Ångest har många ansikten.

Jag mår riktigt bra idag, sovit ut som en stock och är helt utvilad, längesen man kände så.

- igår så köpte jag lite godis, spelade, snackade med jeppe i telefon och träffade Steven en stund för att bara snacka lite skit.
Skönt ju ;)

Ska snart duscha och dra ut på stan blir att dricka någon öl eller så. Jag vill faktiskt inte gå på antabus, det är ju meningen att jag ska börja med det i februari, men helt ärligt börjar känna tvärtom. Orka vara nykter.. Jag är ju partypinglan?! Hehe.

Att leva som jag gör kan antigen vara den enklaste eller det svåraste.

Jag har levt under hemska förhållanden hela min uppväxt och har varit själv destruktiv i snart sex år.
För snart ett halv år sen fick jag diagnosen IPS (emotionell instabil personlighetsstörning) Borderline som "tillståndet" också kallas.

Har varit skönt att ändå få lite koll på saker, att vara medveten och få den "hjälp" jag behöver för att kunna överleva.

Att ha sån ångest att du knappt kommer upp ur sängen, att såfort minsta lilla händer så blir du känslosam, att ditt humör svänger på en blixt snabb vändning.

Att du har svårt att behålla självkänslan, att du dränker dina sorger i alkohol/droger, att du tycker att du är värdelös/ovärd, att hamna i bråk/slagsmål ofta. Att bli riktigt arg för ingenting alls, slänga saker, skrika och uppträda otrevligt/ våldsamt.
Tänka att du inte vill leva, hota med att ta ditt liv, hitta enkla sätt på en smärtfri död, att det går så långt att man försöker ta sitt liv.

Hej och välkommen till mitt liv!

Jag har dock dagar det känns lättare, då jag kan känna livsglädje. Älska det jag gör och njuta.
Det är inte ofta. Att le har inget med saken att göra, att jag ler eller är glad betyder inte att smärtan är borta, att jag mår bra.. Det är folk som går på det.
Vill inte ständigt vara deprimerad.

Att leva med denna personlighetsstörning var inget jag någonsin önskat, jag bad inte om att komma till den här världen.

Vad kan jag göra? - förrutom att kämpa, gå på min behandling och försöka överleva?

Ja ni.. Orka.. Orka att det ska kännas jobbigt nu.. Utan någon vidare anledning.

Yttligare ett klipp om en tjej som har diagnosen Borderline, även här så tas orden ur munnen på mig.

Så himla värt att kolla på!

http://m.youtube.com/watch?v=ofETOCy30YU

Så vi har haft rajtan tajtan, gått ut på krogen, pratat ut och självklart visste jag redan att det inte var han som skrev alla töntiga sms. Den dära kontrollanten hade pressat honom till att göra det, som jag inte visste det.

Men vi har ju haft smygkontakt under en låång tid och nu är det inte "hemligt" längre.

Snart fyller min vän 20 och massa folk kommer dit! Lär ju bli galnaste hemma festen någonsin! - fylla och bara ha roligt! Längtar man eller?! :3

Grattis i förskott :D

 Haha minnen ;)

Var ute i fredags, blev jätte full och fick en snefylla. Blev helt skogstokig, helt galen. Klarar inte av att dricka sprit, jag drack rätt mycket och sen tog jag en whisky shot och då klickade jag ruskigt hårt.

Var jätte bakfull i lördags så jag köpte kebab, satt med godis mot kvällen och somnade rätt tidigt.

Idag tog jag en öl i stan och sen åkte jag mig hemåt, imorgon ska jag eventuellt jobba och ja jag ser fram emot det fast det lär vara kallt.. Ska vara ute hela dagen.. :)

Well.. Nu mår jag sisådär, spelar lite GTA.
;)

Ska dock snart träffa Amanda eventuellt.

-
Läser igenom mina hemupogifter, var skönt att komma dit.

Sitter i rummet och väntar på att alla ska komma.

Ye.

Like a boss!

Har gjort allt jag kan göra och just nu väntar jag bara tills alla arbetar killar kommer och monterar ner alla möbler.. Sen börjar det igen!
Hursom, känner att jag verkligen älskar det här jag gör.

http://m.youtube.com/watch?v=l_KWpSLyGm4

Värd att se, försöka förstå. Fuck borderline.

http://m.youtube.com/watch?v=967Ckat7f98

En bra dokumentär om borderline personlighetsstörning.
För den som är intresserad.

Jaaa.. Jag är fortfarande inte van! Heh. Vi har nästan tagit en hel korridor. Nice!

Nu lär det väl bli ett tråkigt inlägg, mycket tankar snurrar.. Och jag som borde sova vid det här laget?

- Jag blev utslängd och hade ingenstans att bo. Fick pendla mellan Stockholm och Örebro.
Mådde otroligt dåligt vid detta laget, tankar om att vilja ta sitt liv. Nära på att hamna på psyk.

- Soc var ju inte mycket till hjälp, jag klarar mig nästan bättre själv..

Hur som helst så kan jag ändå inte fatta att jag fått jobb och verkligen har min första jobbdag imorgon?
Helt totalt galet.
Är glad men ändå så jävla orolig för att fucka upp allt, så jävla rädd för att misslyckas med allt som med alla andra saker.

Har fått tillbaka en person Iaf. 
-
Jag är trött på att få höra att JAG är min borderline.
Såfort jag blir så lite som små sur precis som alla andra kan bli så är jag dryg, otrevlig eller elak. Ett "borderline Monster"?
Ord fastnar.
Yeah, jag har en förbannad diagnos? So fucking what?

Skillnaden är:
Jag kan inte hantera mina känslor lika lätt som andra kan.

Jag tycker att en viss person som står mig nära borde tänka två gånger extra innan h"n öppnar munnen nästa gång. Jag blir faktiskt jävligt sårad och det drar ner mig
Det här är ett nytt år. 2013 - jag vill ha det bästa, inte det värsta. Ge mig det.

Ta hand om mig, älska mig. Men jo jag vet. Det är svårt att älska mig. Ibland undrar jag ens om det är möjligt..

END.

Avlider snart..