Ångest har många ansikten.

Jag mår verkligen skit.
Detta beror INTE pågrund utav att jag struntar i vissa personer, jag HAR en JÄVLA fittanledning till det.
Samanlagt denna vecka så har jag brytit kontakten med 6 stycken.


Jag har nog nått botten nu, jag visar det aldrig när jag är med folk men när jag är hemma så håller jag på att gå under. Känns så iallafall.

Det började smått igår, jag stod vid Slussen och märker hur mina ben blir som spaghetti, jag höll på att svimma. Vet inte om det var värmeslag eller vad det var. Men det blev helt suddigt för mina ögon.

Jag kom hem, la mig ner. Klockan var (halv sju).. Jag somnade, vaknade till runt ett. Gick upp och drack, sov. Och än nu ligger jag kvar utan att ha minsta tanke att gå upp.
Ska ändå smsa Robin ifall han vill ses en snabbis ikväll, om inte så blir det till att bara vara hemma. Orkar inget annat.

Tycker också att det är jävligt skrattretande att folk kallar mig falsk, när det ända dem gör är att pika säg själva.
Och så kan ju pappa flyga och fara också.
OCH JA, FÖR HELVETE JAG ÄR PÅ ASFITTDÅLIGT HUMÖR.
Så är det.

Laddar upp bilderna från mormors kalas sen.