Ångest har många ansikten.

Dåliga minnen av livet.

När man tänker tillbaka på när man satt på behandlingshemmet så var faktiskt inte bara allt skit.

Utan när det var som jobbigast så fanns det ju ändå stöd av alla andra tjejer som bodde på hemmet.

Men när det var bråk så var det värst, man delades upp i olika grupper och bland annat planerade att göra skitsaker mot varandra.

Man brukade lura varandra, bryta sig in i varandras rum eldade upp varandras kläder, tog sönder/snodde varandras smink och underkläder, slog varandra på käften och vissa blev dödshotade.

Jag mindes en gång som en tjej blev instängd på sitt rum och vi tjejer skulle *reda upp* ett bråk.

Det slutade med att tjejen blev nersparkad och slagen i ansiktet framför ögonen på mig för att hon kallat mig och tre andra tjejer på hemmet för fjortis.

Personalen på hemmet gjorde ingenting åt saken.

Jag mindes också att jag fick skulden för att ha bränt upp en av tjejernas kläder.

Tjejen som blev slagen blev självmordbenägen och försökte hänga sig själv i gardin stången på sitt rum, just i det tillfället fick jag rycka in, strunta ifall jag själv blev utsatt bara för att hjälpa henne.

Det var inte värt att se henne ta sitt liv pågrund av att ha kallat mig och några andra för fjortis.

Inte en chans.

Då fick jag tillåtelse av personalen att sova i hennes rum, dagen efter förflyttades hon till ett psyk.

Självklart var det någon idiot som visste att jag sovit med den utsatta flickan och blev själv utstött.

Dem hade brytit sig in i mitt rum och lagt en av tjejernas smink på hemmet i min låda och anklagat mig för att ha snott tjejens smink.

Det var alltså 15 tjejer mot mig.

Två av dom tjejerna hade ritat hatkors i ansiktet just för att dom visste att jag hade en utländsk kille och kallade mig för invandrar älskare.

Jag påverkades negativt av detta och slog personalen, fick aggresions problem och blev själv självmordsbenägen.

När det bråket pågick i dagar så blev jag psykiskt knäckt.

Personalen gjorde ingenting för att hjälpa mig.

Men sedan löstes det upp efter att jag inte visat mig ute från mitt rum på tre dagar.

Sedan kom det en ny tjej, Emma.

Jag började umgås med henne och vi hade sjukt kul, vi smög in på varandras rum på nätterna och hade vattenkrig.

Ibland brukade vi allihopa sno telefonen från telefonrummet så gick vi in på varandras rum på nätterna och snackade i telefon hela natten.

Och en gång hade jag och två tjejer till tråkigt, så vi sprutade runt en massa schampoo och body lotion på väggarna så det såg ut som sperma haha..

Och tro mig, det var en massa snusk gubbar som vitsades utanför på nätterna med skyltar ifall vi kunde suga av dom.

Vi var kända i Finspång som Risinge horerna.

Antagligen gått i arv eftersom det fanns vissa lättfotade tjejer där.

Men man hade inte alltid det tråkigt, utan det finns en massa roliga minnen..

Som när vi bröt oss in i ett dårhus, haha..

Personalen fick aldrig reda på något som tur var.. eftersom vi smög ut på natten.

Och ibland buffade vi, och hittade på dumheter.. Antagligen för att klara av dagen.

Och varje gång vi var hemma på permission och kom tillbaka så skulle man pissa i en burk och ta drog test.

Finns så otroligt mycket dåligt som man kan minnas som ändå är något värt att minnas..

Låt mig presentera..

Behandlingshemmet Risingegården.

Haha den där brandtrapparn använde man ofta när man skulle ut och busa på nätterna. :P

en ja "kännde" var också inne på sånnna problem, fan va hemskt ändå hur länge satt du inne?

de va ju bra :)

va de svenskar där eller eftersom de säger " älskar invandrar jävlar", haha han hade nog lätt kunnat slå ner de tjejerna efter ;)

ah, moget o hålla på så haha då förtjäna la de o vara på behandlingshemmet (Y) :)



vart bor du:)?

jag har också bott på risinge. vilket år bodde du där? :P

Jag bodde där typ 2008 till i mitten av 2009 :p

Bodde vi där samtidigt? Jag bodde där i ett halvår innan jag flyttades till andra hem. Tror det var 2009. Risinge var verkligen totalt kaos haha. Jag bodde på behandligen.

Bodde oxå där dock var det 2010.

Kan sägs att det var otroligt mycket lugnare än när du bodde där!

Vist förekom det bråk o tjaffs, men det är utredningssidan.

Behandlingen var alltid så mycket lugnare och bättre, på den sidan trivdes man som en gudinna ;)