Självmord
Ångest ångest ångest.
Mitt liv och denna äckliga ångest
21:36 - känns som att jag lever ett liv utan liv.
Jag vill bara skrika men jag kan knappt andas.
Händerna darrar och jag tror att jag snart kommer dö.
Det är tungt att andas. Känns som tusen slag i magen, hugg med knivar.
Jag vill inte. Pressar bort tårarna, kan inte gråta nu.
Tankar om att ta livet av sig äter upp mig innefrån.
Dessa tankar gör mig knäsvag, hatar känslan, hatar hur jag inte kan sluta tänka på det.
Hatar att om jesper skulle se mig i ögonen och förstå att det är något, att jag medvetet skulle avvisa honom fast jag skulle vilja ha honom bredvid mig.
Han tål inte att höra mig prata ut om tyngre saker som exempelvis att jag inte vill leva.
Därför är jag avvisande.
Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Ingen svarar när jag ringer, känner mig totalt ovärd. Fast jag vet att folk är upptagna. Mina känslor bubblar bara upp och jag blir frustrerad.
Här sitter jag och drömmer om att försvinna.
Och ingen kan se eller förstå.
Funderar på att sticka utan att säga till, försvinna.
Låsa in mig någonstans, se till att ingen vet vart eller varför, skära upp handleden, få blodförlust, bli medvetslös, bli hittad lagom 2-3 veckor senare, DÖD.
Värdelöst. Så jävla hemskt att man överväger självmord för att man inte orkar eller kan hantera ångesten.
Pallar inte.
Kommentarer
Postat av: Anna
Vad ledsen jag blir av att läsa att du mår så dåligt! Känner igen mig i hur du känner, jag hade en väldigt tung period i 20-årsåldern med självmordstankar och faktiskt ett självmordsförsök.
Det hjälper dig föga nu men jag säger det ändå, det blir bättre. Hoppas du kan få hjälp, du kan alltid skriva till mig om du vill.
Kram Anna
Trackback
