Ångest har många ansikten.

En jävla massa onödig text.

Vackra människor.

 

Denna månad har varit så sjukt härlig än sålänge och jag ser så jätte framemot julafton trots att det kommer vara tomt som varje år. 

Ingen jul har varit densamma sen min bror gick bort och nu är det första julen utan min älskade morfar.

Han var inte min biologiska morfar men har funnits med i bilden ända sen jag föddes. 

Min favorit. ♥

 

Min morbor är bortrest så vi blir inte många i år.

Jag, mamma, mormor, min broder hans fru och underbara barn. 

Vill gärna åka och säga hej till pappa också så vi får se om jag gör det.

 

Vi ska iallafall åka iväg till gravarna nu i veckan och lämna en varsin krans.

Varje gång vi är där vill jag bara kasta mig på marken och brista ut i gråt, bara skrika.. Men jag står där som förstenad och bara tittar utan att röra en blick till mesta dels för att inte väcka några jobbiga känslor hos mormor. 

 

Det här året har varit så hemskt.

Död. Plåga. Mord. Missbrukande. Grov ångest. Panik. Hat. Depression.Självmordsförsök.

Jag levde under ständig plåga.

Det finns saker som folk inte vet och det gäller mitt tidigare alkoholmissbruk. 

När jag mådde som värst så tog jag alltid en blandning av olika piller på fyllan.

I hopp om att ALDRIG mer vakna upp.

Så höll jag på sen Augusti månad och jag drack nästan vardagligen fram till den gränsen att jag nästan tog livet av mig själv genom en överdos och hamnade på sjukhus.

Det som fick mig att trilla ner ordentligt i skiten var en kille som jag blev kär i.

Han avvisade mig.

Mitt under allt annat skit kom den smällen att han inte ville ha med mig och göra ner som grädden på moset och det tog död på mig helt och hållet.

 

Jag gick över till att börja leka med andra människors känslor helt oprovecerat för att känna känslan att ha makt, utnyttja, manipulera till mig saker och känna mig viktig/älskad och det är inte något jag gjort tidigare någonsin.

Det kostade nästan mig ett självmord.

Jag var ständigt påverkad av alkohol så tillslut visste jag inte ens själv vad jag höll på med men jag brydde mig knappast inte heller.

 

Blev allvarligt deprimerad, slutade äta, låg hemma i sängen i två veckor, duschade inte, svarade knappt inte i telefon och när jag väl gjorde det så orkade jag inte lyssna. 

Mitt rum luktade instängt och runt om mig låg månaders skitiga kläder, gamla sprit/gin flaskor.

Det såg ut som en kvart.

 

Min barndomsbästis la väl ganska omgående märke till mitt underliga betendee och försökte hjälpa mig.

Var nära på att bli inlagd. 

Förlorade nästan min bästavän genom min idioti. 

 

Men jag erkänner att jag tappade hoppet om livet på ett sätt jag aldrig känt tidigare.

Jag har erkänt mina misstag och bygger upp det jag förlorade.

 

Mitt under min tid då jag drack så mycket som jag gjorde kom Erika in i bilden av någon slump.

Hon fanns där smått hela tiden men jag orkade inte bry mig om vad hon kände eller tyckte.

Drack min sprit. Lyssnade på min Death metal. Kände mig allmänt whatever.

Hon kämpade som fasiken för att lyckas få min uppmärksamhet, men i mina ögon DÅ var hon som en irreterande bananfluga typ.

När hon kommenterade mitt sätt att dricka på blev jag sur. 

Jag var så inne i min sprit och hon inte var så viktig. 

Men så småning om fick jag veta att hon haft liknande problem så det blev lätt för mig att prata ut om det. 

För någon förstod mig.

När vi träffades första gången drog jag mig upp ur sängen och kom två timmar försent, bakfull som ett as och var väldigt nära på att inte dyka upp men jag kände ångest så jag åkte in.

Det var det bästa valet jag tagit faktiskt.

Efter den träffen hände något med mig. 

 

Började gilla henne men blev rädd och drog mig tillslut undan på ett mindre snällt sätt. 

Bråkade och bröt kontakten med henne.

Återgick till mitt skadliga drickande och träffade en hel del fittor som jag passade på att utnyttja. 

Sen hörde hon av sig efter två veckor och jag tog "tillbaka" henne. 

 

Vi kom varandra väldigt nära och började öppna upp oss om privata saker.

Vi träffades igen. 

Allt blev som en dröm.

Nu sitter jag här och har just kommit hem från den bästa FLICKVÄNNEN man kan ha med en ring på fingret.

Förlovade mig och nu är jag seriöst lycklig på riktigt.

 

Har både mina vänner tillbaka och har börjat få ordning på mitt liv.

Tro mig när jag säger det såhär..

Att två fd alkoholister kan få det att bli så jävla bra. 

Jag vill inte/dricker inte lika mycket som jag gjorde förut sen jag träffade henne.

För jag ser andra saker i livet som är mycket viktigare att prioritera än att bara sitta på krogen och dricka alkohol.

Hon dömmer mig inte för min diagnos och jag skiter i hennes diagnos.

En person med ADHD och en person med Borderline kommer fittans bra överens ska jag säga.

Hahaha herregud vad jag ler just i denna sekund. 

 

Nu när detta år tar slut så väntar ett helt nytt år, med nya val, vägar och en ny kamp.

Jag är glad.

Jag är så lycklig idag och det vet dem flesta om.

 

Tack vänner, tack för allt ni gjort och ställt upp för mig detta år.

Ni har varit underbara som alltid och jag hade aldrig klarat detta utan er.

Glöm inte bort att jag finns detsamma för er och att ni alltid finns i mitt hjärta.

Samt..

Tack till min bästa tjej som seriöst har gjort mitt liv till en dröm.

Jag älskar dig.♥

Ni är guldvärda allihopa.

 

När jag läser detta så blir jag bara så jäkla glad! Jag är jätte stolt över dig och det vet du så mycket väl! Jag ska ta hand om dig och hålla fast vid dig så hårt hela tiden för vill bara se dig lycklig. Mina tankar går runt hela tiden och jag tänker, tänk om jag inte hade träffat dig men dom tankarna vill jag inte ens veta av för jag vet vart jag hade suttit då! Älskar dig min fina flicka och vi ses snart igen! Love <3