I can't sleep
Nu lär det väl bli ett tråkigt inlägg, mycket tankar snurrar.. Och jag som borde sova vid det här laget?
- Jag blev utslängd och hade ingenstans att bo. Fick pendla mellan Stockholm och Örebro.
Mådde otroligt dåligt vid detta laget, tankar om att vilja ta sitt liv. Nära på att hamna på psyk.
- Soc var ju inte mycket till hjälp, jag klarar mig nästan bättre själv..
Hur som helst så kan jag ändå inte fatta att jag fått jobb och verkligen har min första jobbdag imorgon?
Helt totalt galet.
Är glad men ändå så jävla orolig för att fucka upp allt, så jävla rädd för att misslyckas med allt som med alla andra saker.
Har fått tillbaka en person Iaf.
-
Jag är trött på att få höra att JAG är min borderline.
Såfort jag blir så lite som små sur precis som alla andra kan bli så är jag dryg, otrevlig eller elak. Ett "borderline Monster"?
Ord fastnar.
Yeah, jag har en förbannad diagnos? So fucking what?
Skillnaden är:
Jag kan inte hantera mina känslor lika lätt som andra kan.
Jag tycker att en viss person som står mig nära borde tänka två gånger extra innan h"n öppnar munnen nästa gång. Jag blir faktiskt jävligt sårad och det drar ner mig
Det här är ett nytt år. 2013 - jag vill ha det bästa, inte det värsta. Ge mig det.
Ta hand om mig, älska mig. Men jo jag vet. Det är svårt att älska mig. Ibland undrar jag ens om det är möjligt..
END.
