Ångest har många ansikten.

Började med att jag träffade farfar för första gången på år och vi pratade om allt, det var kul att träffa honom igen.

Vi satt på Fridays och han bjöd mig på ett glas vin sen var han tvungen att dra iväg på möte, dock ska vi hålla kontakten så man kanske åker ut till Lidingö och säger hej.

 

-

Men det där med ett glas vin gick inte riktigt. 

Åkte till Karlaplan och umgicks lite med linda, berättade om flickvännen och hon fick gåshud för att hon blev så glad för min skull.

 

Slutade med cider och en halv flaska sprit.

Det sa bara "klick" i huvudet på mig när jag spillde ut resten av spriten i jackan av misstag när jag var påväg hem. 

Jisses säger jag bara, tur att ingen jag kände såg mig. 

Vrålade över stan, blickade jämnåriga, blev sjukligt otrevlig och flippade flera gånger.

Sen satte jag mig bara och brast ut i tårar vid bussen.

 

Fick typ hjälp av en tjej som var påväg hem. 

Hon kom fram och kramade om mig och frågade vad som hade hänt, satt där med mig ett tag och pojkvännen blev skeptisk.

Han var väl lite otrevlig och lite väl överbeskyddande så hon började "slåss" med honom när han försökte få hem henne. 

Det var så jävla töntig för där stod han och ba :

"FÅ HENNE ATT SLUTA SLÅSS. HON ÄR AGGRESIV OCH PISSFULL. DET HÄR ÄR DITT FEL. ELLER NEJ MEN TA BORT HENNE. VI BOR JU ÅT SAMMA HÅLL VARFÖR SKA NI SITTA KVAR HÄR? HALLÅ"

 

Hon tog tag i mig och sa
- Hej jag heter Hanna och har ADHD.

- Själv heter jag Nathalie och har allt möjligt.

 

Klick sa det bara.

Vi pratade om allt möjligt och krokade arm hem.

Sån underbar tjej verkligen! 

Innan vi skijldes åt så bytte vi nummer så jag tänkte skicka iväg ett mess senare idag och tacka för underhållningen haha.

 

Nu har jag ont i huvudet och känner mig slööö.

Kul, ska dessutom snart iväg och julhandla, hjälpa till med maten och baka. Jag vill inte...

Kill me.