16 år gammal.
Jag kan inte själv förstå att jag om inte mer än två månader passerat 16 år?
Det känns som om tiden runnit ut som vatten, och det känns som om jag var tolv igår.
Alltså under alla 15 år så har så himla mycket hänt i mitt liv, både bra och dåliga saker.
Jag struntade i skolan i ett år på grund av att jag var utstött och skoltrött, sen började jag göra mer dumma saker men inte ensam, jag var aldrig ensam.
Och idag sitter jag i skolan och försöker komma ikapp det jag har missat och tro mig det är INTE lätt.
Till och med idag har jag problem med mina betyg på grund av det jag missat under tiden jag skolkat.
Och när jag inte får mig ett betyg som jag förväntat mig så klagar jag och betraktar mig själv som ett iq befriat miffo som inte klarat av det jag ville.
Men det ända jag kan göra är att begära ut mer hjälp och plugga så mycket jag kan, men problemet med mig är att jag pratar mycket och gör lite av det jag säger.
Mycket har också hänt nu dessa senaste månaderna som gjort att min relation med min pojkvän bröts i sprillor, men vi är dock redan återförenade för att vi båda vet att vi ska stötta upp varandra.
Vi två är menade för varandra punkt slut.
Sen vet jag att folk har sätt vad jag har på min arm och det är inte heller något som jag kan göra något åt, gjort är gjort och det går inte att ändra.
Men istället för att viska och kolla på en som att man är galen, varför då inte komma fram och fråga rakt ut?
Människor är fega så är det tyvärr och det gör världen så jävla tråkig.
Jag är inte den ända, till och med personen som jag sitter brevid på tåget har problem.
Vi är rätt så mystiska, tråkiga och fega.
Men ändå helt underbara.
Om ni känner igen er i min gamla situation att ha problem med skolan eller ha/haft *självskadebeetende* osv, ge aldrig upp och det viktigaste låt aldrig någon ta kontroll över ditt liv.
Det leder ingenstans.
Jag känner väldigt många som har självskadebeetende och man blir bara så ledsen när man ser det eftersom man själv varit i samma situation.
Det är hemskt..
Min framtida plan är att vara gift med min pojkvän och jobba som polis, bo i ett hus eller lägenhet och sedan ha två fina barn en pojke och en flicka.
HELT UNDERBART!
Ser ni smilet?
Det ska hållas uppe sålänge det bara går..
Kommentarer
Postat av: linn qvarford
grym text!
Trackback
