Ångest har många ansikten.

Är så jävla nervös inför fredag, mestadels för att mina behandlare har pratat med min nuvarande läkare under ett möte angående att jag vill ha ett läkarbyte.

 

Varför jag vill ha det är för att hon ständigt skrev ut fel medicinering till mig och inte kunde minnas saker vi pratade om, hon var fokuserad på sin mobil under våra möten och glömde ständigt bort att meddela viktiga saker typ som blodprov osv. 

 

Vill ju liksom ha någon som lyssnar på vad jag säger, utgå från mina önskningar.. Inte bli behandlad som luft. 

Hursomhelst så har jag ändå en tid kvar hos henne nu på fredag och jag vet att jag måste stå till försvars varför hon inte duger och jag är för snäll och lär inte säga någonting alls.

Hatar att jag måste dit. 

 

Jag ska få ut rätt mediciner så är det bara och det har mina behandlare också sagt..

Behöver stabilisering nu under hösten/vintern speciellt, för jag mår sämre under dessa månader. 

Pratas väl lite om stilnoct och oxascand men kom att tänka på att båda är vanebildande och os är inge stabiliserande någonstans. Så jag har ingen aning längre, jag vet bara att jag behöver mediciner så jag inte faller ner i depressioner eller hypomaniska perioder, inget av dem slutar bra. 

Måste vara stabil, sköta mina kort rätt men inte alls lätt när jag inte får den hjälp jag är berättigad till.

 

Min läkare säger att hon inte vill skriva ut något till mig för att hon inte litar på att jag inte skulle slänga i mig alla piller.

Men varför skickade hon då med mig en helt burk anti depressiva efter jag blev utskriven från sjukhuset när jag hade överdoserat? 

 

Sämst är hon. 

Anledningen till att jag försökte ta livet av mig var pågrund av allt för mycket som hände, morfar dog, mormor var dålig, var så nere i missbruket, hade knappt någon runt mig, var extremt impulsiv, hade minst tio ångest attacker om dagen, skar mig hela tiden och tänkte på döden, fick fel mediciner och blev mer deprimerad än vanligt. Men det var förra året, nu i år är annorlunda.

Jag vill faktiskt ta tag i mitt liv.. Bli någonting.

Herregud mamma får väl ta hand om min dosett om det ska vara så, ändå har jag över 8 lådor med anti som bara ligger och skräpar i mitt rum, hade jag velat dö hade jag dött för längesen ellerhur?

 

nej blä, jag ska iallafall till E-tuna efter mötet med Ida och ha det bra.

ska köpa en varm oboy, helt galet sugen på det! Ser framemot att komma bort från denna skit. 

 

 Så är det :) 

 

Smaken av att må bra var det bästa jag varit med om just pågrund av att jag överdoserat så mycket tidigare i år, mitt allt gick ut på att hitta ett bra sätt att avsluta allt på.

Här har hela Juli och halva Augusti gått ut på att ligga vaken om nätterna och ta tag i mitt liv, vara skadefri och vara kreativ som bara utav fan. 

Träffa nya människor var ett måste och alkoholen var prio ett, glädjen flödade och tankarna snurrade konstant.

Var överallt, energin var otrolig!

Och nu? 

Jag har nada.

Deprimerad med tunga tankar. 

ÅH. 

Jag klarar inte av en svacka till, kan inte laga mig själv hela tiden.

Är inte barndomen och tonåren nog? 

Vad har jag gjort för att förtjäna allt det här..?