Ångest har många ansikten.

Just nu är det en jobbig stund för mig, jag känner att jag håller på att få ett panikångestanfall.
Terapueten jag pratar med varje vecka har gett mig ett uppdrag att från och med idag, varje dag i en vecka innan jag går och lägger mig tänka på något bra jag gjort under dagen.
Får lite press där, jag vet inget bra jag gör. Vad är egentligen bra?
Vad är det som är bra som jag gör någonsin?

Inuti mig känner jag mig värdelös hela tiden.
Jag känner mig galen. Allvarligt talat. Blir förbannad på BUP som inte ringer tillbaka snabbare. 
Suck.

Jag hatar mitt jävla liv.
Tankarna om självmord snurrar som vanligt, är så jävla trött på allt. Så jävla trött.