Ångest har många ansikten.

Jag trodde verkligen innerst inne på dig. Att vi skulle ses, att jag skulle få träffa dig.

Vänner och kära. Jag är förkrossad. Så jävla löjligt men sant.
Jag är så jävla förkrossad. Och jag tycker så jävla synd om mig själv just nu.

När ska du förstå? - Eller det kanske är tvärtom..


skönt. Nu mår jag lite bättre. Ska nämligen ut och festa sönder mig själv i bitar, bli så jävla full att jag inte minns vad jag ens heter.
Godnatt alla andra.♥