Ångest har många ansikten.

Jag orkar inte ens förklara.
Förstår bara inte hur någon i min familj som vill "mitt bästa" kan göra såhär mot mig.

Jag bokstavligen sitter i en personlig kris och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra.. Men har en hel del att fixa imorgon.. Söka 10-30 jobb och ringa samtal. Jag mår illa av tanken och sitsen jag sitter i just nu.

Mitt huvud är fullt med tankar och rädslor, vill sova men kan inte. Har en fruktansvärd mensvärk och jag är mer eller mindre helt död som människa.

För att klara det här så måste jag vara stark. Men jag vet inte om jag kan längre!

Jag har yttligare tappat lusten för att kämpa och bli frisk.
Om jag tar till flaskan en gång till när jag är hemma, lägger jag in mig utan tvekan. Har en positiv sak att berätta iallafall. Har hållt mig nykter i snart 2 veckor. - något att "hurra över" iallafall.

Är inte på humör alls. Så jag tror jag sover på soffan inatt. Vill inte leva längre.

Hur i helvete kunde detta hända?!