Sanningar om mig själv.
Jag har separationsångest. - Jag har en rädsla för att bli övergiven, men samtidigt så provocerar jag människor till gränsen att dom faktiskt lämnar mig. Detta gör jag oftast omedvetet. Har aldrig förstått varför jag håller på så. Det är nästan som om jag vill att folk ska tycka illa om mig och inte vilja ha något att göra med mig. För att i "min värld" så är jag inte värd annat. Men samtidigt har jag förnuft som säger att jag visst är värd annat. Det låter komplicerat, jag vet.
Jag har jätte svårt för det emotionella. - Jag funkar inte "normalt" när det gäller känslor. Jag ses ofta som manipulativ och komplicerad. Humöret svänger snabbare än vad jag och andra hinner med. Ena minuten kan jag vara glad, andra minuten kan jag ha kraftig ångest och vara deppressiv. Jag har svårt för att känna känslor, men samtidigt så kan jag känna känslor oerhört starkt, nästan till överdrift. Jag har till exempel svårt för att bli kär, men när jag väl blir det så känner jag det intensivt. Jag kan vara kär i en och samma person i flera år, och ändå känna det lika starkt. Jag kan ibland ses som känslokall. Till exempel när ett djur har dött, så visar jag inte en min. Det har fått många att reagera. Det är klart jag blir ledsen, men jag kan inte visa det och få utlopp för det.
Jag är temperamentsfull. - Jag överreagerar väldigt lätt. Blir jag arg, så blir jag verkligen förbannad. Blir jag ledsen, så blir jag innerligt ledsen. Känner jag mig sårad, eller har blivit sårad så tenderar jag till att bli hämndlysten.
Jag är impulsiv. - Agerar först och tänker sen. Detta har lett till många dumma situationer i mitt liv. Men har även gjort mig till en spännande människa.
Jag har en kronisk tomhetskänsla och dålig självkänsla. - Jag känner alltid att jag aldrig räcker till. Jag hittar alltid fel på mig själv och det jag gör.
Jag blir lätt paranoid och glömsk när jag är stressad. - Jag reagerar oftast helt fel när jag blir stressad. Oftast så blir jag apatisk och stänger av delar av mig själv. Som försvar mot stressen och påfrestningarna.
Detta får mig att låta som en svår och hemsk människa. Men jag har oftast kontroll över mig själv. Jag är ingen dålig människa på grund av detta, absolut inte. Jag är bara lite svårare att förstå sig på.
Jag har jätte svårt för det emotionella. - Jag funkar inte "normalt" när det gäller känslor. Jag ses ofta som manipulativ och komplicerad. Humöret svänger snabbare än vad jag och andra hinner med. Ena minuten kan jag vara glad, andra minuten kan jag ha kraftig ångest och vara deppressiv. Jag har svårt för att känna känslor, men samtidigt så kan jag känna känslor oerhört starkt, nästan till överdrift. Jag har till exempel svårt för att bli kär, men när jag väl blir det så känner jag det intensivt. Jag kan vara kär i en och samma person i flera år, och ändå känna det lika starkt. Jag kan ibland ses som känslokall. Till exempel när ett djur har dött, så visar jag inte en min. Det har fått många att reagera. Det är klart jag blir ledsen, men jag kan inte visa det och få utlopp för det.
Jag är temperamentsfull. - Jag överreagerar väldigt lätt. Blir jag arg, så blir jag verkligen förbannad. Blir jag ledsen, så blir jag innerligt ledsen. Känner jag mig sårad, eller har blivit sårad så tenderar jag till att bli hämndlysten.
Jag är impulsiv. - Agerar först och tänker sen. Detta har lett till många dumma situationer i mitt liv. Men har även gjort mig till en spännande människa.
Jag har en kronisk tomhetskänsla och dålig självkänsla. - Jag känner alltid att jag aldrig räcker till. Jag hittar alltid fel på mig själv och det jag gör.
Jag blir lätt paranoid och glömsk när jag är stressad. - Jag reagerar oftast helt fel när jag blir stressad. Oftast så blir jag apatisk och stänger av delar av mig själv. Som försvar mot stressen och påfrestningarna.
Detta får mig att låta som en svår och hemsk människa. Men jag har oftast kontroll över mig själv. Jag är ingen dålig människa på grund av detta, absolut inte. Jag är bara lite svårare att förstå sig på.
Trackback
