Ångest har många ansikten.

Danar my kurdisch boy!

Vi möttes för första gången ansikte mot ansikte den tredje april tvåtusenåtta i Skärholmes centrum inne vid Lidl exakt klockan tolv och tio, jag minns att jag aldrig varit kär någonsin. Hade jag och Nadia aldrig bestämt oss för att träffa dig hade det aldrig lyckats bli så bra som det är just idag den tjugonionde december år tvåtusennio!

Just den tiden tog du mig som ett skämt som en fjortis som en sak som inte existerade, en IQ befriad nolla nästan men med tiden förändrades allt vi blev kära och tillslut blev jag hopplöst förälskad i dig. Du förändrade mig som ingen annan lyckats göra.

Du var den personen som stöttat mig genom bra och dålig tid men jag vet inte hur mycket tårar jag har spillt för dig igentligen.

Tänk alla gånger vi bråkat gjort slut? Jag minns hur mycket jag fick kämpa för att få dig tillbaka vid min sida igen säkert en hel månad.

Men tänk också alla roliga och bra minnen från den här tiden, jag ler till och med för mig själv när jag tänker tillbaka!

Minns du den dagen när vi satt i Hallunda IP mitt i natten och tittade på stjärnorna och höll om varandra? 

Jag var så kär just den tiden hade aldrig känt mig så älskad av någon så starkt förut.

Minns du när Nadia blev misshandlad och fick sina saker stulna när hon kom gråtandes och sa att dom var ute efter mig?

Då åkte du upp dit och sa att du skulle beskydda mig och han ville åka dit för att bråka men ingen fanns kvar så vi gick upp till Nadia och lämnade henne hem. Sen satt vi i Resturangen i Hallunda hela natten.

Jag har så bra minnen som jag bara vill skriva ut men det går bara inte!

Tanken med att veta att den människan som man älskar också älskar än får en att må så jävla bra!

Du är mannen jag ska gifta mig med skaffa stor familj och få leva livet med.

Jag älskar älskar älskar älskar älskar dig så grovt mycket!

Danar Venos nu och föralltid. 

sv: ja, visst är han söt! :D allt bra? =D Kram

Gud vad fint skrivet tjejen hoppas bara att det håller! :)