Ångest har många ansikten.

Skriver av mig, behövs inte läsas!
Jag fryser så mycket att det känns som att jag legat i en frys.
Ändå ligger jag i sängen med två täcken och en filt, ensam.

Känner för att gråta.
Orkar inte gråta.
Vill inte gråta.
Ska inte gråta.

Jag kommer hem, lägger mig sover, vaknar, sover och vaknar.
Jag gör allt för att slippa tänka.
Ringer kompisar, går ut ensam, springer ensam, sover duschar, borstar håret tio gånger, smörjer min kropp 20 gånger.
Allt för att få tankarna bort från just det jag inte vill ska hända.
Har aldrig känt att livet kan vara så förbannat menningslöst som det känns nu.

Bad aldrig dig om att ha det såhär..