etc.
Kunde inte tro att jag skulle må bättre över en ny partner men vi kan verkligen prata och det är något som är grymt viktigt för mig, att man ska kunna diskutera/prata med varandra om precis ALLT.
Hon dömer mig inte. Hon ser mig som en MÄNNISKA med lite svårigheter bara, den människan vill verkligen mitt bästa PRECIS SOM MINA ÄLSKADE VÄNNER.
Och det är inte förräns nu på senare dagar jag verkligen har insett det.
Jag har flera axlar att luta mig mot när jag är påväg att gå ner i jobbiga tider.
Jag vet att jag kan gråta ut hos dem.
Ibland behöver jag inte ens säga något. Kan bara sitta där och bli omhållen.
-
Om jag väljer mellan psyket/maria ungdom eller stöd hos nära så är valet ganska snabbt valt.
När jag var inlagd så pratade jag ändå inte med någon.
Och när jag hamnade på Maria ungdom var det på tvång för att jag inte skulle dricka alkohol då jag var så nere i mitt missbruk.
Jag drack så äckligt mycket efter Mars månad då min morfar dog framför ögonen på mig.
Jag ville bara dö.
Den tomheten var obehaglig.
Först min broder.
Sen han.
Det var bara helt fel tidpunkt.
-
När jag ser framåt så inser jag att det faktiskt är nyår inom två veckor.
Så.. Har jag några nyårslöften?
Hålla mig skadefri.
Undervika sprit/höghalts drycker.
Lägga mer energi på mindfullness.
Ingenting mer.
Och om jag inte klarar det?
Nej då är det bara ställa sig upp igen efter man rasat.
Livet är en rövsmärta ibland.
Jag har levt det mindre bra livet.
Jag har fått göra det. Jag har lärt mig mycket av det, så jag är nästan tacksam.
Vad får mig att inte ge upp?
Jag har sett mina framsteg, människor ser att jag blir bättre.
I mina drömmar står jag där glad, friskförklarad.. Och hjälper andra som varit i min sits.
Har familj och ger mina barn det jag aldrig fick och tusen gånger mer.
Jag ser en ljusning.
Jag ser en framtid.
-
Appropå ingenting.
Jag har köpt mig en Ipad idag.
Är lite glad.
-
Börjar också på tal om nada sakna mitt röda hår.. :c
Åhh..
Söt katt. Dåtida mullig alkis.
Frågor.
Du heter: Nathalie Eliisa Nike Mattsson
Smeknamn: Nattie, Nattis, Natta.
Låt som när du är ledsen sörjer till?
Underviker musik.
Underviker musik.
Beroende av:
Facebook, musik, energidricka.
Facebook, musik, energidricka.
Vad tror folk om dig?
Don't know, don't care.
Stämmer det?
JA?
Vad får du oftast komplimanger för?
Mitt leende, ögonen och benen.
Mitt leende, ögonen och benen.
Hur imponerar man på dig?
Ha bra humor och var en kul person.
Ha bra humor och var en kul person.
Brukar du skratta för dig själv?
Allt för ofta..
Allt för ofta..
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?:
"Hon får bjuda på öl"
"Hon får bjuda på öl"
Vart bor du?
Nacka
Trivs du där?
Yes I do.
Yes I do.
Har du haft sex idag:
Nej, min flickvän bor bara 40 mil ifrån mig. Får suga på tummen tills nyår..
Nej, min flickvän bor bara 40 mil ifrån mig. Får suga på tummen tills nyår..
Hur svarar du i mobilen:
"Hallå" "Yoooo"
"Hallå" "Yoooo"
Vem ringde du senast?:
Erika
Erika
Vad sa den du senast pratade med i telefonen:
MYS prat och sex.
MYS prat och sex.
Antal timmar sömn inatt:
0
Sov du ensam:
Yes :(
Yes :(
Brukar du komma i tid:
Har ingen tid att passa, hehe.
Har ingen tid att passa, hehe.
Hur känner du dig nu:
Super glad tillskillnad från vad jag var tidigare idag.
Super glad tillskillnad från vad jag var tidigare idag.
Vanligaste färg på dina kläder:
Svart/rosa.
Svart/rosa.
Vad tycker du om fötter:
SNUSK.
SNUSK.
Vad saknar du:
Skolan, mina bästa tjejer och min flickvän.. ehh.
Skolan, mina bästa tjejer och min flickvän.. ehh.
Hade du en bra kväll igår:
Nope.
Nope.
Favorit dryck på morgonen:
Nypressad apelsinjuice.. (a)
När brukar du oftast gå och lägga dig:
8 på morgonen typ.
8 på morgonen typ.
Är du blyg?:
Socialfobi.
Socialfobi.
Sysslar du med någon idrott:
HAHA, how about this question just go fuck it self.
HAHA, how about this question just go fuck it self.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet:
Tror på det nu efter Erika.
Tror på det nu efter Erika.
Har du spytt offentligt:
OHLORD. Too many times..
OHLORD. Too many times..
Är du nöjd med ditt liv:
Det där pendlar hela tiden, right now.. no.
Det där pendlar hela tiden, right now.. no.
Är du bortskämd:
För mycket..
För mycket..
Vad gör du i morgon:
Soooover förmodlingen bort hela dagen.
Soooover förmodlingen bort hela dagen.
Vad är det värsta du vet?:
Folk som ljuger, otrohet, kryp och brännässlor.
Folk som ljuger, otrohet, kryp och brännässlor.
Har du bra vänner och äkta vänskap?:
Behöver jag ens svara på den här frågan? Dem är mitt liv!
Behöver jag ens svara på den här frågan? Dem är mitt liv!
Vad är det finaste du fått?:
Oj jag har fått så mycket fint så jag kan inte bara välja en.
Oj jag har fått så mycket fint så jag kan inte bara välja en.
En speciell dag du minns:
Min brors vackra bröllop.
Min brors vackra bröllop.
Du samlar på:
Samlar inte på något alls.
Samlar inte på något alls.
Vem ringer du när du är arg/ledsen:
Jawa/Erika och självklarligen bloggen eftersom den handlar om känslor till största del.
Jawa/Erika och självklarligen bloggen eftersom den handlar om känslor till största del.
När grät du senast:
Idag.
Idag.
Vad skulle du göra om du vann en miljon:
Bjuda mina närmsta på lyx spa och dra med min flickvän utomlands.
Bjuda mina närmsta på lyx spa och dra med min flickvän utomlands.
Vill du gifta dig:
Inte så viktigt för mig men varför inte känna sig som en prinsessa för en heel dag? :)
Inte så viktigt för mig men varför inte känna sig som en prinsessa för en heel dag? :)
Vill du ha barn:
Åhh absolut ja, flera stycken helst!
Åhh absolut ja, flera stycken helst!
Är du musikalisk?:
Nööööö.
Nööööö.
Vad dricker du helst när du är törstig:
Energi drickor eller bira.
Energi drickor eller bira.
Bor dina föräldrar tillsammans:
Nöep.
Nöep.
Har du någon gång gråtit dej till sömns:
För många gånger!
För många gånger!
Biter du på naglarna:
BÄSTA JAG VET.
BÄSTA JAG VET.
Kaotiskt instabila dagar
För första gången har jag öppnat upp mig för pappa om mina hemska impulser och ångestattacker då jag verkligen inte kan prata eller få mamma att förstå någonting alls.
Idag blev jag bara ännu mer frustrerad när hon kom in i rummet under tiden jag grät och hade den högsta grad av ångest en människa någonsin kan tänka sig ha, hon ger mig en kram men blir så osäker av hela situationen att hon går ut ur rummet, då jag blir förtvivlad och ifrågesätter henne om hon bara ska gå ut och hon säger : "Inte den attityden" då vrålar jag bara efter henne : "Det är inte du som lever med ångest"
-
Jag skrev till min pappa av ren panik och hopp om att han skulle vilja prata med mig eftersom jag pånytt ville skära mig igen.
Det här blev mitt meddelande och hans respons:
Jag:
Pappa:
Hoho
Jag:
Pappa:
Skära är inget alternativ. Ett rop på hjälp
Jag:
Pappa:
Jag vann över ångesten.
Jag hade en ångestattack.
La mig ner i sängen och brast i gråt.
Satte på mindfullness musik och grinade ännu kraftigare.
Ångesten låg på som ett lock över bröstkorgen.
Jag tar fram rakbladet och bad till någon att få det att sluta, sen blev allt tyst.
Det var som om tiden stannade och jag bara kastade iväg bladet och nu sitter jag på balkongen i min ensamhet, röker en cigarett och bara känner mig tom på ångest.
Jag skar mig inte!
Det var som om någon hörde mig.
Jag känner mig otrolig.
Jag känner mig stark.
Fyfan vad stolt jag är just nu..
Den här bilden är sanning.
Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Insomnia.
Har myrkrypningar i benen tack vare sömnmedlet, skitmedicin verkligen..
Jag mår helt okej nu ändå trots lite för mycket grubbleri, men lägger fokus på henne och det tar upp rätt mycket av mina tankar så det är ju bara positivt. ♥
-----
Ska röka och försöka sova för femtioelfte gången.
Så trött på sömnproblemen, någon får gärna ta den ifrån mig tack!
Nej men godnatt.
Exploderar.
Jag är så förbannad att jag inte ens kan skriva det här utan att darra.
Skulle fan kunna göra vad som helst just nu.
ALLT ÄR ÅT HELVETE SOM VANLIGT.
ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ALLT.
OCH JAG VILL BARA BORT.
FRÅN
DET
HÄR
ÄCKLIGA
LANDET.
Inte en chans att denna natt går utan att jag skadar mig själv..
För jag kan inte hantera det här..
Och jag vill inte bli inlagd..
Åt helvete med allt...
Kuk :'(
Kärlek stavas Erika.
MY LADY. ♥
Sverige, jag är kär.
Jag är så jävla kär i henne.
Är galen och förälskad.
Du är det absolut bästa man kan tänka sig att ha.
Perfekt. Så jävla perfekt. Så jävla fin. Så fruktansvärt vacker.
Hennes skratt och leende. Att se henne lycklig får mig att bli varm inombords.
Blir helt bortom mig när du är vid mig.
När vi håller hand så vill jag aldrig släppa den.
Jag älskar dig obeskrivligt mycket.
Behöver jag säga mer?
Fucking antabus.
Jag är så sjukt trött att jag nästan sitter och sover.
Tänkte hoppa in i duschen, använda ansiktsmask, klippa naglarna, måla dem och använda hårinpackning, fräscha upp mig så att säga.. behövs efter dessa hårda dagar.
Är så seg så det finns inte ord.
Har varit väldigt instabil dessa dagar tyvärr, men försökt kontrollera det så bra jag kunnat och det har gått lite som det har gått.
Slog halvt sönder min egna dator igår, madrasserna kastade jag runt och slog hål i garderoben.
Mhmm..
Blev nog lite arg typ?
Eller jag blev hysterisk rättare sagt.
-
Orkar seriöst inte det där snacket om alkoholen, känner mig obotlig när vi snackar om dricka whatsoever.
Kan bibehålla lugnet av att dricka öl/cider. När jag dricker högre alkoholhalter så är det kört och det var exakt det som hände igår.
Vill inte ha antabus, dricker på det ändå och då mår jag bara apa samt att min lever tar ännu mer stryk.
Jag vill dricka för att jag känner mig så grovt uttråkad annars.
Men när jag dricker så blir jag totalt ointresserad av människor/det som händer runt mig.
Erika är den som fått mig att lugna ner mig med att dricka och när vi är med varandra tänker jag inte så mycket på det alls, men när vi inte är med varandra så kan jag ju inte sitta i telefon med henne dygnets alla timmar heller bara för att "underhålla" mig själv, det går ju bara inte.
Vore så mycket enklare om man bodde närmare varandra, för ibland känner jag att för varje klunk jag tar så vill jag hellre ha en kram utav henne.
Släpper dem tankarna och sen dricker jag med hästfart.
Behöver komma igång med något, längtar efter skolan och ska nog börja träna taekwondo.
Ska nog kolla runt lite mer på skola sen efter jag har duschat.
Försöka bryta det där ännu mer liksom.
-
Måendet idag är helt okej.
Ingen ångest och det är så grymt skönt.
Jag har livslusten.
Är redo för ny fight.
Jag ger aldrig upp, trots att jag mår så dåligt hela tiden.
YADAYADA nu ska jag duscha, tjing.
-
Jag är bakfull som ett svin.
Började med att jag träffade farfar för första gången på år och vi pratade om allt, det var kul att träffa honom igen.
Vi satt på Fridays och han bjöd mig på ett glas vin sen var han tvungen att dra iväg på möte, dock ska vi hålla kontakten så man kanske åker ut till Lidingö och säger hej.
-
Men det där med ett glas vin gick inte riktigt.
Åkte till Karlaplan och umgicks lite med linda, berättade om flickvännen och hon fick gåshud för att hon blev så glad för min skull.
Slutade med cider och en halv flaska sprit.
Det sa bara "klick" i huvudet på mig när jag spillde ut resten av spriten i jackan av misstag när jag var påväg hem.
Jisses säger jag bara, tur att ingen jag kände såg mig.
Vrålade över stan, blickade jämnåriga, blev sjukligt otrevlig och flippade flera gånger.
Sen satte jag mig bara och brast ut i tårar vid bussen.
Fick typ hjälp av en tjej som var påväg hem.
Hon kom fram och kramade om mig och frågade vad som hade hänt, satt där med mig ett tag och pojkvännen blev skeptisk.
Han var väl lite otrevlig och lite väl överbeskyddande så hon började "slåss" med honom när han försökte få hem henne.
Det var så jävla töntig för där stod han och ba :
"FÅ HENNE ATT SLUTA SLÅSS. HON ÄR AGGRESIV OCH PISSFULL. DET HÄR ÄR DITT FEL. ELLER NEJ MEN TA BORT HENNE. VI BOR JU ÅT SAMMA HÅLL VARFÖR SKA NI SITTA KVAR HÄR? HALLÅ"
Hon tog tag i mig och sa
- Hej jag heter Hanna och har ADHD.
- Hej jag heter Hanna och har ADHD.
- Själv heter jag Nathalie och har allt möjligt.
Klick sa det bara.
Vi pratade om allt möjligt och krokade arm hem.
Sån underbar tjej verkligen!
Innan vi skijldes åt så bytte vi nummer så jag tänkte skicka iväg ett mess senare idag och tacka för underhållningen haha.
Nu har jag ont i huvudet och känner mig slööö.
Kul, ska dessutom snart iväg och julhandla, hjälpa till med maten och baka. Jag vill inte...
Kill me.
Mina värsta raseri utbrott genom tiderna..
1. När jag var ute på stan och lät två snubbar bjuda på redbull vodka + lite halv grov ångest på det.
HEN sa något väldigt opassande så jag gav henne en smäll.
Det blev slagsmål.
Hon försökte springa ifrån mig medans jag bokstavligt talat JAGADE henne genom stan.. helt skogstokig.
När jag fick tag i henne så sparkade jag ner henne på bilvägen och bröt både revben/fingrar, men det blev snabbt en folksamling och två killar slet bort mig.
Där var ett typiskt fall när jag kallar mig själv för "out of my mind."
Skulle kunna skada någon ordentligt utan att tänka på vad jag själv gör.
Hon var iallafall livrädd och tog sig en taxi hem och jag hann väl sticka innan snuten kom som vanligt.
Om dem nu kom och när jag var hemma så var dem nästan tvungen att ringa psyket eftersom jag hade sönder allt i hela mitt rum och både mormor/mamma trodde jag hade tagit droger eftersom mina ögon var helt sprängröda.
2. En gång när jag och en killkompis var ute, vi sitter och pratar i en park och jag är självklart full om inte annat.
Två hen glor på mig och säger något jäääääävligt onödigt. Går fram till dem och kastar min öl på dem och hamnar självklart i slagsmål som väntat.
Båda flög på mig och då fick min killkompis slita bort den ena medans jag fortsattte slå den andra saken.
Det höll på ett tag och min morsa hoppade in och hjälpte mig, jävlar vilket liv det blev.
3. Också en händelse på fyllan.. Mådde fruktansvärt och hade druckit sprit, kom hem sent på kvällen och var sjukligt arg över något.
Morsan var hemma och jag börjar väl skrika på henne om saker som hände under min uppväxt.
Denna gång fick jag ett mentalt psykbryt..
Skuttade runt i lägenheten och mina ögon var svarta av ilska, rev ner böcker, var jävligt nedvärderande och kastade alla kläder från skåpen runt i vardagsrummet..
Rev sönder papper och sa åt henne att plocka upp skiten, rev ut tallrickar och placerade dem lite överallt.
Kastade saker runt i rummen och skrattade högt för mig själv.
Satte på ugn/plattor och gick runt med vassa föremål i handen och sa att jag skulle hugga ner henne för att hon hade sårat mig.
Morsan blev rädd och ville inte vitsas med mig.
Konstigt.
tror jag inte fick sova hemma den kvällen ens haha..
Sån intensiv ilska hade jag för exakt ETT år sen.
Nu har jag mycket svårare för att bli så arg och har inte fått något utbrott sen medicineringen började.
Men skulle någon skada mina närmsta/flickvän då skulle det bli svart.
Skulle kunna göra ditt liv till ett helvete när jag vill, för..
Folk ser inte mig som den typen av människa, jag är snäll, blyg, tystlåten..
Men när det kommer till kritan säger jag bara..
Run bitch run.
Jag var alkoholiserad som in i helvete på den tiden och jag självmecinerade därför blev jag så pass arg, för ja.. det är ju inte normalt.
Var riktigt jobbig.
Men så är det när man har blivit behandlad som man har blitt under livets gång.
Nu är jag mer den lugna typen.
Dricker väl lite för mycket fortfarande men har gränser gällande vad jag säger och hur långt jag kan gå.
Slåss knappt inte ens längre.
Kan inte bli så arg om det inte verkligen behövs..
Jag drar mig undan triggiga situationer och mår mycket bättre nu än för ett år sen trots att jag fortfarande skadar mig själv. Men ni förstår säkert..
Blä.
Cigg time.
// GLAD TJEJ.
Härlig dag!
Gick för det första upp i tid och tog en lång dusch, snackade lite i telefon med Stenis och drog på mig kläder, stack in till stan, mötte upp min farsa som bjöd på kinamat.
Sen gick vi runt i stan och bara pratade om allt möjligt.
Väldigt trevligt om jag får säga det själv! 
Nu ska jag dock fixa till mig ordentligt och sen sticka till Centralen vid sex och möta upp min bästa killkompis som jag inte träffat på år och dagar, myyys! ♥
Ha en toppen dag alla fina bästa..
För en gångsskull mår jag helt underbart bra men kan inte sluta längta efter min underbara flicka. 
Puss.
En jävla massa onödig text.
Vackra människor.
Denna månad har varit så sjukt härlig än sålänge och jag ser så jätte framemot julafton trots att det kommer vara tomt som varje år.
Ingen jul har varit densamma sen min bror gick bort och nu är det första julen utan min älskade morfar.
Han var inte min biologiska morfar men har funnits med i bilden ända sen jag föddes.
Min favorit. ♥
Min morbor är bortrest så vi blir inte många i år.
Jag, mamma, mormor, min broder hans fru och underbara barn.
Vill gärna åka och säga hej till pappa också så vi får se om jag gör det.
Vi ska iallafall åka iväg till gravarna nu i veckan och lämna en varsin krans.
Varje gång vi är där vill jag bara kasta mig på marken och brista ut i gråt, bara skrika.. Men jag står där som förstenad och bara tittar utan att röra en blick till mesta dels för att inte väcka några jobbiga känslor hos mormor.
Det här året har varit så hemskt.
Död. Plåga. Mord. Missbrukande. Grov ångest. Panik. Hat. Depression.Självmordsförsök.
Jag levde under ständig plåga.
Det finns saker som folk inte vet och det gäller mitt tidigare alkoholmissbruk.
När jag mådde som värst så tog jag alltid en blandning av olika piller på fyllan.
I hopp om att ALDRIG mer vakna upp.
Så höll jag på sen Augusti månad och jag drack nästan vardagligen fram till den gränsen att jag nästan tog livet av mig själv genom en överdos och hamnade på sjukhus.
Det som fick mig att trilla ner ordentligt i skiten var en kille som jag blev kär i.
Han avvisade mig.
Mitt under allt annat skit kom den smällen att han inte ville ha med mig och göra ner som grädden på moset och det tog död på mig helt och hållet.
Jag gick över till att börja leka med andra människors känslor helt oprovecerat för att känna känslan att ha makt, utnyttja, manipulera till mig saker och känna mig viktig/älskad och det är inte något jag gjort tidigare någonsin.
Det kostade nästan mig ett självmord.
Jag var ständigt påverkad av alkohol så tillslut visste jag inte ens själv vad jag höll på med men jag brydde mig knappast inte heller.
Blev allvarligt deprimerad, slutade äta, låg hemma i sängen i två veckor, duschade inte, svarade knappt inte i telefon och när jag väl gjorde det så orkade jag inte lyssna.
Mitt rum luktade instängt och runt om mig låg månaders skitiga kläder, gamla sprit/gin flaskor.
Det såg ut som en kvart.
Min barndomsbästis la väl ganska omgående märke till mitt underliga betendee och försökte hjälpa mig.
Var nära på att bli inlagd.
Förlorade nästan min bästavän genom min idioti.
Men jag erkänner att jag tappade hoppet om livet på ett sätt jag aldrig känt tidigare.
Jag har erkänt mina misstag och bygger upp det jag förlorade.
Mitt under min tid då jag drack så mycket som jag gjorde kom Erika in i bilden av någon slump.
Hon fanns där smått hela tiden men jag orkade inte bry mig om vad hon kände eller tyckte.
Drack min sprit. Lyssnade på min Death metal. Kände mig allmänt whatever.
Hon kämpade som fasiken för att lyckas få min uppmärksamhet, men i mina ögon DÅ var hon som en irreterande bananfluga typ.
När hon kommenterade mitt sätt att dricka på blev jag sur.
Jag var så inne i min sprit och hon inte var så viktig.
Men så småning om fick jag veta att hon haft liknande problem så det blev lätt för mig att prata ut om det.
För någon förstod mig.
När vi träffades första gången drog jag mig upp ur sängen och kom två timmar försent, bakfull som ett as och var väldigt nära på att inte dyka upp men jag kände ångest så jag åkte in.
Det var det bästa valet jag tagit faktiskt.
Efter den träffen hände något med mig.
Började gilla henne men blev rädd och drog mig tillslut undan på ett mindre snällt sätt.
Bråkade och bröt kontakten med henne.
Återgick till mitt skadliga drickande och träffade en hel del fittor som jag passade på att utnyttja.
Sen hörde hon av sig efter två veckor och jag tog "tillbaka" henne.
Vi kom varandra väldigt nära och började öppna upp oss om privata saker.
Vi träffades igen.
Allt blev som en dröm.
Nu sitter jag här och har just kommit hem från den bästa FLICKVÄNNEN man kan ha med en ring på fingret.
Förlovade mig och nu är jag seriöst lycklig på riktigt.
Har både mina vänner tillbaka och har börjat få ordning på mitt liv.
Tro mig när jag säger det såhär..
Att två fd alkoholister kan få det att bli så jävla bra.
Jag vill inte/dricker inte lika mycket som jag gjorde förut sen jag träffade henne.
För jag ser andra saker i livet som är mycket viktigare att prioritera än att bara sitta på krogen och dricka alkohol.
Hon dömmer mig inte för min diagnos och jag skiter i hennes diagnos.
En person med ADHD och en person med Borderline kommer fittans bra överens ska jag säga.
Hahaha herregud vad jag ler just i denna sekund.
Nu när detta år tar slut så väntar ett helt nytt år, med nya val, vägar och en ny kamp.
Jag är glad.
Jag är så lycklig idag och det vet dem flesta om.
Tack vänner, tack för allt ni gjort och ställt upp för mig detta år.
Ni har varit underbara som alltid och jag hade aldrig klarat detta utan er.
Glöm inte bort att jag finns detsamma för er och att ni alltid finns i mitt hjärta.
Samt..
Tack till min bästa tjej som seriöst har gjort mitt liv till en dröm.
Jag älskar dig.♥
Ni är guldvärda allihopa.
Död
Jag vet inte hur mycket jag ska orka gällande mina känslor.
Vill bara dö.
Sad but true.
Känner ingenting när jag tänker på att dö.
Vill bara det.
Jag orkar inte mer.
Ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest.
Just wanna die.
Please?
Die die die die die.
För..
Jag är ändå inte levande.
Inte inom mig.
Bara det att..
Ingen tror mig.
För folk tror att bara för att jag mer, så "mår jag bra"
Döööööööööööööööööööd åt allt.
Kärlek förhållande och känslor.
Firar som sagt en månad idag med Erika och jag är super nervös glad och upprymd över att få träffa henne igen, verkligen!
I'm sooo in looove
-
Men nu när jag är inne på det där med förhållande och kärlek överhuvudtaget så är jag nästan lycklig över att ha distans förhållande.
Jag är så svår att handskas med annars.
Det mest lustiga är att jag blir mer paranoid av att vara tillsammans med någon som bor i Stockholm än någon som bor i Arvika.
För om jag exempelvis är tillsammans med någon härifrån och den personen inte kan ses då jag kanske ville det får igång en oändlig bergochdalbana utan slut.
Då blir jag paranoid och tänker på tusen olika anledningar än den anledningen personen just gav mig till varför hen inte kan träffa mig.
Du blir rädd och känner dig ensam.
Sen känner du dig övergiven och oälskad.
Efter det återfår du känslan av att vara värdelös och illa till mods.
Här träder ångest och ilska in. Du agerar efter känslan. Det blir kaos och så är det kört.
-
Är så trött på alla här också, träffar bara mongolider och blir oftast bara utnyttjad.
Någon får mig att falla pladask och sen används jag bara som en jo-jo.
-
Allt för mig handlar om tilit, gör bort dig en gång och jag litar aldrig mer på dig igen.
Sviker du mig?
Det jag gör då är att leta fel med dig. Trycka ner det i halsen på dig, ständigt.
Sveper in dig i helvetet.
Men.. annars..?
Jag är snäll.
Jag visste exempelvis om att mitt ex hade gjort någonting bakom min rygg. Att han förnekade allt gjorde mig sugen efter hämnd.
Jag gav mig aldrig, höll ständigt på under TVÅ års TID att få fram sanningen.
Så jag förstörde honom sakta men säkert psykiskt.
Helt utan att bry mig. - MEN. Han var duktig med "knytnävarna" om ni hajar poängen där.
Så varför jag var rent av elak och vidrig mot honom har med hans slag mot mig att göra.
Ingen tycker om honom och jag har fått höra saker nu i efterhand också som får mig att tänka, "spenderade jag verkligen över två år med en människa som honom?" 
Men jag fick reda på sanningen.
Det fick jag.
Envisa fanskap man är.
Jag är inte rädd för att bli kär.
Jag är rädd för att bli utnyttjad.
När jag väl öppnar upp mig igen.
Så vill jag inte bli sårad.
För jag vet inte vad jag gör när jag blir sårad.
Jag blir helt krossad.
Men jag är lycklig med henne nu.
Lägger allt annat skit bakom mig och försöker se framåt.
När jag väl är med henne så vet jag att dem jobbiga känslorna kommer släppa.
För jag är äntligen kär igen och vid det läget så finns inte min borderline.
Den blir sååå ytlig så jag blir nästan chockad.
Det är som att bli frisk igen.
Fri.
Men uäk vad jag babblar.
Ska snart ner till bussen och hämta mig telefonladdare, glömde den nämligen hos Alicia.
Men vi hörs när vi hörs!
