Ångest har många ansikten.

Tårarna rinner ner och jag får inte stopp på dem. Mår dåligt. Jag känner mig sjukt nere..
Cristoffer skulle iallafall ringa upp ett tag.. kanske hjälper, ville inte att han skulle höra att jag var ledsen bara så jag bad han ringa lite senare.
Just nu så känner jag mig ensam. Kanske ensammast i hela världen.
Orkar inte vara glad för någons skull över någonting alls. Vill bara isolera in mig i minsta utrymme och .. bara försvinna.
Jag hatar känslan.
Fuck life helt enkelt!