Äntligen hemma!
Efter att ha varit i Örebro nu ett tag så är jag hemma i min älskade hemmastad.
Resan gick bra men är lite seg, inte trött men fruktansvärt seg.. Ont i visdomstanden som håller på att komma, är helt svullen, lagom kul.
Imorgon ska jag faktiskt inte gå ut, snart tolv dagar utan att ha druckit alkohol.. inte likt mig men jag är stolt!
Planerna för morgondagen är att fixa upp mitt pepparkakshus, var lite kreativ. Göra min läxa från min behandling. Flera papper.. såå jag har lite att göra kan man ju säga! Skulle träffa Jawa imorgon men det kommer inte funka, får försöka få tag i människan i tid imorgon bara så hon vet.
Annars..?
Måendet.
Känner mig stabil på mående fronten, har varit mindre bra några dagar.. Kastat saker i väggen, svurit och varit riktigt ful i käften, våldsam. Sån är jag, dessvärre blir jag sån.. lätt och ofta, väldigt sällan folk inte blir rädda.
Jag kan inte skylla ifrån mig men det är ju pågrund av min personlighetsstörning. Jag försöker kämpa så gott det går, ibland går det för bra och väldigt ofta går det åt helvete med allt.
Jag kan ju även tillägga att jag inte tar mediciner för min diagnos heller, ibland känns det som att det vore den lätta utvägen, knappra ångestdämpande och sömnpiller men hur ska jag klara mig då?
Sitta hemma dag in och ut och vara en zombie pågrund av medicinerna?
Nej du.. Jag försöker lite till, men faller jag i våldsamhet eller liknande så kommer jag kontakta min specialläkare och diskutera mediciner som kan lätta upp min vardag.
Under medicinering så kan jag ju utesluta alkohol helt, kanske lika bra?
..
Have no Idea.
Har fruktansvärd bildbrist så jag slänger in en mindre charmig bild på mig och mamma.
Kommentarer
Trackback
