Pain.
Denna kväll suger.
Känslorna inom mig rinner "över bägaren". Är lättretlig, ledsen och har lite små ångest.
Jag älskar verkligen att uppleva lycka inom mig för att sedan få ett slag i ansiktet av tyngd så jag faller tillbaka på ruta ett.
Jag vill bara vara glad. Men jag kan inte och så begravningen på det imorgon också,mår illa av tanken. Yttligare sorg.
Klaginlägg jag vet..
Önskar att jag kunde bättre.
Känner mig ensam just nu. Saknar min pojkvän, en kram, en liten ytlig kram skulle göra så mycket.
Tankar flödar inom mig, jag vill inte på några villkor fortsätta behandlingen på Mini Maria, det dem gör är att trycka i mig mediciner och lägga in mig när det passar dem för att sedan börja prata om att "dra i andra trådar".
"Dra åt helvete" har jag lust att skrika åt dem, men inte ett ord kommer ut och där sitter jag som en idiot och nickar åt allt och bara tar emot.
Psykriatrin suger. Iallafall gruppen. Så känner jag just nu.
Vill skrika och slå nävarna blodig, när ska detta ta slut?
Outhärdliga ångest.
Orkar inte.
Palla leva.
Jag vill bara ta livet av mig och slippa allt. Slippa ta ansvar, slippa mig själv, slippa ha ont. Slippa smärtan, tomheten, ångesten, trycket. Slippa ha en kamp med mig själv.
Inte behöva lida.
