Kaotiskt instabila dagar

För första gången har jag öppnat upp mig för pappa om mina hemska impulser och ångestattacker då jag verkligen inte kan prata eller få mamma att förstå någonting alls.
Idag blev jag bara ännu mer frustrerad när hon kom in i rummet under tiden jag grät och hade den högsta grad av ångest en människa någonsin kan tänka sig ha, hon ger mig en kram men blir så osäker av hela situationen att hon går ut ur rummet, då jag blir förtvivlad och ifrågesätter henne om hon bara ska gå ut och hon säger : "Inte den attityden"  då vrålar jag bara efter henne : "Det är inte du som lever med ångest"
 
-
Jag skrev till min pappa av ren panik och hopp om att han skulle vilja prata med mig eftersom jag pånytt ville skära mig igen.
Det här blev mitt meddelande och hans respons:
 
Jag:
Jag mår dåligt och mamma lämnar mig bara här inne själv utan att prata med mig
 
Pappa:
Vill du prata ?
Hoho
 
Jag:
Jag vet inte vad jag ska säga när jag väl ska "prata" men jag har en pågående ångestattack och när jag har ångest så vet väl alla att jag ofta skär mig för att slippa tänka på den inre smärtan Och i dem här lägerna när jag mår såhär dåligt så kan jag inget bättre än att just skära mig för att jag inte kan hantera dessa känslor jag mår dåligt
 
Pappa:
Inte bättre och ses eller prata om din ångest
Skära är inget alternativ. Ett rop på hjälp
 
Jag:
Ja men jag har ingen att prata med
 
Pappa:
Du har det med mig
Ställer upp
Möt upp mig ifall du orkar
Vill du sova över här
 
-
Ja vad säger man? 
Jag blev chockerad.
 
Tyvärr har jag och min pappa inte haft några bra band alls mycket pågrund av det dåtida men jag ger det en chans nu.
Det ända jag vill undervika är lögner, för det är något jag inte tål alls.
Blir skogstokig när någon ljuger för mig.
Ända gången jag och pappa har "bråkat" var när vi hade druckit och han började prata om min barndom vilket jag inte heller tål när han druckit. 
Minns att jag hade druckit en rätt stor mängd sprit och jag höjer näven mot honom inne på en motorcyklistgängs pub. Drog omkull stolar och slår upp dörren och sticker därifrån helt galen.
Sen var jag igång som alla andra gånger. 
Skrek som en galning och blev otrevlig mot folk som gick förbi.
Sparkade mig omkring och försökte ringa mamma som också hade druckit, hon hörde inte vad jag sa och jag då fick jag en ren blackout.
Dock har jag aldrig blivit upplockad av snuten tidigare och det kan väl bero på att jag var snabb i benen.
 
Många i min närhet brukar säga:
Men Nathalie jag har aldrig sätt dig så som du beskriver.
 
NEJ OCH VAR TACKSAMMA FÖR DET.
Oftast för att jag inte blir sån med folk jag står nära men chansen kan uppträda om jag har druckit för mycket och något händer under tiden som jag inte tycker om. Men sålänge ni slipper se det desto bättre.
Har sån ångest än IDAG på hur vidrigt jag har betett mig ibland.
Uäk.
 
Det som är farligt gällande mig är just diagnosen och blandning med sprit.
Kan seriöst göra vad som helst när jag blir så förbannad. 
Men det går att dricka starkt sålänge flowet är bra och människor jag tycker om/inte gör mig något finns runt omkring mig.
På fester blir jag oftast livlig, dansar och gör ett jävla stohej av mig själv. Men är det lättare chillkrök så är det kört, då grubblar jag oftast och skiter fullständigt i det som händer omkring mig då allt blir tråkigt och endast alkoholen blir viktig.
 
Idag ska jag iallafall träffa honom efter han jobbat klart så ska försöka få någon timmes sömn sen innan jag åker mot stan. 
Blev mycket babbel i ett och samma inlägg men det är skönt att skriva av sig, även det som inte var tänkt från början.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0