Ångest har många ansikten.

Vill inte hem. En vecka kvar innan jag åker hem och helvetet börjar igen. 

 

Jag kommer sakna det här.

Ni vet.. Slippa tänka, slippa alla bekymmer, och helt plötsligt efter tre underbara veckor med bästis så är man tillbaka i verkliga livet igen. 

Är det ångest och sömnlösa nätter som väntar så kan flyget mer än gärna få krascha. 

Nej men.. Ni förstår.. Kanske.

 

Veckan jag är hemma så har jag lite

måsten att göra.

1. Ska sätta in min p stav istället för mini piller.

2. Måste kontakta mini Maria så behandlingen inte avbryts och jag får problem. 

3. Träffa min terapuet och läkare. Får jag outhärdlig ångest måste jag ha nya mediciner så är det bara. Fuck setralin, svettas som en fitta med dem vidriga medicinerna så jag har slutat ta dem utan att bry mig om konsekvenser.

 

Jag har iofs lite annat positivt att se framemot när jag är hemma.

Träffa vänner.

Få vara med familjen. 

Träffa efterlängtade som är i Grekland! 

 

Så ja.. det känns okej när jag använder

min tröga hjärna lite mer långsiktigt. 

 

Låt det positiva döda det negativa.

 

Ha det bra sålänge. Fight fight vänner.

Let's stay strong together. 

En dag står vi där, lyckliga och starka över att vi vunnit kampen. 

Kampen vi hade mot oss själva.