Ångest har många ansikten.

Så jävla löjliga är dem på BUP, det är allt jag har att säga.
Fick något mongo papper där jag ska skriva ner timme för timme vad jag gör och hur jag mår. VEM i helvete orkar det?

Fuck that shit.
Inte nog med det att min psykolog tycker att hon har rätt att *säga* vad hon tror. Ja att jag har ADHD eller en instabil personlighetsstörning och när jag kommer på Vuxen psykriatrin så ska jag få en bedömning där. Jag vet att jag inte har ADHD!
Åh vad jag blev förbannad, och dessa blickar. ATT TITTA HELA TIDEN. Slösar en timme av mitt liv att sitta där och fucking dö.
Fråga mig skumma frågor som:
Har du någonsin känt att du är utanför din kropp eller vaknat upp och inte vetat vart du är?
Vad jag tycker om seperationer och hur jag känner inombords. blablablabla.

Arbetsförmedlingen gör mig så sur, inte ett piss händer. Släpade ditt mitt arsle och jag fick ingen vidare hjälp, ett tack och adjö för att jag inte hade ID med mig. Pussy:s.
Imorgon ska jag dit igen, och på tisdag ska jag till Bup igen.
Suck. Enformigt liv.

När min pappa väl frågar mig om det är något, att jag låter nere så svarar jag som ALLTID. Att det är lugnt, jag kan inte öppna mig. Jag blir tokig. Nu ska jag sätta mig ute i solen och ta en cigg.
Bloggar sen.