Problematik.
Något som stör mig och förstör "lite" av min vardag är min socialafobi som bara blir värre och värre.
Försöker inte göra så mycket väsen av mig, så lite prat som möjligt, jag vill på något sätt försvinna från platsen jag är på genom att dagdrömma eller helt enkelt stänga av/vara berusad för att kunna slappna av någorlunda och våga prata med människor. Är så pass rädd att jag knappt vill vågar svara i telefon längre. Att ringa ut är ännu värre.
Är lite för stressad inombords igen som gör att jag helt enkelt inte fungerar normalt, är ständigt trött och utmattad, illamående och oftast på dåligt humör.
Brottas ständigt med mina känslor därför agerar jag som jag gör, impulsiva beslut och jag är smått deprimerad och manisk samtidigt, jag vill göra något fort vad som helst men orken finns inte och där tittar ångesten in som en kaka på skiten.
Ändå är jag lycklig någonstans, åååååhhh.. Ni förstår mig inte säkert. Allt är en stor bomb av feelings. 
Tänker tillbaka på när jag bara vaknade packade min väska och åkte iväg, värmland, göteborg, örebro, degerfors, finland, västerås. Det kliar i hela kroppen, jag vill till england.
Säg något jag inte vill..
Vill vara perfekt, vill att allt ska vara perfekt men mitt huvud är fucked up. Måste ändra på allt men hur?
Vår.
Jag är tillbaka efter mitt långa uppbrott igen, jag har varken haft lusten orken eller kunnat ha tillgång till dator eller mobiltelefon.
Fuckade helt upp med stödboendet, kunde inte följa deras löjliga regler och mycket vatten under broarna har runnit. Jag har varit med i fruktansvärda svackor med mycket droger och farliga situationer så jag förlorade lägenheten.
Bor hos min pojkvän just nu.
Mår bra men inte i perioder, vill vara duktig men misslyckas. Har haft allt för mycket med polisen att göra.
Erkände narkotikabrott och väntar på vad som händer.
