Ångest har många ansikten.

Jag fick nog av hur jag betett mig, jag har mått psykiskt dålig i flera dagar. Har fått flera vredes utbrott och gjort illa mig själv & haft självmordstankar. Gick helt under, eller har rättare sagt.
Jag skrev ett jävligt långt mejl om mitt mående, lite om vad jag gått igenom, hur jag beter mig och att jag ville ha hjälp.
Den ena hörde inte av sig förrän efter två dagar via ett mejl medans terapeuten hörde av sig efter knappt bara en timme efter genom att be mig ringa honom dagen efter.
Tro mig, jag var så himla nervös.
Men ja, han ringde upp mig nu och vi pratade ett tag. Han var trevlig och det kändes som att han förstod precis varje ord jag sa.
Han har hjälpt många under flera år och han är inte chockad över hur jag är idag efter det han läste.
Det fanns också misstankar om att jag kunde ha bland annat ADHD,genetisk borderline/Psykologisk borderline. Han bad mig att söka hjälp, att jag inte skulle klara detta själv, eftersom han jobbar i Göteborg och inte i Stockholm. Han sa dock att han hade en plan, men att han inte ville säga vad det var just nu. Han skulle höra av sig.
Jag blir nervös av tanken.

Psykologen som svarade mejlade mig idag, ville att jag skulle söka mig till BUP, som bedriver ett team, DBT. Läs nedan.



Sålänge bad mig terapeuten att ladda ner en gratis bok som jag ska läsa, försöka träna upp mig på vissa saker tills han hört av sig.
Nu ska jag bara berätta det här för mamma sen, gud vet hur hon kommer ta detta. Men jag vet att folk är här för att stötta mig.
Nu börjar det. Jag måste. Jag har inget val.