Ångest har många ansikten.

Pappa ringer och är jätte ledsen, mamma har på fyllan ringt upp pappas *nya* kvinna som jag träffat ett par gånger och stengillar och snackar massa goja.
Jag VET ju att min pappa inte mått bra alls, min önskan är ju också att dem två fucking förenas igen.

JAG VILL INTE ATT MIN MAMMA OCH PAPPA SKA VARA TILLSAMMANS. Ni skulle förstå om ni sätt med egna ögon.
Men mamma är så rädd för *ensamheten* vägrar släppa taget.
Pappa har ju visserligen gått henne bakom ryggen MEN VAD FAN, mamma har ju själv snackat så mycket skit om honom.
Svagheten för min pappa är mig, ångest över hur jag mår och känner.

Som vanligt så skiter jag alltid i det, sätter andra i första hand.
Är så besviken på min mamma just nu. Suck.

Har försökt prata med Camilla, har fått svar men det ser så mörkt ut på den fronten.
Pappa är ledsen och sitter ute på krogen. Så fel val. Tycker så synd om honom just nu.


Förresten så kan Elisabeth Bäcksnorhora ta sig själv i röven, komma fram till min mamma på Ålandsbåten och snacka om hur jävla dålig hon är och hur jävla sjukt det är att jag mår så psykiskt dåligt för att jag *skär mig själv.*  Fräckt och dessutom bevisar det hur jävla lite till liv du verkar ha som måste rota i andras.
Jag ska ta mig en diskution som heter duga när jag är hemma. När jag väl ser dig på stan kärrringas.
FOLK SKA ALLTID LÄGGA SIG I.