2 Maj.
Hej fina människor. ♥
Jag har knappt haft tid för att blogga men tro mig, jag har saknat det. Har behövt också för den delen men ändå inte haft den chansen, mycket har hänt, inget internet. Ingen ork.
Då kan man ju undra vad jag har gjort dessa dagar..
Vi kan ju börja med att jag var hos BUP i April och fick träffa min psykolog. Fick fylla i massa formulär om min ångest och hur jag har mått dessa veckor. Saker jag kan försöka pröva att göra för att inte göra mig själv illa. Sen fick jag hem ett tidsschema, jag skojar inte när jag skriver att jag ska fylla i varje timme vad jag gör och hur jag mår.
Sen ska vi göra upp en plan, göra en bedömning osv. Jag får ju bara gå kvar tills jag är 18, det vill säga 3 månader och efter det blir jag skickad till Unga vuxna för en längre behandling, uppenbarligen kommer jag få börja på DBT där.
Jag ska dit igen den sjunde, därför struntade jag i att åka med min pojkvän hem.
Btw så var ju Jesper här men tanken är jobbig, tanken är jobbig att min mamma aldrig var hemma, att det aldrig fanns mat. Att det som stod i kylen var alkohol, att hon kom hem full 7 dagar på rad.
Nästa gång blir det att bo hos pappa..
Arbetsförmedlingen har bara sugit pung, ska dit igen den 9. Vill bara skjuta mig typ.
Ska uppenbarligen vara med på en statistroll på expert reklamen, inte säkert men få se.
Och till mitt mående nu då..
Det går fort upp och lika snabbt ner. Jag har haft riktigt vidriga utbrott, bettet mig illa, slagits och skurit mig.
Har feta blåmärken efter självförsvar vill säga. Men whatever.
Bråkat med mamma, hon ringde upp pappa på fyllan: * Du ska bara se hur självdestruktiv hon är, det är läskigt*.
Knuffade till henne, spottade på henne, skrek på henne, blev sams med henne,blev smått osams med Mia, bor permanent hos mormor, börjar komma överens med pappa bättre,. Efter att han försökte ta sitt liv så börjar han komma upp på fötter ( hoppas jag verkligen. )
Jag vill inte att han ska dricka lite kraftigt som förut, det förstör hans liv.
Jag vill försöka ta mig uppåt igen, inte göra illa mig, dra ner på utbrotten..
Jag är så jävla stark egentligen, det vet jag. Jag har mer vett än såhär. Jag kan klara det här.
Jag har en underbar mormor, vänner och den bästa killen någonsin..
Hur skulle jag klara mig utan er?
Jag har knappt haft tid för att blogga men tro mig, jag har saknat det. Har behövt också för den delen men ändå inte haft den chansen, mycket har hänt, inget internet. Ingen ork.
Då kan man ju undra vad jag har gjort dessa dagar..
Vi kan ju börja med att jag var hos BUP i April och fick träffa min psykolog. Fick fylla i massa formulär om min ångest och hur jag har mått dessa veckor. Saker jag kan försöka pröva att göra för att inte göra mig själv illa. Sen fick jag hem ett tidsschema, jag skojar inte när jag skriver att jag ska fylla i varje timme vad jag gör och hur jag mår.
Sen ska vi göra upp en plan, göra en bedömning osv. Jag får ju bara gå kvar tills jag är 18, det vill säga 3 månader och efter det blir jag skickad till Unga vuxna för en längre behandling, uppenbarligen kommer jag få börja på DBT där.
Jag ska dit igen den sjunde, därför struntade jag i att åka med min pojkvän hem.
Btw så var ju Jesper här men tanken är jobbig, tanken är jobbig att min mamma aldrig var hemma, att det aldrig fanns mat. Att det som stod i kylen var alkohol, att hon kom hem full 7 dagar på rad.
Nästa gång blir det att bo hos pappa..
Arbetsförmedlingen har bara sugit pung, ska dit igen den 9. Vill bara skjuta mig typ.
Ska uppenbarligen vara med på en statistroll på expert reklamen, inte säkert men få se.
Och till mitt mående nu då..
Det går fort upp och lika snabbt ner. Jag har haft riktigt vidriga utbrott, bettet mig illa, slagits och skurit mig.
Har feta blåmärken efter självförsvar vill säga. Men whatever.
Bråkat med mamma, hon ringde upp pappa på fyllan: * Du ska bara se hur självdestruktiv hon är, det är läskigt*.
Knuffade till henne, spottade på henne, skrek på henne, blev sams med henne,blev smått osams med Mia, bor permanent hos mormor, börjar komma överens med pappa bättre,. Efter att han försökte ta sitt liv så börjar han komma upp på fötter ( hoppas jag verkligen. )
Jag vill inte att han ska dricka lite kraftigt som förut, det förstör hans liv.
Jag vill försöka ta mig uppåt igen, inte göra illa mig, dra ner på utbrotten..
Jag är så jävla stark egentligen, det vet jag. Jag har mer vett än såhär. Jag kan klara det här.
Jag har en underbar mormor, vänner och den bästa killen någonsin..
Hur skulle jag klara mig utan er?
Trackback
