Ångest har många ansikten.

Dessa dagar har varit tuffa för mig.
Nästan för mycket.

Jag tröstade mig själv genom att säga att jag inte skulle göra illa mig själv igen ett tag efter "olyckan".

Jag misslyckades. Höll mig inte skadefri.

Grattis, jag är hopplös. Och lite till.
Jävla ångest.
Jävla mig själv.
Orkar snart inte mer.

Jag är nog den mest deprimerade människan som existerar.

Kan inte umgås med min pojkvän, det går inte. Är som en berg och dalbana hela tiden. Ångest, gråta, arg, nedstämd osvosv.

Palla.