Sån hemsk ångest.

Jag vill ha mitt rakblad.
Jag vill kunna sova inatt.
Jag orkar inte bete mig.
Jag vill inte leva.
Jag är ledsen men kan inte gråta.

Nu går jag härifrån hand i hand med ångesten. Som alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0