Ångest har många ansikten.

1. Att jag skolkade över ett och ett halvt år? Onödigt gjort. Fick stora konsekvenser.

2. Att jag blev kär i en kille som knullade två av mina *tjejbekanta* på en fest i rummet brevid där jag var. Minns hur ledsen jag blev. Så jag drog på mig jackan och stack ut.. Mitt i januari, runt kvart över fem på morgonen. Mitt ute i ingenstans.

3. Att jag svikit mina föräldrar gång på gång när det gäller mitt självdestruktiva beteende. Därför har jag sökt hjälp nu. Men såg PRECIS nu att .. jag inte kan det datumet då jag ska dit. >_<
Aja under tiden lär jag inte göra illa mig.

4. Tråkigt nog att jag aldrig vågat säga vad jag innerst inne tycker, att jag har svårt att öppna upp mig. Men ibland kan jag komma till en punkt då allt svartnar.
En gång när **** och **** hade druckit så bråkade dem, som jag nästan trott så började dem slåss.
Jag gick ut och såg *** på golvet, jag blev helt galen, jag fokuserade på någonting att slå någon i huvudet med. Jag tog skaftet på en stekpanna, jag var redo på att döda någon.
Var så trött på det där tjaffset. Samma gamla visa i flera år.
Jag önskar att jag kunde säga som jag tycker, så jag slapp leva i en lögn.



5. Det mest sorliga.
Jag var förr i tiden en dum brud som var förälskad i en pojke som svek mig så otroligt efter två/halv år. Jag gjorde verkligen ALLT för honom.. Svek och förlorade vänner pågrund utav honom och hans kontrollbehov.
Jag ändrade till och med min header, haha!
Men nu ska vi inte kränka eller så, alla har ju sina typer av livs stilar :)
Blä.