Man ska aldrig ge upp!
Eftersom jag har haft det svårt så känner jag mig ganska stark.
För två år sen var jag helt ute och cyklade, jag stuntade helt i skolan och var med fel människor, prövade saker som man absolut inte ska göra.
Jag hamnade på en p12:a , en låst avdelning där jag endast kuna följa en massa regler och fick inte ens lov att ringa mina föräldrar när jag själv ville.
Tvingades till saker jag inte ville, men något jag nu skrattar åt är att jag läste i tidningen att Lövsta skolhem där jag bodde fått hård kritik mot sig.
Som exempelvis isolerat ungdommar i mer än 24 timmar.
*Vid Lövsta bor ungdomar som har fastnat i kriminalitet och missbruk och här är meningen att de samtidigt som de går i skolan ska få vård och hjälp.Men när SiS inspektörer kom på besök visade det sig att det fanns många brister i de intagnas situation.
”Rummet” och ”tysta timmen” är två exempel. De båda är straffsystem som enligt elever tillämpas på skolan. ”Rummet” innebär till exempel att man under ibland långa perioder tvingas stanna på sitt rum. Enligt intagna ungdomar så tillämpas straffet om man kommer för sent till frukosten eller upplevs som stökig. Något annat som också fått utredarna att reagera är att de intagna inte har möjlighet att ringa telefonsamtal utan att ha personal intill.*
Blir ledsen när jag ser sånt, och socialkärringarna menar på att Behandlingshem och Skolhem ska vara bra för ungdomar som behöver hjälp?
Helt fel.
Och Psykologer tillexempel dom vet ju inte vad dom sitter och säger ex, * Jag förstår dig,*
Men man kan aldrig säga så om man aldrig varit med om det förrut och det känns som en stor lögn.
Även idag så kan jag tänka på den dagen polisen kom in i skolan med uniformer och tog mig i varsin arm och
förförde bort mig från mina vänner, min familj och pojkvän.
Det var det jobbigaste jag någonsin genomlidit i mitt liv.
När jag blev bosatt på behandlingshemmet så skar jag mig för första gången i min ensamhet på rummet.
Även tyckte jag att dom andra verkade vara sjuka som gjorde så.
Jag brukade säga att jag hatar min familj ibland när jag bråkat med pappa eller mamma.
Men när jag inte längre fick bo hemma kunde jag inte inse hur mycket jag älskade dom.
Av hela mitt hjärta.
Ibland när jag låg i mitt rum så önskade jag livet av mig själv och tyckte allt var rent ut sagt värdelöst.
Jag såg rakbladet som mina nya bästavän.
Jag kan inte skylla på att det är någon annans fel än mitt egna som började med att skada mig själv men lite är ju faktiskt deras fel.
Att bli inlåst mot sin vilja ska aldrig vara okej.
Man blir tillslut galen, hjärntvättad och förändras negativt.
EX.
15-åring mördat vårdare på behandlingshem
Först knivskar den 15-årige pojken sin kvinnliga vårdare till döds. Sedan högg han kniven i sig själv. Pojken vårdades i natt för svåra skador.
*Har det funnits tendenser till att något sånt här skulle kunna hända?
Nej, det kan jag inte säga, säger föreståndaren. Vad jag har hört har pojken inte visat några sådana här tendenser tidigare,*
Vad tycker ni igentligen?
Är behandlingshem bra för ungdomar?
fan vad modigt av dig att berätta ngt sånt! du är bra på att skriva, man förstår verkligen!
du är en tjej med ett stort hjärta, om man bara läser det där inser man det.
