Ångest har många ansikten.

Självskador.
Skära sig med rakblad.
Svälja små vassa föremål.
Alkohol/droger.
Oskyddat sex.
Slå nävarna blodiga.
Hetsäta.

Nu ska jag berätta vad jag har förbättrat mig med.

Rakbladen: har inte skurit mig på ca 2 månader.
Svälja föremål: inte gjort på nästan ett helt år.
Droger: Några månader sen.
Alkohol: Går på medicinering.
Sex: Har sex för att njuta, med skydd. Det gjorde jag inte förut.
Slåss: Inte hamnat i varken konflikter eller slagsmål på länge. Har börjat dra mig undan för att inte trigga igång mig själv. Har rätt mycket triggers. Blir jag arg så lönar det sig inte att stå och slå på en vägg.

Hetsäta: problem.
Jag har kräkfobi så att säga. Men tvingar mig själv att spy för att plåga mig själv. Annars har jag "missbrukat" laxering och svält mig. Nu är jag inne i en period då jag hetsäter utan att spy. Not okey.

Ska eventuellt utredas helt och hållet för ADHD nu sådär på tal om ingenting. Har ju som sagt inslag men det har blivit mer "värre" nu på senare tid.

Men trotts detta så känner jag mig stolt.
Borderline personer kan faktiskt göra små positiva steg i taget. :) Synd att folk är så jävla omedvetna om saker och ting.

Förhoppningsvis håller det som är bra i sig.

Det värsta med fredagar är tanken på krogbesök och några starköl.
Ölen här är ju super billig, 19 kr till skillnad hemma som går på 60 beroendes på vad du vill ha för öl.

MEN istället så spelar jag Quizkampen och lite annat med Jesper.

Tiden sen jag kom hit har varit hur då..?
1. Lindrig ångest. Men ändå varit skapligt glad.
2. Har gråtit till och från.

Knaprat sobril, Oxascand och propavan som godis i värsta lägen.
Theralen går inte. Jävla skit medicin.
Ska snart träffa min läkare igen och ska be om stesolid.
Att ta theralen/lergigan är som att ta en halv Alvedon mot grov mensvärk.. Alltså hjälper det inte överhuvudtaget.

Men hursomhelst är dagen idag bra änsålänge. Hoppas ni för övrigt inte blir för wasted ikväll.
Puss.

Sitter på bussen och är påväg till Örebro och i lurarna skriker avenged sevenfold.. Känner att jag verkligen behöver koppla av ett tag, dessutom är staden inte lika stökig som hemma i Stockholm.

Men det blir hemgång igen om ett par dagar och ta tag i saker igen. Som exempelvis behandlingen som jag har varit tvungen att avboka för tredje gången nu på torsdag.
"Fett värt eller inte."

Borde sluta vara så dömande hela tiden. Hehe.

"Mina" borderlinedrag vill säga impulsivitet, självskada och humör har varit OK dessa dagar. Inte lika mycket som det brukar vara annars.
Men däremot har mina paranoia drag blivit värre. Mindre bra men jag orkar inte klaga idag. Ska försöka njuta lite och ha mys ikväll.. Utan problem.

När denna tid är förbi är mitt liv och jag är lycklig så blir det en fet tatuering som kommer vara så personlig som möjlig och ska stå för frihet.


Freedom. 

Är påväg till Huddinge sjukhus nu, mår lite bättre än igår men svårt är det självklart.
Blev stressigt och jag ser inte ut som jag vill men whatever, borde inte bry mig.

Är bara rädd över hur jag ska reagera utav att se honom död. Igen.
Och hur jag kommer tänka och känns under själva begravningen. Have no idea.

Hade klart gärna inte tackat nej till extra stöd av en kompis just nu..

Wellwell. Halv elva begravs han. Jag ska gå förbi min brors grav och även hälsa på andra bekanta som ligger där.

Uppdaterar mer sen.

Denna kväll suger.

Känslorna inom mig rinner "över bägaren". Är lättretlig, ledsen och har lite små ångest.

Jag älskar verkligen att uppleva lycka inom mig för att sedan få ett slag i ansiktet av tyngd så jag faller tillbaka på ruta ett.

Jag vill bara vara glad. Men jag kan inte och så begravningen på det imorgon också,mår illa av tanken. Yttligare sorg.

Klaginlägg jag vet..
Önskar att jag kunde bättre.

Känner mig ensam just nu. Saknar min pojkvän, en kram, en liten ytlig kram skulle göra så mycket.

Tankar flödar inom mig, jag vill inte på några villkor fortsätta behandlingen på Mini Maria, det dem gör är att trycka i mig mediciner och lägga in mig när det passar dem för att sedan börja prata om att "dra i andra trådar".

"Dra åt helvete" har jag lust att skrika åt dem, men inte ett ord kommer ut och där sitter jag som en idiot och nickar åt allt och bara tar emot.

Psykriatrin suger. Iallafall gruppen. Så känner jag just nu.
Vill skrika och slå nävarna blodig, när ska detta ta slut?

Outhärdliga ångest.
Orkar inte.
Palla leva.

Jag vill bara ta livet av mig och slippa allt. Slippa ta ansvar, slippa mig själv, slippa ha ont. Slippa smärtan, tomheten, ångesten, trycket. Slippa ha en kamp med mig själv.
Inte behöva lida.

Sitter och chattar med Alicia och damn vad jag saknar henne!
Våren 2013 är VÅR och vi ska röja som gamla goda tider!
Bl.a. Se AIK-DIF spela kommer bli grymt!
Nästa vecka ska jag äntligen träffa henne, det är nog det enda jag ser framemot.

Åh yeah, astaggad som vanligt!

Jag och Jawa tog hit Simon från Örebro igår, så jo visst kom han.
Nu ligger dem och sover.. Men det kan inte jag atm.

Sen blir det stan.
-
Måendet är bra. För bra. Om det nu är möjligt?
Nej men jag mår toppen än så länge. Hoppas det håller sig!

Hörs senare när jag har något att "blogga" om.

Yo.
I'm back.

Så ja jag blev utskriven, men det var ändå skönt att glömma bort världen runt mig.

Slippa tänka på allt liksom.. Men
Det ända jag gjorde där var att röka i rökrummet, snacka med dem andra ungdomarna, ha tråkigt, få ångest, spelat pingis osv.

Fick dela rum med en tjej som kom, så vi gjorde det vi kunde för att underhålla oss när det var "sovdags" , highlife blev det. 

Och nu har jag fått träffa en av mina vänner jag saknat som.. Obeskrivligt mycket. Vi skålade med lite jäger och hade det mys. 

Vi planerade lite hur vi skulle göra när den jävligaste och äckligaste slynan började inkräkta "på våra områden" så att säga men det löste sig av sig själv. hehe! 

Om hon ens skulle våga sätta foten i Stockholm eller Örebro. Hon är iofs yngre än oss, 95:a eller något. Men då skulle hon åka på fett med stryk.

heldöfifbjwj. 

Nu ska jag ta en cigg och vakna till. Gjorde åtminstående lite folk glada igår. :3  I'm happy for that.