Det känns som att jag är ständigt påverkad av en drog jag inte tagit.
En ond cirkel cirkulerar återigen utan att jag kan ta mig ur den.
Det är en vanlig kombination av stark outhärdlig ångest, paranoia och overklighetskänslor.
Mycket kan beror på min insomnia.
Hjärtat slår i hundra tio samtidigt som jag spänner vartenda muskel i kroppen för att försöka skaka av mig den jobbiga känslan utan att lyckas.
Känslan utav att inte ha kontrollen tränger sig in.
Har upplevt 3 deja-vu inom loppet på 2 timmar.
Apatisk är jag nästan hela tiden, det tillståndet börjades märkas av på mig redan när jag gick på dagis.
En blandning av apati och socialfobi gör att jag oftast inte pratar med folk jag inte känner.
Det kommer dock, men tar tid.
Jag lider utav en typ av dissociativ störning, vilket är vanligt vid borderline personlighetsstörning.
DSM räknar dessutom depersonalisationsstörning som en form av dissociativ störning.
Kortfattat så innebär det:
Man upplever långvariga och plågsamma overklighetsskänslor.
Extrem trötthet.
Akut stress/trauma.
Kan uppfatta att allt går i slowmotion.
Att intrycken av verkligheten bleknar bort.
Upplever kroppen eller personligheten som om de är främmande.
Kännetäcknen på tillståndet:
Stirrar ut i det tomma.
Glömska, (glömmer exempelsiv bort att man nyligen varit på toalatten/gjort mat etc.
Jag kan få overklighetskänslor ofta när jag dricker, då stänger jag av, struntar i det som händer runt om mig och är i min egna värld.
Men just i denna sekund så är allt som om jag bor i min egna bubbla, jag känner inget förrutom ångest.
Jag orkar inte prata med någon.
Imorse kändes det som om min"själ" åkte ut ur min kropp och jag blev svimfärdig. Men jag tänker alltid "Det är inte verkligt" det är ångest relaterat osv.
Ibland kan jag se skepnader och ibland höra en röst, oftast vid extrema ångest attacker/panikslag.
Musiken är inte ens kul att lyssna på.
Åh vad jag är trött på att uppleva sådant skit.
Låt mig få leva.
Känner bara såhär atm..
Kommentarer
Trackback
