Hur har mitt liv sett ut? - Ny kategori.
Jag har haft en förjävla äcklig uppväxt helt enkelt.
Inte helt förjävlig ständigt varje dag kanske.. har ju haft bra tider också.
Bråken hemma.. våldet, alkoholen som följt mig sen hela livet.
Att bli behandlad som skit.
Psykiskt misshandlad allt för ofta.
Blivit vräkta 1000000000 om.
Blivit sexuellt utnyttjad som barn och även våldtagen av min dåvarande.
14 åriga Nathalie:
Satt på ungdomshem P12A och behandlingshem.
Fick flytta hem igen efter ett bra tag.
Fick aldrig berätta sanningen.
Gick från att vara tyslåten lugn till det motsatta.
Började smått med ciggaretter och smygdrack alkohol första gången vid 15 års åldern.
16-17 år:
Var en trasa.
Skolan gick åt helvete, när gymnasiet kom så hoppade av jag av efter två månader.
Började skära mig dagligen för att känna mig levande. 7 år sedan.
Ständiga panikångest attacker.
Ätstörningar.
Mängder med alkohol.
Ständiga utbrott.
Kände tillslut att jag inte visste vem jag själv var längre.
Upplever psykoser då och då.
Försökte ta livet av mig.
Prövade preparat och testade droger. (Som jag aldrig fastnade för och inte håller på med.)
Självmordsbenägen.
18 åriga Nathalie:
Remittiserades till BUP akut några veckor innan jag blev myndig.
Remittiserad till vuxen psykriatrin.
Med diagnosen Borderline och inslag av ADHD.
Påbörjade DBT behandling och fick börja på Mini Maria /beroende mottagning för mitt missbruk.
Blev utslängd från mormor.
Hade ingenstans att ta vägen.
Blev hemlös.
Bodde hos en person en dag och en hos andra dagen efter.
Tillslut fanns ingen kvar och jag bodde hos mitt ex.
Vi bråkade och slogs.
Mådde sämre och mitt liv blev ett helvete.
Soc blev inblandad och försökte få mig skickad till ett LVM hem.
Ljög mig gul och blå.
Blev tvingad att gå på antabus för att lyckas få en lägenhet av soc.
Fick avslag.
Fick en ny chans hos mormor.
Mormors man avled.
Blev inlagd efter ett mentalt psykbryt.
Dumpade mitt ex.
Kände mig utnyttjad och blev olyckligt kär i någon som inte kände detsamma.
Åkte utomlands.
Kom hem till Sverige med mormor som gjorde 5 olika operationer nära att mista livet nästintill.
Gled in i missbruk återigen.
Drack dagligen
Tog en överdos i samband med sprit och blev inlagd på sjukhus.
Blev tvingad angtabus eller behandlingshem.
Gick på antabus.
Sket i alla behandlingar.
Blev kickad från min livslinje, förlorade kontakten med min terapuet.
Klarade inte av vardagen.
Träffade Erika och livet gick mer uppåt.
Jag bor alltså hemma fortfarande och försöker i små små små pytte steg kämpa med att lyckas med något i livet trots efterhängsen plågsam ångest som är mer eller mindre dödlig, trots att borsta tänderna ibland för mig är som att bestiga Mount Everest, trots att jag får grova svackor så lever jag.
Hade jag inte haft några vänner kvar eller fuckat upp det med mormor igen så hade jag satt ett skott i huvudet på mig själv.
Jag försöker leva, jag försöker ORKA leva, jag försöker hålla leendet uppe för dem som älskar mig och det är så svårt.. Så sjukt jävla svårt.
Ni ska dessutom veta att den ända lilla anledningen till varför jag faktiskt fortsätter blogga är för att jag får positiva kommentarer privat från människor om att jag skriver mina känslor på ett väldigt bra sätt, att dem känner igen sig och samt att jag får stöd.
Det var inte med menning att den här bloggen skulle bli så pass "öppen" med varken mitt liv eller mina känslor utan det började smått omedvetet och därifrån utvecklade jag det sen blev det tillslut en vana bara.
Även om jag skriver mycket negativa saker och uttrycker mig på ett visst sätt så har jag ändå någon sorts glädje inom mig hela tiden och det är tack vare personer jag känner stor kärlek till.
Det är inte många jag älskar men dem få som finns gör mitt liv värt att leva av något slag.
Ni.
Är alltså så trött på att ta bilder på mig själv.
Ni får en gammal.
Why would you guys even care?
Pust.
Dem flesta som läser vet redan vem jag är.
Tjejen som är glad så länge du är det.
Jag ler alltid när jag är med folk.
Den där masken. Jag döljer mitt inre. Jag skäms ibland.
Därför var det jobbigt att gå ut med bloggen bland folk.
"Den där tjejen som alltid är så snäll och hjälpsam, hon skadar sig själv"
"titta"
"hon skär sig själv.
Brukar dra upp ärmen och be folk komma och kolla.
Då går dem därifrån, fega jävlar. Under alla år har jag varit ett såkallat socbarn. Yes.
Såhär ligger det till:
Självskador.
Det har jag haft problem med under flera år.
Blev synligt efter tiden på behandlingshemmet.
Jag hade sån jävla ångest dem åren.
Svalde mynt/nålar som en början, kunde slå knytnävarna i väggen, slita mig själv i håret, sen började jag skära mig med rakblad/knivar.
Varje dag, som ett tvångsbetendee.
Det blir som en kick. Jag drar hårt, det gör ont, smärtan är samtidigt som en inre harmoni. Som ett sorts "lyckorus" man ger sig själv. När blodet rinner ner för armen så är det skönt, man inbillar sig lite psykotiskt att ångesten försvinner med blodet ur kroppen.
Då lugnar allt ner sig för ett slag och ångesten/paniken/den outhärdliga känslan ger med sig.
Förr var det värre.
Kan gå upp till ett halv år utan att jag exempelvis skär mig.
Det är få gånger jag verkligen skär mig nu för tiden men när jag väl gör det så skadar jag mig kraftigt.
Man tror man vinner men ångesten hugger dig extra hårt i ryggen nästa gång du mår dåligt.
Så blir det en ond cirkel du inte kan ta dig ur.
Alkoholmissbruk.
Låt mig presentera mitt största problem.
Jag bryr mig inte om det dem kallar för missbruk ett piss egentligen.
Alkoholen.
Jag kan bara inte gå ut och ta "en öl" som andra normala tonåringar, så är det.
Drack fruktansvärt mycket.
Hamnade i en depression.
Drog ner på det kraftigt när jag försökte begå självmord senast.
Går på antabus nu, Kan ändå dricka.
Började dricka rätt tidigt i åldern.
Alla i min familj dricker kraftigt, går väl i generna.
Blir dock så jävla aggresiv när jag dricker, speciellt om jag har ångest på det hela.
Har varit med i tusentals slagsmål.
Har till och med slagit ner min egna mamma öppet på stan.
Försöker periodvis bara bromsa lite nu innan jag fyller 20 det är allt.
Har perioder då jag kan ta annat också. Bara för att jag är så korkad.
Men droger annars? Nej.
Bara förkärlek till drickandet.
Sexdestruktivitet.
Allt för att lyckas få sig själv att må dåligt genom sexuell kontakt.
Exempel ett: Jag ligger med någon jag är kär i trots att jag vet att personen inte är ett dugg intresserad och jag blir utnyttjad. Springer som en hund ifall personen visslar.
Dras även till känslokalla personer som kan behandla mig illa.
Exempel två: Jag blir lämnad. (Har seperationsångest) - Jag hittar snabbt någon ny att ligga med bara för att fylla tomheten efter den andra personen jag blev lämnad av. Det kan till och med vara någon du inte ens anser som attraktiv.
ALLT FÖR ATT INTE VARA ENSAM. / Det här har jag knappast inte problem med längre. Men mitt dåvarande tänkande/agerande.
Panikångest/ångest/tomhetskänslor.
Mina största problem.
Panikångestattacker hade jag mycket under åren 2009/2010.
Idag och under alla andra år så har ångetsen varit hemsk, den finns där hela tiden.
Hela tiden. Varje minut. Varje sekund.
Den har fått mig att begå sjuka handlingar mot mig själv och andra. Känslan är helt sjuk.
Misshandel, bråk, skada sig själv, hata sig själv. Tappa vettet helt enkelt.
Förlorat så mycket. Den bromsar upp mitt liv.
Tomhetskänslan kan jag beskriva som ett svart hål som helt enkelt bara existerar inom mig hela tiden. Ibland växer hålet och äter upp hela mig eller så är den bara där som ingenting.
Ibland upplever jag psykoser.
Verkligheten/Synen på mig själv.
Jag älskar mitt liv eller så hatar jag det.
Svart eller vitt.
Ingenting mittemellan.
Det smäller eller så håller det sig.
Verkligheten för mig är inte som din.
Den är fucked up.
Jag har ju förfan borderline.
Det förklarar sitt.
Jag har en instabil syn på mig själv.
Ibland upplever jag bara att jag inte har en blekaste aning om vem jag ens är själv.
Jag finns inte ibland.
I värre lägen hatar jag verkligen ALLT med mig själv för att sekunden efter tycka att jag ändå är helt okej.
Impulsivitet.
Jag har fett med problem gällande mitt impulsbetendee.
Bestämmer mig för att köpa dittan dattan och gör det helt enkelt utan att bry mig om konsekvenserna.
Kan bestämma mig för att flytta/göra något stort i livet. Då gör jag verkligen det utan att lägga upp någon sorts plan.
Det här problemet är fruktansvärt. ---> Jag älskar att trösta mig själv att säga: "Ja Nathalie, du har ju trotsallt mått så dåligt den här tiden så köp den där saken" fastän jag har feta räkningar att betala.
Det skiter jag i just i den sekunden och köper det jag vill ha.
Satte mig hos kronofogden tack vare det.
Självmordstankar/självmordsförsök.
Kroniska självmordstankar.
Du vill hela tiden dö.
Kan ägna en hel natt att läsa om enkla sätt att ta mitt liv på.
Försöka komma på en smidig plan.
Skriva självmordsbrev har varit något jag har skrivit kanske 70-80 gånger.
Långa texter till min familj/nära vänner.
Sen får jag panik och eldar upp papprerna och skär mig istället.
Jag har försökt ta livet av mig genom överdoser.
Idag har jag inte kroniska självmordstankar längre.
Men kan komma i dem banorna när livet blir allt för tufft.
Jag har en del svårigheter kvar just gällande ångesten och att tänka impulsivt. Mina extrema vredesutbrott som jag hade tidigare så jag kunde slänga sönder saker etcetc finns knappt inte längre. Under det året sög allt pung, ni fattar nog inte hur mycket energi som krävdes över att hela tiden pendla i humöret. Arg/glad/ledsen till att bli självmordsbenägen på mindre än en kvart, man hängde knappt inte ens med själv.
Det här var min räddning: Nu måste jag gå andra vägar. Jag hoppas jag klarar mig, jag vet inte. Förvirrad.
-
Del 2.
Nathalie har under utredningstiden inte velat eller kunnat reflektera kring hur det varit att växa upp med mamma och pappa under de periodvis tuffa levnadsförhållanden som ändå rådde.
Inte heller mamma och pappa har kunnat beskriva om eller hur Nathalie påverkats av pappas dåliga mående, hans alkoholmissbruk, familjens ständiga uppbrott pga, dålig ekonomi, mammas arbetstider, broderns bortgång, ryktesspridningen, familjens slutenhet osv. Det går ändå att dra slutsatsen att Nathalie påverkats negativt av miljön hemma och att hennes livsutveckling blivit störd. Att inte ha någon bostad eller att flytta runt som inneboende hos andra påverkar barns grundtrygghet, mående och utveckling. Även en förälders alkoholmissbruk påverkar ett barns utveckling allvarligt.
Nathalie har försökt att hantera rädsla och oro inför dessa situationer efter bästa förmåga, men har reagerat med egen orkelöshet, skolk etc, vilet visar på hur hennes egen utveckling och hälsa äventyras i svåra situationer.
Utredningsteamet gav sin bild av Nathalie.
Hon är vanligvis en glad, positiv och trevlig flicka. Nathalie uppvisar varierande beteenden inför olika personal. Viss personal har bara sett den glada, rara och trevliga Nathalie. Annan personal har fått ta emot fula kommentarer där hon är riktigt otrevlig. Nathalie vet vad som är rätt och inordnar sig vanligtvis efter det. Ibland kan hon dock bete sig öppet vidrigt, och mer eller mindre skälla ut folk för ingenting. Nathalie väljer bort konflikter och andra saker i huset, som hon inte vill eller törs vara med på, genom att gå in på sitt rum. Dock har hon varit med på exempel mobbning och stölder från andra flickors rum.
Nathalie har varit med och bildat allians med några tjejer på utredningsenheten för att få en annan flicka att flytta därifrån. Planen var att gå in på hennes rum och stjäla kläder och smink. De beslutade gemensamt hur de skulle gå till väga för att få bort personalen från korridoren och uppehålla den utsatta flickan för att sedan gå in på hennes rum. Nathalie erkände senare att hon hade varit inne på rummet och stulit samt eldat upp den utsatta tjejens kläder.
Föräldrar, Nathalie ich socialsekreterare kände igen bilden av Nathalie, dock hade de inte vissa sätt Nathalies otrevliga utbrott. Nathalie har dock visat denna attityd gentemot vänner och pojkvän.
Fortsättningsvis benämns att Nathalie behöver struktur och lugn i sin hemmamiljö för att kunna hålla kvar sin stabilitet. När otrygga förhållanden föreligger blir det oehört allvarsamt för Nathalies mående. Exempel på otrygga förhållanden föreligger är de tider då familjen inte har haft någon permanent bostad, blivit vräkta samt då pappa missbrukat alkohol. Hon klarar då inte av sin skolgång och har gett sig in i destruktiva beteenden. Detta kan fortskrida om inte familjens ekonomi, bostad och framförallt pappas psykiska mående blir stabilt.
Inte heller mamma och pappa har kunnat beskriva om eller hur Nathalie påverkats av pappas dåliga mående, hans alkoholmissbruk, familjens ständiga uppbrott pga, dålig ekonomi, mammas arbetstider, broderns bortgång, ryktesspridningen, familjens slutenhet osv. Det går ändå att dra slutsatsen att Nathalie påverkats negativt av miljön hemma och att hennes livsutveckling blivit störd. Att inte ha någon bostad eller att flytta runt som inneboende hos andra påverkar barns grundtrygghet, mående och utveckling. Även en förälders alkoholmissbruk påverkar ett barns utveckling allvarligt.
Nathalie har försökt att hantera rädsla och oro inför dessa situationer efter bästa förmåga, men har reagerat med egen orkelöshet, skolk etc, vilet visar på hur hennes egen utveckling och hälsa äventyras i svåra situationer.
Utredningsteamet gav sin bild av Nathalie.
Hon är vanligvis en glad, positiv och trevlig flicka. Nathalie uppvisar varierande beteenden inför olika personal. Viss personal har bara sett den glada, rara och trevliga Nathalie. Annan personal har fått ta emot fula kommentarer där hon är riktigt otrevlig. Nathalie vet vad som är rätt och inordnar sig vanligtvis efter det. Ibland kan hon dock bete sig öppet vidrigt, och mer eller mindre skälla ut folk för ingenting. Nathalie väljer bort konflikter och andra saker i huset, som hon inte vill eller törs vara med på, genom att gå in på sitt rum. Dock har hon varit med på exempel mobbning och stölder från andra flickors rum.
Nathalie har varit med och bildat allians med några tjejer på utredningsenheten för att få en annan flicka att flytta därifrån. Planen var att gå in på hennes rum och stjäla kläder och smink. De beslutade gemensamt hur de skulle gå till väga för att få bort personalen från korridoren och uppehålla den utsatta flickan för att sedan gå in på hennes rum. Nathalie erkände senare att hon hade varit inne på rummet och stulit samt eldat upp den utsatta tjejens kläder.
Föräldrar, Nathalie ich socialsekreterare kände igen bilden av Nathalie, dock hade de inte vissa sätt Nathalies otrevliga utbrott. Nathalie har dock visat denna attityd gentemot vänner och pojkvän.
Fortsättningsvis benämns att Nathalie behöver struktur och lugn i sin hemmamiljö för att kunna hålla kvar sin stabilitet. När otrygga förhållanden föreligger blir det oehört allvarsamt för Nathalies mående. Exempel på otrygga förhållanden föreligger är de tider då familjen inte har haft någon permanent bostad, blivit vräkta samt då pappa missbrukat alkohol. Hon klarar då inte av sin skolgång och har gett sig in i destruktiva beteenden. Detta kan fortskrida om inte familjens ekonomi, bostad och framförallt pappas psykiska mående blir stabilt.
Risingegården. Inledning del 1. En del av början..
Nathalie placerades på Risingegården för utredning 081121.
Nathalie är uppväxt tillsammans med sina föräldrar. Under hennes första år bodde familjen i Stockholmstrakten men flyttade till Skåne när hon var 10 år. De bodde där några år för att sedan flytta tillbaka till Stockholm, familjen har under Nathalies uppväxt haft ekonomiska bekymmer. Föräldrarna separerade i samband med återflytten till Stockholm. Mamma och Nathalie bodde inneboende hos olika bekanta, de fick även hjälp utav socialtjänsten och bodde i en form av kvinnojourhotell. De lyckades inte få en mer permanent bostad på över ett år. Pappa, som även han bodde hos inneboende hos bekanta, kunde inte ta hand om Nathalie.
Skolhistoria.
Från Förslövs skola, där Nathalie gick från årskurs fyra till och med årskurs sex, har jag pratat med Torsten Lundvall som arbetar som speciallärare på skolan. Torsten berättar att det direkt konstaterades att Nathalie hade kunskapsluckor och var i behov av extra stöd. Nathalie fick via en talpedagog göra ett ITPA- test där resultatet visade att hon hade svårt att ta till sig och förstå instruktioner. Ifrån att ha haft ett mycket drömmande och frånvarande sätt i årskurs fyra och fem så gjorde Nathalie stora framsteg i årskurs sex. I årskurs sex gjorde Nathalie som nämnts tidigare stora framsteg och förbättrade sig i alla ämnen, framför allt i matematik. Hon var trevlig och hade bra relation med alla lärare på skolan. Däremot hade Nathalie svårigheter i kamratrelationerna då hon på grund av att hon var tillbakadragen och blyg hade svårt att ta kontakt med klasskamraterna. Skolan upplevde svårigheter i samarbetet med föräldrarna då de inte meddelade frånvaro eller kom på utvecklingssamtal. Nathalie fick inte heller stöd hemifrån med läxarbetet. Nathalie hade hög frånvaro direkt när hon började i årskurd fyra men närvaron blev bättre årskurs fem och sex. Torsten berättar att skolan hade misstankar om att allt inte stod rätt till hemma. Det fanns teorier om sexuella övergrepp. Vid ett tillfälle gjorde skolan en anmälan till socialtjänsten efter att en lärare på skolan observerat att Nathalies pappa pussat henne på munnen på ett sätt de upplevde gränslöst. Nathalie gick då i årskurs sex.
När familjen flyttat tillbaka till Stockholm började Nathalie årskurs sju på Kärsbyskolan i Botkyrka kommun. Där hade hon Anders *** som mentor. Han berättar att Nathalie hade mycket hög frånvaro och att han spenderat mycket tid på att försöka få tag på henne. Hennes höga frånvaro började direkt i årskurs sju för att eskalera så pass att hon knappt inte varit i skolan alls årkurs åtta. Det gick inte heller att få tag på hennes föräldrar berättar han, det gick så långt att skolan tillslut gjorde en anmälan till socialtjänsten eftersom ingen visste vart hon fanns eller vad hon gjorde.
Nathalie trivdes inte i skolan utan började skolka. Vid första tillfället i sjuan hade mamma och Nathalie möten med skolan och hennes frånvaro minskade. Nathalie började dock snart skolka igen och skolan fick inte kontakt med mamma. Skolan gjorde en anmälan till socialtjänsten. Socialtjänsten fick svårigheter i samarbetet med mamma. De träffades vid ett par tillfällen men mamma kom inte alltid till de planerade träffarna. Hon var inte heller anträffbar på telefon. Då oron för Nathalie var stor gjordes ett omedelbart omhändertagande med stöd av LVU. När Nathalie väl kom till skolan i början av November 2008 blev hon hämtad av polis och socialtjänst och förd till Lövsta skolhem, en SIS institution. Det beslutades gemensamt mellan socialtjänst och föräldrar att Nathalie skulle utredningsplaceras på Risingegården.
Allmänt om Nathalie som person.
När Nathalie kom till Risingegården 081121 var hon ledsen och grät och hade stark hemlängtan. Hon höll sig på sitt rum och ville inte gå ut därifrån. Trots att de andra flickorna ville att hon skulle vara med i gemenskapen. Nathalie hade låg temp när hon kom. 34,6 och hon mådde illa och kräktes.
I ungdomsgruppen har Nathalie hållit en låg profil. Hon har inte gått in i några stora konflikter utan medvetet dragit sig undan för att hon inte vill hamna i schismer med någon flicka. Hon är orolig att det vid ett senare tillfälle ska slå tillbaka på henne själv. I de lägerna visar Nathalie ett lugn och en tillbakadragenhet. Det kan tolkas som att hon blir osäker. Hon har inte valt någon speciell person att hålla ihop med utan det har pendlat från dag till dag. Det är ett reflekterande val för att inte bli utanför gruppen vid ett senare tillfälle.
Nathalie har alltid varit mån om sin mobiltelefon. I samtal med kompisar och pojkvän vänder hon känslomässigt väldigt fort. Hon blir arg, ledsen, sur, glad alla känslor kan komma i ett och samma samtal. Hon har blivit osams med flera personer i under samtalen och uppvisat ett ohyfsat språk med många fula ord.
Nathalie upplevdes till en början som tillbakadragen och blyg, men visade så småningom att hon hade temprament och har vid flera tillfällen blixtrat till och visat attityd. Nathalies humör pendlar mellan att vara ledsen, arg och glad, det vänder fort. När vi som personal säger åt henne något som hon ska göra blir hon lätt sur. Då stänger hon för det mesta in sig på rummet eller visar sig respektlöst sur på allt och alla. I det läget spelar det ingen roll vem det är hon möter. Hennes attityd blir kaxig och störande. Ett exempel är när vi var på ett cafe, Nathalie tyckte det var för dyrt och gapade om det på fiket och när hon gick ut därifrån spottade hon på fönster rutan så ägaren kom ut. När han sade till henne så svarade hon *detta är ett fritt land och jag gör vad fan jag vill.*
Nathalie har svårt att uttrycka hur hon mår, när man frågar henne så är det oftast *bra*.
Känslan är dock att det inte alltid är så bra och att hennes mående istället visar sig genom fysiska symptom såsom magvärk, halsont, feber, trötthet etc. Det är svårt att få en närmare relation med henne, svårt att veta vem hon egentligen är i och med att hon oftast drar sig undan på sitt rum.
Att arbeta med Nathalie i Samtal.
Nathalie har nästan alltid kommit till våra samtal. Hon är positiv, glad pch lättsam att arbeta med. Nathalie pratar gärna om vardagliga saker och hon har en positiv livssyn. Hon kan reflektera och resonera kring saker. Nathalie är dock medveten om vad hon ska säga och inte säga och hon har aldrig sagt någonting negativt om sina föräldrar. Känslan är att hon är lojal och mån om att framhålla och beskriva sina föräldrar i positiva ordalag. Våra samtal har aldrig varit djupa kring hur det är eller har varit hemma och anledningen är att hon underviker det. Hon kan berätta varför hon inte vill att någon ägger sig i hennes innersta. *Det är mitt, jag varken kan eller vill prata om sådant andra inte har att göra med*. Hon har en stark integritet.
Nathalie har haft svårigheter med att veta hur hon ska hantera olika situationer, till exempel har hon fått veta av andra flickor vem hon ska umgås med för att inte själv bli utsatt i gruppen. En vanlig strategi som hon själv valt är att gå in på rummet eller bara gå därifrån.
Nathalie har trotts det varit delaktig i bråk, skadegörelse, mobbning och andra trakasserier på Risingegården. Nathalie vill gärna ansluta sig till de flickor som hittar på saker som inte är ok. Hon har under hela utredningstiden haft inställningen att hon inte behöver hjälp för det finns inga *problem* hos henne eller föräldrarna, hon mår bra och det är stabilt runt henne. Vid ett par tillfällen då Nathalie varit delaktig i bråk eller skadegörelse, har vi diskuterat att sådant beetende ska hon kunna välja bort, om hon är så stabil som hon själv beskriver.
Nathalie och jag har trots hennes starka integritet haft en god arbetsrelation. Hon är mycket medveten om var och inför vem som hon visar sina negativa sidor. Jag har aldrig sett hennes mer negativa sidor, utan har fått de beskrivda för mig av en annan personal och kunnat ta upp det med Nathalie. Vid de tillfällerna har hon blivit generad för att jag fått veta eller försvarat sig med att det var personalens fel att hon betedde sig illa.
Hälsa
Nathalie är inte sexuellt utåtagerande och inte sexuellt utmanande klädd. Hon klär sig som tonåringar gör i största allmänhet.
Nathalie har varken pratat om droger eller alkohol utan snarare tagit avstånd från det. Cigaretter är ingenting hon använder sig utav, nathalie har dock varit med när det har *boffats* i huset. Nathalie har vid två tillfällen lämnat urinprov som båda visade negativt.
Nathalie är medveten om sig själv och kan reflektera kring sina svårigheter. Hon har resurser som hon troligen inte använder sig av, bl.a vad gäller inlärning och skolpresentationer. Hon har i sitt liv levt i en nära relation med sina föräldrar och byggt upp trygga band till dem samtidigt som föräldrarnas svårigheter att hantera sin ekonomi och sitt periodiska missbruk inneburit en stor osäkerhet i Nathalies liv och påverkat hennes hälsa. Nathalie reagerar på svårigheter med somatiska besvär, blir trött och orkelös.
Känslo- och beteendemässig utveckling.
Nathalie pratar helst med sin mamma och hon kan prata om det mesta med henne. Hon kan lita på sin mamma. Dock vill hon inte göra mamma orolig eller besviken och av den anledningen har hon kunnat undanhålla väsentliga saker. Nathalie och föräldrarna har haft en tät kontakt under hela utredningen. Nathalie tar gärna upp negativa saker om personalen som får föräldrarna att reagera, ibland kraftfullt. Deras inställning var att Nathalie inte gör fel utan att det ligger hos andra. Det har varit svårt att resonera kring situationer via telefon för mamma och pappa har kunnat vara riktigt arga och otrevliga. Vi har dock kunnat reda ut det som föräldrarna har ansett som mest besvärligt.
När Nathalie gjort något fel på Risingegården och hon känner sig rädd, blir hon mycket ledsen. *Jag får panik och bara gråter.* berättar hon. Personalen har fått hjälpa henne och prata lungt med henne. Nathalie berättar att hon drabbats utav panikångest vid tidigare situationer, hemma. En gång när Nathalie var hemma hos sin mormor så hade mamma fått reda på hur mycket hon hade skolkat och hur mycket problem som väntade. *Jag blev rädd* uppger Nathalie. Hon fick kraftiga fysiska reaktioner och säger *jag kunde inte andas.*
På fritiden så umgicks Nathalie ofta med sina kompisar, ibland blir pappa orolig om hon tillexempel umgås med folk som är äldre än henne själv, ifall hon inte svarar i telefonen eller inte kommer hem i tid. Pappa vet att Nathalie har några goda vänner, men att hon även har vänner som *inte var så bra* eftersom de hittade på saker som inte var okej, EX. Att snatta, misshandel, droger, kriminallitet.
Nathalie visar svårigheter att samtala om sin livssituation, månar om att behålla allt för sig själv. Hon är mån om att klara sig själv, vill inte delge andra sina funderingar och bekymmer. Stor risk föreligger att Nathalie utvecklar självförsörjande strategier, samlar på sig så mycket ilska, besvikelse och frustration att det slutligen brister för henne. Man kan idag se hur hon har det svårt att fungera i mer ostrukuerade situationer, uppvisar då en bristande impulskontroll eller impulsivitet, antagligen som en följd av att det inte riktigt är tydligt för henne hur hon ska hantera sådana situationer. Nathalie har upplevt panikångest vid tidigare tillfällen, en situation där hennes beteende avslöjades och där hon som har höga krav på sig själv avslöjades med att inte ha levt upp till dessa krav på att vara duktig och sköta sig. Risk föreligger att Nathalie utvecklar fler panikångest attacker utifrån de svårigheter hon uppvisar med att försöka dölja sina känslor och samtidigt ha mycket höga krav på sig själv samt rädsla för att misslyckas. Hon behöver bli mer trygg med att tala om sig själv och att be om hjälp i svåra situationer.
DEL 1 KLAR.
Såhär öppen har jag aldrig någonsin varit. Dock skriver jag inte med det som jag anser.. som jag inte vill folk ska veta annars, kopierade jag det rätt av från soc papprerna.. Wellwell mer kommer, nu väntar sängen.
Godnatt.
Nathalie är uppväxt tillsammans med sina föräldrar. Under hennes första år bodde familjen i Stockholmstrakten men flyttade till Skåne när hon var 10 år. De bodde där några år för att sedan flytta tillbaka till Stockholm, familjen har under Nathalies uppväxt haft ekonomiska bekymmer. Föräldrarna separerade i samband med återflytten till Stockholm. Mamma och Nathalie bodde inneboende hos olika bekanta, de fick även hjälp utav socialtjänsten och bodde i en form av kvinnojourhotell. De lyckades inte få en mer permanent bostad på över ett år. Pappa, som även han bodde hos inneboende hos bekanta, kunde inte ta hand om Nathalie.
Skolhistoria.
Från Förslövs skola, där Nathalie gick från årskurs fyra till och med årskurs sex, har jag pratat med Torsten Lundvall som arbetar som speciallärare på skolan. Torsten berättar att det direkt konstaterades att Nathalie hade kunskapsluckor och var i behov av extra stöd. Nathalie fick via en talpedagog göra ett ITPA- test där resultatet visade att hon hade svårt att ta till sig och förstå instruktioner. Ifrån att ha haft ett mycket drömmande och frånvarande sätt i årskurs fyra och fem så gjorde Nathalie stora framsteg i årskurs sex. I årskurs sex gjorde Nathalie som nämnts tidigare stora framsteg och förbättrade sig i alla ämnen, framför allt i matematik. Hon var trevlig och hade bra relation med alla lärare på skolan. Däremot hade Nathalie svårigheter i kamratrelationerna då hon på grund av att hon var tillbakadragen och blyg hade svårt att ta kontakt med klasskamraterna. Skolan upplevde svårigheter i samarbetet med föräldrarna då de inte meddelade frånvaro eller kom på utvecklingssamtal. Nathalie fick inte heller stöd hemifrån med läxarbetet. Nathalie hade hög frånvaro direkt när hon började i årskurd fyra men närvaron blev bättre årskurs fem och sex. Torsten berättar att skolan hade misstankar om att allt inte stod rätt till hemma. Det fanns teorier om sexuella övergrepp. Vid ett tillfälle gjorde skolan en anmälan till socialtjänsten efter att en lärare på skolan observerat att Nathalies pappa pussat henne på munnen på ett sätt de upplevde gränslöst. Nathalie gick då i årskurs sex.
När familjen flyttat tillbaka till Stockholm började Nathalie årskurs sju på Kärsbyskolan i Botkyrka kommun. Där hade hon Anders *** som mentor. Han berättar att Nathalie hade mycket hög frånvaro och att han spenderat mycket tid på att försöka få tag på henne. Hennes höga frånvaro började direkt i årskurs sju för att eskalera så pass att hon knappt inte varit i skolan alls årkurs åtta. Det gick inte heller att få tag på hennes föräldrar berättar han, det gick så långt att skolan tillslut gjorde en anmälan till socialtjänsten eftersom ingen visste vart hon fanns eller vad hon gjorde.
Nathalie trivdes inte i skolan utan började skolka. Vid första tillfället i sjuan hade mamma och Nathalie möten med skolan och hennes frånvaro minskade. Nathalie började dock snart skolka igen och skolan fick inte kontakt med mamma. Skolan gjorde en anmälan till socialtjänsten. Socialtjänsten fick svårigheter i samarbetet med mamma. De träffades vid ett par tillfällen men mamma kom inte alltid till de planerade träffarna. Hon var inte heller anträffbar på telefon. Då oron för Nathalie var stor gjordes ett omedelbart omhändertagande med stöd av LVU. När Nathalie väl kom till skolan i början av November 2008 blev hon hämtad av polis och socialtjänst och förd till Lövsta skolhem, en SIS institution. Det beslutades gemensamt mellan socialtjänst och föräldrar att Nathalie skulle utredningsplaceras på Risingegården.
Allmänt om Nathalie som person.
När Nathalie kom till Risingegården 081121 var hon ledsen och grät och hade stark hemlängtan. Hon höll sig på sitt rum och ville inte gå ut därifrån. Trots att de andra flickorna ville att hon skulle vara med i gemenskapen. Nathalie hade låg temp när hon kom. 34,6 och hon mådde illa och kräktes.
I ungdomsgruppen har Nathalie hållit en låg profil. Hon har inte gått in i några stora konflikter utan medvetet dragit sig undan för att hon inte vill hamna i schismer med någon flicka. Hon är orolig att det vid ett senare tillfälle ska slå tillbaka på henne själv. I de lägerna visar Nathalie ett lugn och en tillbakadragenhet. Det kan tolkas som att hon blir osäker. Hon har inte valt någon speciell person att hålla ihop med utan det har pendlat från dag till dag. Det är ett reflekterande val för att inte bli utanför gruppen vid ett senare tillfälle.
Nathalie har alltid varit mån om sin mobiltelefon. I samtal med kompisar och pojkvän vänder hon känslomässigt väldigt fort. Hon blir arg, ledsen, sur, glad alla känslor kan komma i ett och samma samtal. Hon har blivit osams med flera personer i under samtalen och uppvisat ett ohyfsat språk med många fula ord.
Nathalie upplevdes till en början som tillbakadragen och blyg, men visade så småningom att hon hade temprament och har vid flera tillfällen blixtrat till och visat attityd. Nathalies humör pendlar mellan att vara ledsen, arg och glad, det vänder fort. När vi som personal säger åt henne något som hon ska göra blir hon lätt sur. Då stänger hon för det mesta in sig på rummet eller visar sig respektlöst sur på allt och alla. I det läget spelar det ingen roll vem det är hon möter. Hennes attityd blir kaxig och störande. Ett exempel är när vi var på ett cafe, Nathalie tyckte det var för dyrt och gapade om det på fiket och när hon gick ut därifrån spottade hon på fönster rutan så ägaren kom ut. När han sade till henne så svarade hon *detta är ett fritt land och jag gör vad fan jag vill.*
Nathalie har svårt att uttrycka hur hon mår, när man frågar henne så är det oftast *bra*.
Känslan är dock att det inte alltid är så bra och att hennes mående istället visar sig genom fysiska symptom såsom magvärk, halsont, feber, trötthet etc. Det är svårt att få en närmare relation med henne, svårt att veta vem hon egentligen är i och med att hon oftast drar sig undan på sitt rum.
Att arbeta med Nathalie i Samtal.
Nathalie har nästan alltid kommit till våra samtal. Hon är positiv, glad pch lättsam att arbeta med. Nathalie pratar gärna om vardagliga saker och hon har en positiv livssyn. Hon kan reflektera och resonera kring saker. Nathalie är dock medveten om vad hon ska säga och inte säga och hon har aldrig sagt någonting negativt om sina föräldrar. Känslan är att hon är lojal och mån om att framhålla och beskriva sina föräldrar i positiva ordalag. Våra samtal har aldrig varit djupa kring hur det är eller har varit hemma och anledningen är att hon underviker det. Hon kan berätta varför hon inte vill att någon ägger sig i hennes innersta. *Det är mitt, jag varken kan eller vill prata om sådant andra inte har att göra med*. Hon har en stark integritet.
Nathalie har haft svårigheter med att veta hur hon ska hantera olika situationer, till exempel har hon fått veta av andra flickor vem hon ska umgås med för att inte själv bli utsatt i gruppen. En vanlig strategi som hon själv valt är att gå in på rummet eller bara gå därifrån.
Nathalie har trotts det varit delaktig i bråk, skadegörelse, mobbning och andra trakasserier på Risingegården. Nathalie vill gärna ansluta sig till de flickor som hittar på saker som inte är ok. Hon har under hela utredningstiden haft inställningen att hon inte behöver hjälp för det finns inga *problem* hos henne eller föräldrarna, hon mår bra och det är stabilt runt henne. Vid ett par tillfällen då Nathalie varit delaktig i bråk eller skadegörelse, har vi diskuterat att sådant beetende ska hon kunna välja bort, om hon är så stabil som hon själv beskriver.
Nathalie och jag har trots hennes starka integritet haft en god arbetsrelation. Hon är mycket medveten om var och inför vem som hon visar sina negativa sidor. Jag har aldrig sett hennes mer negativa sidor, utan har fått de beskrivda för mig av en annan personal och kunnat ta upp det med Nathalie. Vid de tillfällerna har hon blivit generad för att jag fått veta eller försvarat sig med att det var personalens fel att hon betedde sig illa.
Hälsa
Nathalie är inte sexuellt utåtagerande och inte sexuellt utmanande klädd. Hon klär sig som tonåringar gör i största allmänhet.
Nathalie har varken pratat om droger eller alkohol utan snarare tagit avstånd från det. Cigaretter är ingenting hon använder sig utav, nathalie har dock varit med när det har *boffats* i huset. Nathalie har vid två tillfällen lämnat urinprov som båda visade negativt.
Nathalie är medveten om sig själv och kan reflektera kring sina svårigheter. Hon har resurser som hon troligen inte använder sig av, bl.a vad gäller inlärning och skolpresentationer. Hon har i sitt liv levt i en nära relation med sina föräldrar och byggt upp trygga band till dem samtidigt som föräldrarnas svårigheter att hantera sin ekonomi och sitt periodiska missbruk inneburit en stor osäkerhet i Nathalies liv och påverkat hennes hälsa. Nathalie reagerar på svårigheter med somatiska besvär, blir trött och orkelös.
Känslo- och beteendemässig utveckling.
Nathalie pratar helst med sin mamma och hon kan prata om det mesta med henne. Hon kan lita på sin mamma. Dock vill hon inte göra mamma orolig eller besviken och av den anledningen har hon kunnat undanhålla väsentliga saker. Nathalie och föräldrarna har haft en tät kontakt under hela utredningen. Nathalie tar gärna upp negativa saker om personalen som får föräldrarna att reagera, ibland kraftfullt. Deras inställning var att Nathalie inte gör fel utan att det ligger hos andra. Det har varit svårt att resonera kring situationer via telefon för mamma och pappa har kunnat vara riktigt arga och otrevliga. Vi har dock kunnat reda ut det som föräldrarna har ansett som mest besvärligt.
När Nathalie gjort något fel på Risingegården och hon känner sig rädd, blir hon mycket ledsen. *Jag får panik och bara gråter.* berättar hon. Personalen har fått hjälpa henne och prata lungt med henne. Nathalie berättar att hon drabbats utav panikångest vid tidigare situationer, hemma. En gång när Nathalie var hemma hos sin mormor så hade mamma fått reda på hur mycket hon hade skolkat och hur mycket problem som väntade. *Jag blev rädd* uppger Nathalie. Hon fick kraftiga fysiska reaktioner och säger *jag kunde inte andas.*
På fritiden så umgicks Nathalie ofta med sina kompisar, ibland blir pappa orolig om hon tillexempel umgås med folk som är äldre än henne själv, ifall hon inte svarar i telefonen eller inte kommer hem i tid. Pappa vet att Nathalie har några goda vänner, men att hon även har vänner som *inte var så bra* eftersom de hittade på saker som inte var okej, EX. Att snatta, misshandel, droger, kriminallitet.
Nathalie visar svårigheter att samtala om sin livssituation, månar om att behålla allt för sig själv. Hon är mån om att klara sig själv, vill inte delge andra sina funderingar och bekymmer. Stor risk föreligger att Nathalie utvecklar självförsörjande strategier, samlar på sig så mycket ilska, besvikelse och frustration att det slutligen brister för henne. Man kan idag se hur hon har det svårt att fungera i mer ostrukuerade situationer, uppvisar då en bristande impulskontroll eller impulsivitet, antagligen som en följd av att det inte riktigt är tydligt för henne hur hon ska hantera sådana situationer. Nathalie har upplevt panikångest vid tidigare tillfällen, en situation där hennes beteende avslöjades och där hon som har höga krav på sig själv avslöjades med att inte ha levt upp till dessa krav på att vara duktig och sköta sig. Risk föreligger att Nathalie utvecklar fler panikångest attacker utifrån de svårigheter hon uppvisar med att försöka dölja sina känslor och samtidigt ha mycket höga krav på sig själv samt rädsla för att misslyckas. Hon behöver bli mer trygg med att tala om sig själv och att be om hjälp i svåra situationer.
DEL 1 KLAR.
Såhär öppen har jag aldrig någonsin varit. Dock skriver jag inte med det som jag anser.. som jag inte vill folk ska veta annars, kopierade jag det rätt av från soc papprerna.. Wellwell mer kommer, nu väntar sängen.
Godnatt.
Såhär + en hel hög till finns om mig från Soc.
Jag är och kommer avslöja mer och mer i bloggen, men inte allt för privata saker.. Därför har jag täckt över en del, eftersom det är så pass privat.
Snart kommer jag att skriva ut lite om hur.. varför och hur länge jag var på dessa ställen.
Hemskt egentligen..
Snart kommer jag att skriva ut lite om hur.. varför och hur länge jag var på dessa ställen.
Hemskt egentligen..
SNABB koll genom alla papper
*Nathalie Eliisa är en 14; årig flicka som utreds mot bakrund av familjeproblem och allvarliga skolsvårigheter, hon har nedsatt omvärlds förståelse och lider utav ångestproblematik.*
Nathalie har också ansetts som aggresiv, i möte ute med andra människor och skall utredas på Risingegården på ett LVU till att börjas.*
Har en bunt på säkert 35 sidor om mig, min familj och bakrund. Hur jag betedde mig på alla ställen osv.. Snacka om att jag knäckte dem.. Ingen av dessa vidriga människor fick mig att säga ett ord om någonting alls.
Första stället jag hamnade på.
Lövsta är ett skolhem med sju avdelningar;
Tallhöjden-paragraf 12, akut&utredning för både tjejer och killar (Här bodde jag)
Älvan- Psyk, kill avdelning.
Eka- paragraf 12, behandling för tjejer
Klippan- paragraf 12, behandling för killar
Solstugan- öppen behandling för tjejer
Nygårn- öppen behandling för killar
Jollen- typ ett stödboende för tjejer
Lövsta har en gympasal, ett gym och en skola. Kontor för dom högsta cheferna, psykologerna och läkarna. Lövsta har funnits sen 40-talet, snart i 60 år- Det ligger ute i vagnhärad, ungefär en timme från sthlm.
Rutinerna:
väckning 7.00
8.30 skola till 14.40 (onsdagar & fredagar till 11.20)
vila 15.00 till 16.00
middag 16.30
Och sen händer typ inget om det inte är något planerat, vi brukade bara softa vid tv:n.
21.00 går man och lägger sig, eller ja vi ska vara inne på rummen då. Och dörrarna till våra rum är larmade under natten, så när man öppnar dörren går larmet men så är det på alla låsta hem.
Sedan fick jag flytta till Risingegården/Behandlingshem.
Vet inte riktigt vad som var bäst.. Men båda sög..
Det är sorligt att kolla tillbaka på allt.. Alla lögner, problem osv. Allt!
Tur att jag förhoppningsvis aldrig behöver gå igenom det någonsin igen.
Soc kan fucka åt helvete!
Nathalie har också ansetts som aggresiv, i möte ute med andra människor och skall utredas på Risingegården på ett LVU till att börjas.*
Har en bunt på säkert 35 sidor om mig, min familj och bakrund. Hur jag betedde mig på alla ställen osv.. Snacka om att jag knäckte dem.. Ingen av dessa vidriga människor fick mig att säga ett ord om någonting alls.
Första stället jag hamnade på.
Lövsta är ett skolhem med sju avdelningar;
Tallhöjden-paragraf 12, akut&utredning för både tjejer och killar (Här bodde jag)
Älvan- Psyk, kill avdelning.
Eka- paragraf 12, behandling för tjejer
Klippan- paragraf 12, behandling för killar
Solstugan- öppen behandling för tjejer
Nygårn- öppen behandling för killar
Jollen- typ ett stödboende för tjejer
Lövsta har en gympasal, ett gym och en skola. Kontor för dom högsta cheferna, psykologerna och läkarna. Lövsta har funnits sen 40-talet, snart i 60 år- Det ligger ute i vagnhärad, ungefär en timme från sthlm.
Rutinerna:
väckning 7.00
8.30 skola till 14.40 (onsdagar & fredagar till 11.20)
vila 15.00 till 16.00
middag 16.30
Och sen händer typ inget om det inte är något planerat, vi brukade bara softa vid tv:n.
21.00 går man och lägger sig, eller ja vi ska vara inne på rummen då. Och dörrarna till våra rum är larmade under natten, så när man öppnar dörren går larmet men så är det på alla låsta hem.
Sedan fick jag flytta till Risingegården/Behandlingshem.
Vet inte riktigt vad som var bäst.. Men båda sög..
Det är sorligt att kolla tillbaka på allt.. Alla lögner, problem osv. Allt!
Tur att jag förhoppningsvis aldrig behöver gå igenom det någonsin igen.
Soc kan fucka åt helvete!
Självskadeebetende..
Något alla pratar om.
Det finns ju olika sätt.. att skada sig själv bland annat. När en person ser en annan person som har skadat sig så snurrar säkert miljonertals av tankar..
I min historia så vill jag bara berätta för er att det kan innehålla en hel del grova saker. Och det är bara till att läsa. Eller inte läsa. Erat val helt enkelt!
När vi kommer till sjävla självskadebeteendet så hade jag alltid ångest. Jag grät efter varje gång jag gjort mig själv illa. Jag planerade flera gånger att ta livet av mig eftersom jag mådde så fruktansvärt. Jag visade ALDRIG mina skärsår för någon. Vissa personer som bodde där skar sig för att det var coolt. Jag tyckte hela högen var äckliga. Hur kunde man göra sig själv ILLA och tycka att en sån sak var cool? Jag förstod mig aldrig på dem.
Jag led av äcklig panikångest. fick ofta attacker där jag grät så mycket att jag inte kunde andas. Mina ögon hade tappat det fina. Mitt ansikte var oftast blekt och jag sov så dåligt att jag flera gånger kräkts, Jag hade kroppstempraturen på 34 grader och fick lättare sjukdomar som ex utslag. Jag kunde aldrig sluta gråta och tankarna snurrade i mitt huvud. Bara om döden.
När man är fjorton år gammal så ska man tänka på allt annat utom döden. Man ska tänka på framtiden.
Men det gjorde aldrig jag. Den personen jag var innan skulle aldrig komma tillbaka.
Jag var agressiv och mina föräldrar blev förtvivlade av mitt nya uppförande hemma, jag slog sönder saker, kunde slå till folk på käften. Skrek hemska ord och sket totalt i allt vad alla sa åt mig.
Mina föräldrar förstod mig aldrig riktigt. Hur jävla illa allt låg till i mitt liv då.
Jag mådde allt bättre med tiden, men om nätterna kunde jag drömma mardrömmar om hur polisen tog mig runt armarna och förde bort mig från mina nära och kära. Att jag skulle bli isolerad, omhändertagen av socialtjänsten. Jag kunde se ibland hur tjejerna skar sina handleder, hur dem ibland låg på marken i en blodpöl och höll på att förblöda till döds.
Allt spelas upp på band.
Livet blev inte bättre, jag fortsatte göra illa mig själv. Tills en dag.. för tre månader sen då jag började tänka om helt.. Min pappa såg min arm. AV MISSTAG.
Han blev skogstokig, skrek direkt på mig och jag fick panik.. stängde in mig i badrummet la mig i badkaret som var fullt med vatten och bara skrek så jag skakade.
Jag låg i badet i två timmar och bara skakade, mina föräldrar hotade direkt med att jag skulle prata med en psykolog. Att jag borde flytta till ett psyk istället.
Jag skämdes som en hund. Mamma fick komma in och lugna ner mig. Efter det så pratade jag och pappa inte på flera dagar, tills han ifrågesatte mig.
Vi pratade om det länge.. och det känns som att jag kan komma bättre överens med honom. Det kunde jag aldrig tidigare.
Jag har alltid varit lite rädd för min pappa. För jag vet att det inte går att diskutera en sån sak med honom.. han skulle inte förstå, därför höll jag det hemligt.
Men hade han inte sätt det. Hade jag gått under helt.
Anledningen till att jag tagit bild på mina skärsår. Var för att påminna mig själv om hur illa det är. Om att det verkligen INTE är okej att göra så mot sig själv. Det är för jävligt.
Kanske hjälper det här folk att inse.
Skada inte er själva. Känner ni själva på er att det verkligen är ILLA, så måste ni söka hjälp vare sig ni vill eller inte. För er eget bästa.
Hade jag varit i eran situation igen.. så hade jag pratat med mina närmaste. Inget mer. Psykologer hjälper inte. Dem lyssnar inte ens.
Men förvänta er inte service och att glida på en räkmacka. Allt tar sin tid, i sin takt.
Men det gäller att kämpa.. Ge aldrig upp!
Livet är inte det roligaste men ni får bara ett liv, en chans. Ta vara på den..
Varför gör man en sån sak?
Varför skulle man vilja göra illa säg själv bara för att man *mår dåligt*?
Är den där personen som gör så, psykiskt sjuk?
Osv osv..
Jag kan förstå att människor som haft det bra och inte gjort en sådan sak börjar fundera. Men det finns miljoner tals anledningar.. Skolan kanske, för mycket press.. Mobbning.. Man har det inte bra hemma, grupptryck bland vänner, förflutna saker.
Alla människor mår dåligt någongång ibland. Fast vissa vet inte hur man ska kontrollera sig när man mår dåligt.
Vissa gråter, slår i saker. Eller det värsta. Håller det inne.
Och mitt tips är att inte göra samma misstag som JAG.
Att hålla det inne skapar problem för en själv.. Fast sen kanske man inte litar på allt folk, men då måste man lära sig att hitta en person som man vet att man kan lita på.
Sakta men säkert.
Finns till och med folk som förbjuder sig själv att gråta eftersom dem själva anser sig själva som svaga, vilket är helt fel..
DET ÄR OKEJ att gråta.
Som min mamma sa till mig, om du är ledsen. Gråt. Om du är arg. Få ut din ilska, gå ut, lyssna på musik som gör dig glad, undervik allt som får dig att bli ledsen/arg. Slå sönder saker (inte om det verkligen inte behövs) men.. hon gjorde allt för mig.
Så mitt tips till er är precis som min mamma sa till mig.
Så mitt tips till er är precis som min mamma sa till mig.
I min historia så vill jag bara berätta för er att det kan innehålla en hel del grova saker. Och det är bara till att läsa. Eller inte läsa. Erat val helt enkelt!
När vi kommer till sjävla självskadebeteendet så hade jag alltid ångest. Jag grät efter varje gång jag gjort mig själv illa. Jag planerade flera gånger att ta livet av mig eftersom jag mådde så fruktansvärt. Jag visade ALDRIG mina skärsår för någon. Vissa personer som bodde där skar sig för att det var coolt. Jag tyckte hela högen var äckliga. Hur kunde man göra sig själv ILLA och tycka att en sån sak var cool? Jag förstod mig aldrig på dem.
Jag led av äcklig panikångest. fick ofta attacker där jag grät så mycket att jag inte kunde andas. Mina ögon hade tappat det fina. Mitt ansikte var oftast blekt och jag sov så dåligt att jag flera gånger kräkts, Jag hade kroppstempraturen på 34 grader och fick lättare sjukdomar som ex utslag. Jag kunde aldrig sluta gråta och tankarna snurrade i mitt huvud. Bara om döden.
När man är fjorton år gammal så ska man tänka på allt annat utom döden. Man ska tänka på framtiden.
Men det gjorde aldrig jag. Den personen jag var innan skulle aldrig komma tillbaka.
Jag var agressiv och mina föräldrar blev förtvivlade av mitt nya uppförande hemma, jag slog sönder saker, kunde slå till folk på käften. Skrek hemska ord och sket totalt i allt vad alla sa åt mig.
Mina föräldrar förstod mig aldrig riktigt. Hur jävla illa allt låg till i mitt liv då.
Jag mådde allt bättre med tiden, men om nätterna kunde jag drömma mardrömmar om hur polisen tog mig runt armarna och förde bort mig från mina nära och kära. Att jag skulle bli isolerad, omhändertagen av socialtjänsten. Jag kunde se ibland hur tjejerna skar sina handleder, hur dem ibland låg på marken i en blodpöl och höll på att förblöda till döds.
Allt spelas upp på band.
Livet blev inte bättre, jag fortsatte göra illa mig själv. Tills en dag.. för tre månader sen då jag började tänka om helt.. Min pappa såg min arm. AV MISSTAG.
Han blev skogstokig, skrek direkt på mig och jag fick panik.. stängde in mig i badrummet la mig i badkaret som var fullt med vatten och bara skrek så jag skakade.
Jag låg i badet i två timmar och bara skakade, mina föräldrar hotade direkt med att jag skulle prata med en psykolog. Att jag borde flytta till ett psyk istället.
Jag skämdes som en hund. Mamma fick komma in och lugna ner mig. Efter det så pratade jag och pappa inte på flera dagar, tills han ifrågesatte mig.
Vi pratade om det länge.. och det känns som att jag kan komma bättre överens med honom. Det kunde jag aldrig tidigare.
Jag har alltid varit lite rädd för min pappa. För jag vet att det inte går att diskutera en sån sak med honom.. han skulle inte förstå, därför höll jag det hemligt.
Men hade han inte sätt det. Hade jag gått under helt.
Anledningen till att jag tagit bild på mina skärsår. Var för att påminna mig själv om hur illa det är. Om att det verkligen INTE är okej att göra så mot sig själv. Det är för jävligt.
Kanske hjälper det här folk att inse.
Skada inte er själva. Känner ni själva på er att det verkligen är ILLA, så måste ni söka hjälp vare sig ni vill eller inte. För er eget bästa.
Hade jag varit i eran situation igen.. så hade jag pratat med mina närmaste. Inget mer. Psykologer hjälper inte. Dem lyssnar inte ens.
Men förvänta er inte service och att glida på en räkmacka. Allt tar sin tid, i sin takt.
Men det gäller att kämpa.. Ge aldrig upp!
Livet är inte det roligaste men ni får bara ett liv, en chans. Ta vara på den..
