Ångest har många ansikten.

Ångesten ligger och trycker på som vanligt, lite mer än vanligt. 

 

Vill gråta och slå. 

Varför kan inte allt bara kännas bra för? 

Kan ständigt fråga mig själv om och om igen och aldrig komma fram till något. 

Bara lita på vad dem säger på psykriatrin, att förklaringen är personlighetsstörningen. 

 

2008 där var sista året som ångestfri. 

Sen dess har folk förstört mig.

 

Tungt liv.

härligt.

Dö.