Ångest har många ansikten.

Är inte ett dugg förvånad över att mamma ska berätta allt för pappa angående mitt mående. Eller ja, egentligen vet jag inte vad hon sagt men pappa skickade ett sms med frågan ifall jag mår dåligt pågrund honom. Båda är onyktra nu, inte så konstigt. Dem är på Ålandsresa tillsammans.
Jag hoppas pappa lämnar mamma, att han bor tillsammans med Camilla istället. Mamma och pappa behöver inte varandra längre.
Jag ville inte berätta för honom eftersom han inte heller mår så jävla bra, enligt vad min mamma sagt.

Jag har haft en jobbig uppväxt, saker kommer upp nu.

För er som läst min blogg tidigare vet.
Som liten höll jag alltid käften stängd. Jag var oftast ledsen.
Idag präglas mitt liv utav att kämpa emot all ångest, bekämpa mitt självskadebeteende, kontrollera min ilska och mina självmordstankar. Just därför har jag sökt hjälp hos BUP.
Som jag uppgett tidigare så tror även folk i min omgivning att jag kan lida utav Borderline. Även alla andra psykologer jag hört av mig till spontant säger att det finns en misstanke utav det men att jag skulle söka vidare hjälp för att isåfall få en diagnos. Det finns en annan misstanke som kretsar kring att jag kan lida utav Borderline. Det kan jag ta upp senare.

Jag har haft problem med mitt drickande, jag drack mycket förrut för att jag kände mig mer glad än vad jag gjorde när jag var nykter. Jag kunde dricka flera dagar i veckan. Till och med i skolan. Mina såkallade vänner började påpeka att jag var alkoholist, vissa blev oroade över hur mycket jag drack. Sen gick det rykten om mig också, jättekul.
Sen blev jag mer aggresiv utav att jag drack, mycket jämtemot min pojkvän. Och när jag var i Grekland med min bästavän var jag också ganska förbannad, speciellt mot folk i min omgivning. Men det var klart den bästa resan någonsin!
I december blev jag gravid och gjorde en abort, efter det har jag inte druckit lika mycket. Men då blev det mer ångest, skar mig mer, hade mycket mer självmordstankar. (Det har inte med aborten att göra.)
Allt har INTE med min barndom att göra. Mitt ex, våldtäkten. Alla flyttar, socialtjänsten. Så mycket mer.
Jag har saker hemligt också. Sånt jag skäms över att jag gjort. I mitt liv JUST nu så kan man säga såhär:

Jag har varit med i *upprepade slagsmål* , Aldrig slagits tidigare det är nu sånt kommer.
Får ofta och många vredesutbrott där jag blir så arg att jag tappar kontrollen. Jag häromdagen blev så arg så jag inte visste vad jag skulle ta vägen, jag sparkade så hårt jag kunde i soffan så jag trodde mina tår hade gått av.  I andra fall skriker jag och blir hysterisk då skär jag mig, för att må bra. Andra fall kan vara att jag bara är dryg, slår mig själv, ignorerar folk, beter mig illa. Säger fula saker, Oftast hotar jag med självmord också.

Jag gör mig illa OFTA och förnedrar andra för att jag mår bra utav det. Det här går dock inte ut över alla jag känner därför blir folk förvånade när jag berättar om hur jag ofta är som person.

Osvosv.
Får väl se vad pappa säger imorgon, undrar vad mamma har sagt.
Btw så har jag klantat mig igen. Håll tummarna för mig så jag inte blir på smällen igen, jag har ju P-STAV men.. har bara haft den i 2 dagar (man ska oftast ha skydd en vecka framöver.) OCH den är ju helt fucked. Så jag hoppas verkligen att jag har turen på min sida. Varken jag eller min pojkvän tänkte på det, vem tänker på det när man väl är i gång?
Ser iallafall isåfall inte fram emot en ny abort, fast det behöver ju inte betyda något.
Haha bloggläsare.. Det var mycket i ett inlägg. Mycket blandat, Men skönt att ändå få ut något.