Mina värsta raseri utbrott genom tiderna..
1. När jag var ute på stan och lät två snubbar bjuda på redbull vodka + lite halv grov ångest på det.
HEN sa något väldigt opassande så jag gav henne en smäll.
Det blev slagsmål.
Hon försökte springa ifrån mig medans jag bokstavligt talat JAGADE henne genom stan.. helt skogstokig.
När jag fick tag i henne så sparkade jag ner henne på bilvägen och bröt både revben/fingrar, men det blev snabbt en folksamling och två killar slet bort mig.
Där var ett typiskt fall när jag kallar mig själv för "out of my mind."
Skulle kunna skada någon ordentligt utan att tänka på vad jag själv gör.
Hon var iallafall livrädd och tog sig en taxi hem och jag hann väl sticka innan snuten kom som vanligt.
Om dem nu kom och när jag var hemma så var dem nästan tvungen att ringa psyket eftersom jag hade sönder allt i hela mitt rum och både mormor/mamma trodde jag hade tagit droger eftersom mina ögon var helt sprängröda.
2. En gång när jag och en killkompis var ute, vi sitter och pratar i en park och jag är självklart full om inte annat.
Två hen glor på mig och säger något jäääääävligt onödigt. Går fram till dem och kastar min öl på dem och hamnar självklart i slagsmål som väntat.
Båda flög på mig och då fick min killkompis slita bort den ena medans jag fortsattte slå den andra saken.
Det höll på ett tag och min morsa hoppade in och hjälpte mig, jävlar vilket liv det blev.
3. Också en händelse på fyllan.. Mådde fruktansvärt och hade druckit sprit, kom hem sent på kvällen och var sjukligt arg över något.
Morsan var hemma och jag börjar väl skrika på henne om saker som hände under min uppväxt.
Denna gång fick jag ett mentalt psykbryt..
Skuttade runt i lägenheten och mina ögon var svarta av ilska, rev ner böcker, var jävligt nedvärderande och kastade alla kläder från skåpen runt i vardagsrummet..
Rev sönder papper och sa åt henne att plocka upp skiten, rev ut tallrickar och placerade dem lite överallt.
Kastade saker runt i rummen och skrattade högt för mig själv.
Satte på ugn/plattor och gick runt med vassa föremål i handen och sa att jag skulle hugga ner henne för att hon hade sårat mig.
Morsan blev rädd och ville inte vitsas med mig.
Konstigt.
tror jag inte fick sova hemma den kvällen ens haha..
Sån intensiv ilska hade jag för exakt ETT år sen.
Nu har jag mycket svårare för att bli så arg och har inte fått något utbrott sen medicineringen började.
Men skulle någon skada mina närmsta/flickvän då skulle det bli svart.
Skulle kunna göra ditt liv till ett helvete när jag vill, för..
Folk ser inte mig som den typen av människa, jag är snäll, blyg, tystlåten..
Men när det kommer till kritan säger jag bara..
Run bitch run.
Jag var alkoholiserad som in i helvete på den tiden och jag självmecinerade därför blev jag så pass arg, för ja.. det är ju inte normalt.
Var riktigt jobbig.
Men så är det när man har blivit behandlad som man har blitt under livets gång.
Nu är jag mer den lugna typen.
Dricker väl lite för mycket fortfarande men har gränser gällande vad jag säger och hur långt jag kan gå.
Slåss knappt inte ens längre.
Kan inte bli så arg om det inte verkligen behövs..
Jag drar mig undan triggiga situationer och mår mycket bättre nu än för ett år sen trots att jag fortfarande skadar mig själv. Men ni förstår säkert..
Blä.
Cigg time.
// GLAD TJEJ.
Kommentarer
Trackback
