Ångest har många ansikten.

5 år sen du lämnade oss, mig, vår familj, världen. Jag vill ha dig tillbaka, Gud tog tillbaka sin finaste ängel. Att gå bort 10 dagar efter ens bröllop är inte rättvist! Jag minns när vi var mindre, när vi sparkade boll till varandra, lekte med varandra och såfort du försvann så skrek jag efter dig, när du höll om mig när vi åkte ner för rutschelkanan, när vi gungade. Varje gång vi lekte så kom du fram till mormor anfådd och pustade ut, *den där ungen blir ju aldrig trött* med ett leende. Jag klarar inte av att tänka på det, tårarna rinner ner.
Jag älskar dig Özkan Basoda. Du är och kommer alltid vara min bror och glöm aldrig bort att din syster älskar dig. ♥ R.I.P

 

 

Kaj kommer snart och skjutsar oss till graven.