Vilket trams jag ställer till med ibland. Haha..


Jag hade verkligen dö tråkigt.
och sen helt.. galet så slutade det såhär.. och det var inte riktigt meningen. 

Sen efter nu ca.. tre timmar så.. kände jag att det inte var lika kul längre då hon sa att hon älskade mig.
Så jag.. försökte få henne att fatta vinkeln. Och det gick inte. ;p
Det jag gjorde då var att *lämna* henne.
Jag är som mascara, jag rinner iväg vid första tecknet på känslor. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0