19 idag!
<3
Text.
Jag lever och har det bra.
Vill inte hem. En vecka kvar innan jag åker hem och helvetet börjar igen.
Jag kommer sakna det här.
Ni vet.. Slippa tänka, slippa alla bekymmer, och helt plötsligt efter tre underbara veckor med bästis så är man tillbaka i verkliga livet igen.
Är det ångest och sömnlösa nätter som väntar så kan flyget mer än gärna få krascha.
Nej men.. Ni förstår.. Kanske.
Veckan jag är hemma så har jag lite
måsten att göra.
1. Ska sätta in min p stav istället för mini piller.
2. Måste kontakta mini Maria så behandlingen inte avbryts och jag får problem.
3. Träffa min terapuet och läkare. Får jag outhärdlig ångest måste jag ha nya mediciner så är det bara. Fuck setralin, svettas som en fitta med dem vidriga medicinerna så jag har slutat ta dem utan att bry mig om konsekvenser.
Jag har iofs lite annat positivt att se framemot när jag är hemma.
Träffa vänner.
Få vara med familjen.
Träffa efterlängtade som är i Grekland!
Så ja.. det känns okej när jag använder
min tröga hjärna lite mer långsiktigt.
Låt det positiva döda det negativa.
Ha det bra sålänge. Fight fight vänner.
Let's stay strong together.
En dag står vi där, lyckliga och starka över att vi vunnit kampen.
Kampen vi hade mot oss själva.
I can't take this anymore!
Visste att jag inte skulle gett mig in i leken igen.
Vaknade upp nyss efter två vidriga mardrömmar på sträck. Var tvungen att gå ut och då kom allt. Grät ständigt och fick inte stopp på det.
Ska min instabila sida börja spöka igen?
mitt i allt kommer denna och myser sig ner med mig. Katter är helt underbara.. Tröst.
SIXX A.M - skin.
Texten är så djup, så sann. Så mig.
Jag mår bättre nu än förut, jag har kvällsbadat, haft bra sällskap med mina tjejer. Käkat chips, skrattat, lekt med katterna. Ångesten avtog.
Jag känner ibland att jag aldrig vill åka hem, jag mår ändå så himla mycket bättre här än hemma!
Ser jätte framemot min födelsedag som jag kommer fira här. 19 år, fucking åldersnoja.
Men när jag är hemma så ska jag ta tag i mitt liv ordentligt.
Söka jobb bland annat, behöver lite rutiner i mitt liv känner jag. Gå om behandlingen yttliggare ett år, kämpa bort min psykiska ohälsa. Få bort diagnosen.
Träffa folk lite oftare. (Har varit instängd under en lång tid pågrund av mongoångesten och fobier.)
bryta med folk som jag vet drar ner mig. Börja lära mig att stå på egna ben.
fortsätta behandlingen på mini Maria Osv. Blir bra.
kramis.
Verkligheten slår mig i ansiktet just nu och jag hatar det..
Here we go
Fuck this. Sov. Sov bort det här bara".Don't wake up.
Det gör för ont.
Ge mig något att luta mig mot och få andas ett slag. Någon som bara kan säga att allt kommer bli bra.
Längesen jag fick höra det sist.
Min ohälsa är ingen influensa som går över på mindre än en vecka. Det är en äckel del av mig som jag hatar..som jag måste fixa helt själv.
Jag känner mig långt ifrån okej just nu.. Måste fokusera.
Skärp dig, hantera situationen Nathalie.
Du har gjort det förut.. Men det är alltid lika jobbigt.
Åh..
Zakynthos utekvällar, fulla människor, spyor.
Godmorgon.
Var lite läskigt att sova i huset själv igår, min bästa åkte med sin kille hem till honom men fick skjuts upp till huset och allt gick bra.
Hade en toppen utekväll, men när jag välte öl flaskor och började sluddra till så avrundade jag för allas bästa mer eller mindre och käkade en hamburgare och massa vätska.
Kände mig skaplig och nästan helt nykter efter det.
Vi gick förbi en nattklubb där en as schyst bartender jobbar som vi träffade sist vi var här, vi får la rabatt. Och på restauranger kan vi lyckas få gratis cocktails.
Jawa ville inte följa med när vi skulle åka så när jag var hemma var det enda jag hörde, råttorna på taket. Jag och mina råttor.
Låg i sängen och snurrade ett bra tag, hade noija så var tvungen att ringa upp en person ett tag för att komma på andra tankar, efter det så slumrade jag tillslut till då jag hör knastrande ljud utanför som gör att jag flyger upp av rädsla... Då var det Jawa självklart.
Då kunde jag slappna av så pass att hon var tvungen att väcka mig eftersom jag snarkade så damn högt.
Yesbox. Dessutom så har jag fjällat sönder ryggen. Ser ut som cancer.
Dö.
Någon stackars däckad britt på donken. :(
Text. Känslor. Snack.
To be honest..
Att sluta med medicinerna tvärt sådär kanske inte var så himla smart i längden känner jag. Mina impulstankar, wuu.
Visst, jag har inte haft någon ångest alls och allt har känts fruktansvärt bra, jag har levt med grov ångest mer eller mindre hela tonåren och sen när man kommer hit så släpper allt.
Inga depressioner, inga självmordstankar, inga skärsår, inget svartvitt tänkande. Ingen socialfobi, inga paranoida tankar.
Känns som att borderline inte ens existerar för mig längre, som om den låter mig leva för en gångsskull, låter mig skratta från hjärtat, låter mig få en pause.
Jag känner mig frisk, förstår ni? Känslan får mig nästan att brista i gråt av lycka.
Har dock fruktansvärda biverkningar efter jag slutade med medicinerna, abstinent liknande.
Jag drömmer säkert 10-25 olika "make no sence" drömmar på några timmar, ibland minuter. Vaknar upp ofta, skakar till och från, myrkrypningar, sådana ofrivilliga stötar i hela kroppen som jag knappt står ut med och huvudvärk.
Tro mig ingenting man vill ha på semestern.
Men tankarna kan inte låta bli att smyga iväg om framtiden.
Vad händer när jag kommer hem?
Kommer den outhärdliga ångesten slå mig i ansiktet så hårt att jag ramlar ner på botten igen?
Självmisshandel. Allt man fått höra genom sitt liv, hur dum i huvudet man är, vilket jävla Cp man är, horunge, äcklet, den ingen vill ha med och göra. Man drar ut det på sig själv, tillslut går man på det själv.
Kommer jag ligga sömnlös med gråten i halsen om nätterna och ha kampdrag med mig själv om att jag är värd mer än att låtas bli överkörd med hundratals rakblad?
Om jag misslyckas..
Kommer jag isåfall orka ställa mig upp igen?
Jag orkade inte stå till svars på mina behandlingar längre, varför jag skurit mig eller luktat bakfylla. Det dem gör är att snacka om att lägga in mig, eller att jag ska få flytta in på behandlingshem. Trycker i mig massvis med mediciner och lyssnar inte på det jag vill berätta.
Gå på dbtgrupp när du kanske har en bra dag och dras ner av någon som är helt förvirrad, som mår ruskigt dåligt och som smittar av sig.. Nejtack.
Jag har dock gett mig själv ett löfte, som knappt ändå inte påverkar någon annan än mig själv ifall jag misslyckas. Att inte skada mig själv, har varit ren från det i ett halvår nu och har aldrig mått bättre sen jag slutade. Att jag faktiskt lyckades dra ner på alkoholen så pass som jag gjorde. Bröt ett destruktivt förhållande och bygger upp nya broar, nya möjligheter.
Det positiva jämnar upp det negativa.
Jag kommer alltid vara tjejen med bajs och kisshumor, jag kommer alltid förbli tjejen som folk gillar eller inte står ut med, jag kommer FÖRALLTID vara Nathalie med mina dumma beslut, tjejen som kommer få mina närmaste att antingen avlida av skratt eller gråta
med mig. Jag kommer alltid vara den som kommer älska att kolla på random saker. Jag kommer alltid älska kärleken. Jag kommer aldrig glömma min värsta period i livet, hur mycket tid jag la ner på att försöka hitta smärtfria sätt att begå självmord på, jag kommer aldrig glömma självmordsförsöket och hur det fick mig att öppna upp ögonen och se saker på ett helt annat sätt.
Jag börjar komma tillbaka till mig själv. Jag hittar sakta men säkert mitt inre igen.
Känslan att känna igen mig själv igen får mig att vilja slå klackarna i taket och hoppa runt, skutta, skratta, skrika rakt ut, le, gråta och små äta.
Terapin och hemligheten är vänner. Dem har aldrig klubbat ner mig hur dåligt jag än mått. Aldrig dömt mig, aldrig någonsin skadat mig på något vis.
Håll hårt i den du har.
Den enda du har kommer att hjälpa dig, för mig tog det år innan jag insåg men nu förstår jag verkligen.
Tack så himla mycket IGEN!
Ni formar mig så som jag var innan allt detta.
Jag tackar er varje dag.
Mouse
Det är en mus i huset där vi bor.. Ni kan ju tänka er själva, tre tjejer ensamma med en ynka mus.
Söndergnagade trosor, man ser den springa förbi när man sitter på toa och vi får aldrig tag på den.
OM att man blir förbannad.
Så jävla snuskig är den, snabb och sneaky. Kommer och går när man minst anar.
Katterna är för efterblivna för att fatta också.
Haha fyfan vad vi skrek. Ligger i soporna när man ska rensa i skåpet..
Kvällen kommer gå ut på att passa sig för musen typ.
Njutarna.
Life is underbart
Vet ni vad?
har inte tagit ett enda piller sen jag kom hit och jag tänker inte börja med skiten igen.
Jag mår så bra för alla möjliga saker. Nu kommer jag Inte ha tillgång till nät på flera dagar men ville bara säga detta.
Grekland.
Uppdatering lite smått.
Har det bäst med dem bästa. Lite bilder.
Ha det gott!
Och just nu äter jag mat på en strandresturang!
Packa packa!
Efter några få timmars sömn så sitter jag just nu och lyssnar på bandit och packar min älskade resväska.
Kan fan inte fatta att jag verkligen åker imorgon!
Efter packningen är klar så ska jag hoppa i duschen och vänta in bästis och fixa ihop lite mat.. Sen försöka att inte ha ihjäl varandra av taggningen.
HELT OTROLIGT.
Får se om jag vågar gadda mig igen också.
Mår så jävla äckel bra idag.
Jag kommer ha den bästa semestern någonsin!
PUsS
Grekland på fredag.
Tre veckor är jag borta med dem jag älskar mest. Min älskade som jag inte träffat på över två månader kommer stå och vänta vid flygplatsen när flyget kommer. Min blonda pingla!
Resan kommer bestå utav:
Sola.
Bada.
Festa.
Bara njuta av att glömma allt.
Sen kommer det finnas en jag kommer tänka på där nere som förövrigt också snart åker utomlands. :c
Men tiden brukar gå fort när man har kul säger man ju!
Snart är jag btw 19. Gammal kärring!
Åh well well. Är snart hemma.. Om jag inte lyckas missa bussen...
Så jag btw.. Haha!
Broken.
Varför.
Varför varför varför?
Borde inte kännas såhär.. Ändå gör det de.
Orkar inte.
Save me.
Packåsna.
This feeling. Blööööö.
Har iaf lite nya underkläder oh skor nu. Feels great.
Sitter och väntar på att Fatima och Jawa ska komma utifrån Ö&B.
WUE.
Har ont i fötterna btw.
Stay ups oh stuff.
Blir ändring på planerna idag. Är påväg till jakan och ska vara med bästis, sen ska vi i väg och shoppa lite. Sen blire mys med henne på kvällen. ;$
Godmorgon
Hej. Sovit typ 2 timmar idag.
Me crazy.
Fattar inte att jag orkar göra något ens, har fått så jäkla mycket energi från nowhere.
Har haft fint sällskap i två dagar och nu ska jag iväg ut till någon ö med stiff och träffa hans kompisar tydligen.
Jag har varit SÅ GOTT SOM ångestfri dessa dagar, fick någon jobbig känsla i förrgår morgon som jag övervann utan skadehandlingar.
Thank you lord.
Jaja.
Haha så jävla fula. (Bildbrist)
Måndag.
Kom nyss hem efter en awesome kväll och ja. Mitt liv känns sjukt bra just nu. Läskigt bra.
Ligger i sängen och njuter lite nu, imorgon ska göras lite nämligen. Behöver nya töjningar till att börja med.
Hämta ut lite nya recept på mediciner behövs också.
På torsdag ska jag försöka släpa arslet till min behandlingsterapi, men vill inte dit. Inte kul och lyssna på människor som mår dåligt när man själv kanske mår super bra (Lättpåverkad).
När jag kommer hem från Grekland så kommer jag köra om hela terapin ytligare ett år. Ska köra stenhårt då och verkligen kämpa. Ska ta mig igenom det här, tro mig. Varför ska JAG påverkas över något jag blivit utsatt för under mitt liv?
nejnej.
Fri från självskador. Fri från ångest. Fri från hat. Fri från skit.
Det är det jag vill ha. Och det jag ska ge mig själv.. för det förtjänar jag..
Jag är lycklig men ska bli den jag var innan.
Fri.
Sitter på tåget nu.
kan inte förstå mina känslor just nu.
Livet är iallafall vitt. Mitt vit tänkande är bäst.
Allt känns helt lugnt. Allt känns bra. Inget kan ta det ifrån mig.
känslorna är positiva.
Kampen fortsätter och life goes on.
Det är slut och jag lämnade honom. Så är mitt liv nu.
Jag trotsade rädslorna och bröt seperationsångesten och gjorde något jag aldrig trott att jag kunde.
Jag är stark. Score.
Fredag.
Jag hatar att vakna upp tidigt på morgonen.
kan knappt sova utan mina propavan, men jag har slutat ta dem av anledningen av setralinet.
Nu är jag i forum med törstpelle som ska köpa sprit. Men inget för mig ikv ;$$
myskväll.
Puss
Jag vill inte finnas.
Tankarna om att fortsätta kämpa eller att avsluta allt snurrar jämt.
Det är så enkelt att bara trycka till. Dra rakbladet några gånger extra och hårdare och du förblöder om ingen hittar dig.
Ångesten som nästan inte finns längre tack vare två piller om dagen. Men tomhetskänslorna då?
Hatet då? Känslorna då? Jag då?
Vem är jag?
Jag tror oftast att jag aldrig kommer kunna bli frisk ibland.
För folk kan vräka ur sig saker som jag inte kan ta, som omformar mig till att tro så.
Utanpå så är jag glad men inuti är jag rutten.
Jag fick kontakt med en gammal killkompis idag som jag bråkade med för tre år sen.
Jag frågade om han mindes varför vi bröt kontakten.
Hans svar var:
"Du svalt dig och jag klarade inte av det och du blev arg för att jag inte tyckte om det, by the way dricker du fortfarande whisky vardagligen som vatten och går på extrema svältdieter?"
tankeställarna om att jag är minst lika rutten nu som då om inte värre.
Jag hatar det här.
blä.
Men trotts allt så kämpar jag än idag.
trying to stay strong.
